Sjöslaget vid Hogland 17/7 1788 |
| När Gustav III inledde kriget mot Ryssland sommaren
1788 var tanken att utnyttja den pågående konflikten mellan Turkiet och Ryssland. Tanken
var att den till stora delar nybyggda svenska flottan raskt skulle besegra den ryska och
därefter medverka vid en överraskande landsättning av en svensk armé i närheten av
S:t Petersburg. Att kriget var ett anfallskrig och därmed ett brott mot grundlagen skulle
längre fram visa sig störa ritningarna. Befälet över flottan fördes nominellt av kungens yngre bror, hertig Carl av Södermanland. Hans marina kunskaper var rätt dock begränsade och han saknade också den hänsynslösa handlingskraft som situationen krävde. Således mötte flottan några dagar efter sin avsegling från Karlskrona en mindre rysk eskader bestående av 3 100-kanoners linjeskepp, 1 fregatt och 3 transportfartyg destinerade till Medelhavet. Enligt sin instruktion skulle hertigen vid ett sådant sammanträffande avkräva ryssarna salut, ett brott mot svensk-ryska traktater, och om de vägrade tillgripa våld. Den ryske befälhavaren, väl inseende sin situation, gick emellertid med på hertigens krav och då fick han fortsätta sin resa. En mer skrupellös befälhavare hade här struntat i alla finesser och helt enkelt lagt beslag på de ryska fartygen. Den svenska eskadern var med sina 12 linjeskepp och 7 fregatter så pass överlägsen att en strid bara kunnat sluta på ett sätt. I stället fortsattes färden in i Finska viken och förstärkt med 3 linjeskepp och en fregatt mötte man den 17 juli vid Hogland den ungefärligt jämnstarka ryska flottan. På slagets utgång hängde hela den svenska fälttågsplanen. 1 augusti kunde Göteborgs allehanda meddela sina läsare att det från Stockholm kommit rapport om en svensk seger. Påföljande dag publicerade man också hertig Karls officiella relation om striden. |
--------------------------------------------------------------- Hans Kongl. Höghet Hertigens af Södermanland underdåniga Relation om Siö-Bataillen imellan den Swenska och Ryska Flottan under Kalkbåds-grunden d. 17 Julii 1788. |
| Under Swenska Flottans kryssning, bestående af 15
Linieskepp och 5 fregatter uti linie, i trängslen imellan Kalkbåden och Ekholmen, för
Östlig wind och stark tjocka, hördes åtskilliga skott ifrån lofwart, oaktadt tidningar
woro inlupne at Ryska Flottan ännu låg til ankars wid See-skär; hwarföre ordres
gåfwos kl. half 4 f. m. til Flottan, at rangera på styrbords bidewinds linie, naturlig
ordning för at komma i lofwart, men stilltjen och strömmen under Ekholmen förhindrade
Avant-Gardet at manoeuvrera: jag lät därföre kl. 6 f. m. Flottan rangera med
bagbords-halsar och omwänd ordning, samt gjorde signal at göra klart til action. Denna rangering war ej ännu werkstäld då några Ryska Örlogsskepp otydeligen började synas ur tjockan och olika underrättelser inlupo med detsamma om deras styrka. Icke des mindre och oaktadt trängslen, lät jag Flottan wända uti echiquier för at gå Fienden til mötes som började kl. 10 at synas rangerad på perpendiclen af winden och styra rumskots; därjämte, om möjeligt wore, taga winden af honom, samt hälsade Swensk Flagg under lossande af Swensk lösen. Myckenheten af fartygen och tjockan hindrade at wäl distinguera hwilka woro Örlogsskepp uti Ryska Flottan; men märktes omsider bestå af 33 Segel, däraf en Tredäckare, otta 74, och otta 66-Canon-skepp samt 7 stora Fregatter. När båda Flottorna woro twänne Canonskott nära hwarandra och Ryska teten twärs emot wår centre, beordrade jag kl. 11 f. m. Eder Maj:ts Flotta at wända och formera ligne de bataille med styrbords halsar ifrån echiquier; men som Ryska Flottan fortfor at föra all sin styrka uppå Avant-Garde med contraira halsar, hwilket ei gjorde Bataillen nog deciderande, och dessutom förmedelst annalkande grund Flottan snart wore nödsakad under fiendens eld göra en ny rangering, lät jag kl. half 2 eftermiddagen Eder Kongl. Maj:ts Flotta wända och formera linien med bagbords halsar, naturlig ordning för at, om möjeligt wore, ännu taga winden, därigenom at wår linie sträcktes ut på fiendens vänstra flygel, som ock at profitera af et fel som fiendens Flotta syntes at göra, då den genom contraira afhållningar öpnade sig i midten: men Amiral Greigh rättade detta fel, lät Arriere-Gardet wända tilbakars och med små segel hölt försigtigt ned på Swenska Flottan, i det han sökte hålla sig twärs af för Chef-skeppet. Dess ledare hölt däremot twärs ned til Mousquet-håll, hwarföre jag gjorde signal kl. 4 at börja action, som snart gick hela linien utåt, och det med en sådan häftighet, at Ledaren efter en timma syntes med sönderskuten tackling, boxerad på andra bogen och betäckt af Ryska skepp. Egen och Fiendens rök förhindrade all möjelighet at se signaler, eller någon del af linien: små divisioner af fiendteliga Skepp höllo sig på låringen af mit Skep och aflossades af andra samt syntes göra det-samma i Avant-Gardet; men då röken någorlunda försvann, syntes än flera fiendteliga Skepp med sönderskutne rår boxeras i lofwart om linien. Fienden fortfor imedlertid at sammandraga mycken styrka på Avant-Gardet, och Amiral Greigh war äfwen där då winden stillnade af och än mera af röken och Flottan kom i samma strömras under Ekholmen som förmärktes om morgonen, så at Skeppen föllo förlig wind, och oakadt all möjelig manoevre samt Slupar ute at boxera Skeppen, kunde de ej bringas up i winden. Uti en så critisk ställning där Skeppen och äfwen Chef-Skeppet blefwo skutne långskepps, wid hwilket tillfälle Wasa med mycken fermité betäckte Chef-Skeppet, sände jag Fendrick Ekholm at underrätta Avant-Gardet, det Flottan wände på andra bogen medan strömmen tillät Skeppen endast at komma up på winden på den sidan. Combatten börjades då kl. 8 om aftonen med lika ifwer och ny fördel för Kongl. Maj:ts Flotta, emedan fienden därigenom nödgades wända under wår eld för at understödja sit Arrierè-Garde och redlösa Skepp som retirerat sig achter i Linien: men oaktadt all samlad styrka gjordes til pris 74-Canonskeppet Wladislaff Koppar-förhydt med 783 Mans besättning och 32- samt 42 pundingar på undra laget. Elden slutades ock därmed kl. 10 om aftonen. I fruktan för Kalkbåden samt äfwen för at betäcka wår gjorda prise som dref achter ut, och för at återtaga Prins Gustaf som syntes redlös och utan Flagg, lät jag Eder Kongl. Maj:ts Flotta wända och formera sig med bagbordshalsar; men Ryska Chef-Skeppet och hela fiendtliga Flottan wände at betäcka det. Om natten syntes fiendtliga Flottan hålla lofwen och ifrån Champ de bataille ; däremot hade Eder Kongl. Maj:ts Flotta haft uptända eldar och gjort signaler med skott hela natten. Rapporter kommo imedlertid ifrån flera Skepp, at dem fattades ammunition och at de hade grundskott samt master och ror skadade; hwarföre, sedan de fått ordres at reparera och fylla krut, lät Jag i dagningen Flottan, så godt det kunde ske, i stilltjen rangera sig på styrbords bidewinds linie. Ryska Flottan har däremot om natten arbetat sina redlösa skepp i lofwart samt höll winden, hwarföre ingen attaque ifrån lä och i denna dagens stilltje widare kunnat ske, utan beslöt jag gå til ankars på Helsingfors redd at reparera och förskaffa ammunition, emdean de mästa skeppen skutit til bol-skott och mera på canonen. Utaf det tagna Skeppet synes, at Ryska Flottan warit til en tredjedel starkare armerad än wår, med en för Medelhafwet längre tid beredd kostsam utrustning, och at Artilleriet är ganska swårt. Wi hafwa förlorat 2:ne Skeps-Chefer och en Capitaine samt hafwa 5 Officerare blesserade. Fiendens många redlösa Skepp, äfwen fleres intygande at et sunkit, och deras uplofning ifrån Swenska Flottans canonade, wisar den starka och wälstyrda eld Eder Maj:ts Flotta anwändt emot fienden; också hafwa alla Skepps-Chefer med utmärkt bravoure och nit maneuvrerat och hållit linien sluten, samt gått til mötes fienden som med all förmätenhet på sin styrka, på sina stora Skepp emot wåra små, och öfwer fördelen af stället och wind, attaquerat. Denna ståndaktighet under långwarig och en af de häftigaste canonader på sjön, samt Besättningarnes munterhet och oförskräckta mod under hela Bataillen, uphöjdt genom Chefernes och Officerarnes exempel, fordrar alt möjeligt beröm. Chef-Skeppet Konung Gustaf den Tredje, til ankars på Helsingfors redd, d. 20. Julii 1788. CARL Källa: Göteborgs allehanda no 63, 5/8 1788 |
| Hertigens rapport ska naturligtvis inte uppfattas som
en objektiv skildring av förloppet. Man kan notera att förlusten av Prins Gustaf endast
nämns i förbigående. De egna förlusterna, mindre än de ryska, men ändå uppgående
till ca 300 enbart i döda nämns inte alls. Erövringen av Vladislaff visade sig också
vara en dubiös framgång då den epidemi som påföljande år avsevärt försvårade
flottans utrustning antagligen hade sitt ursprung bland den ryska besättningen. Slaget torde i själva verket kunna anses ha slutat oavgjort, men då den optimistiska svenska krigsplanen förutsatte att ryska flottan besegrats var slaget vid Hogland i detta avseende ett nederlag. Detta hindrade dock inte att striden firades som en stor seger i Sverige, med procession och gudstjänst i Helsingfors, massbefordringar och ordensutdelande. Kända och okända poeter skrev högstämda hyllingsdikter till hertig Karl och konstnärer som Desprez och Per Krafft d.y förhärligade senare hertigens insatser. Ett exempel på förhärligandet av sjöslaget vid Hogland får väl följande kungliga skrivelse säagas vara, ordagrant återgiven i ett bihang till Göteborgs allehanda 12 augusti 1788. Det sparades som synes inte på superlativer och storvulna historiska jämförelser. Den gråhårige stridsmannen som på sin ålders höst tappert fäktade vid hertigens sida hette Anton Johan Wrangel och var son till Psilanders "brevvän" med samma namn. Uppgiften om hans insatser ska förstås tas med en stor nypa salt. Svenska kungasöner hade förvisso sällan deltagit i sjöstrider, men Karl XII uppehöll sig faktiskt ombord på Öland (nr 2, sjösatt 1705) under striderna med danskarna i farvattnen kring Stralsund i juli 1715. |
Til Herrar Riksens Råd har,
tillika med de af Hans Kongl. Höghet
Gustaf med Guds Nåde, Sweriges, Göthes och Wendes Konung &c. Arrfwinge til Norrige samt Hertig til Schleswig-Holsten & c. Wår synnerliga ynnest och nådiga benägenhet med Gud Alsmägtig. Tro-Män, Wåre och Riksens Herrar Råd. Om Wi med Eder ofta dela de ifrån Regerings-omsorgerne oskilgaktige bekymmer, och med frörtroende följa Edra trogna och nitiska Råd ; så är oss jämwäl en glädje at dela med Eder de lyckliga händelser, hwarigenom den högste befordrar Wåre wälmente anstalter til Fäderneslandets heder och förmån. Med en sådan tilfridsställelse hafwa Wi wäl redan underrättat Eder om den lyckliga framgång Wår Kärälskelige Herr Brodeer, Hans Kongl. Höghet Hertigen af Södermanland, den 17 i denne månad ärhållit uppå Ryska Flottan, öfwerlägsen uti styrka både genom antalet och fördelar: men WI sände Eder härhos en mera utförlig berättelse om förloppet, jämte de Segertecken Wår Flotta tagit af Fieenderne och hwilka Wi redan i Herrans Heligdom med Lof och Tacksägelse nedlagt för Hans Altar. Wi wele tillika anmoda Eder, at uti Handlingarne låta efterse hwad som blifwit iakttagit med de Tropheer, hwilka år 1759 belfwo tagne ifrån Preussiska Flottan på Frische Haf; men i fall ingen ting därom finnes anteknadt, hafwen I at låta utsättja dem til allmänt åskådande framför Slottet i Stockholm, och at sedan, på det sätt i finnen lämpeligt, låta upsättja dem på Arsenalen, jämte en i korthet författad berättelse om det tilfälle, hwarwid de af Hans Kongl. Höghet blifwit eröfrade. Wi kunna icke nämna denne wår älskade Broder utan det loford Hans Hieltemod förtjenar. Om ibland de sjödrabbningar, hwarwid Swenska Flaggan bibehållit Sit anseende, ingen sedan Eric XIV:des tider med denna kan liknas: om aldrig tilförene en Boren Swensk Konunga-Son uti Hafwets wågor förswarat hennes ära ; så har ock Hans Kongl. Höghet wisat Sig wärdig tillfället, wärdig Wår och Rikets förmodan med et mod, hwaruti Han liknat Sine Fäder, med en kärlek för Fäderneslandet, som altid uplifwat Blodet i Wasars Ådror. Föreställen Eder icke, at en Broder uphöjer den andras lycka. Den Här Han anfördt wittnar med Tapperhetens trowärdighet om Hans Förtienster, och fölgderne förwara minnet däraf. En gråhårig Stridsman af Eder, af Rikets högsta wärdighet har fäktat wid hans Sida. Försynen har förlängt hans framflutna dagar, för at låta honom wid målet af sin lefnad ytterligare bewisa sin förtjenst, til all den heder han under förloppet däraf åtnjutit. De Belöningar Wi utdelat äro wärdigt förtjente: och hwilken Ära kunde högre åpmuntra Wår Själ, än at se under Wår Spira upwakna Swenskars gamla Mannamod och Tapperhet? Den Högste har behagat blanda denna fägnad med en owisshet, en fruktan för det öde, som kunnat träffa et af Örlogs-Skeppen. För deras ära, som det styrt och anfört, är äfwen den bedröfligaste utgång lika lysande. De hafwa upfyllt sit kall, de hafwa ökat Fäderneslandets förbindelser emot efterkommande af det namn de burit, af Krigets ära så länge wördadt, för dygd och rättwisa af Oss högeligen älskadt; men Wår förlust kan ej dermed ärsättas: den glömmes icke, och känslan lindras endast af undergifwenhet för Försynens behag och skickelse. För at upmuntra samtelige Wåre trogne Undersåtare til Herrans Lof för de Nådewälgärningar Han wid detta tillfälle Oss bewisat, hafwe Wi låtit författa hosföljande Tacksägelse, hwilken Wi welat anmoda Eder at skyndesamt låta trycka och sedan til Consistorierne afsända, at uti Kyrkone upläsas, jämte en tjenlig upmuntran af Prästerskapet och wanlig Lofsång. Wi befalle Eder Gud Alsmägtig synnerligen Nådeligen. Amphion til Ankars på Helsingfors Redd d. 23 Julii 1788. GUSTAF E. Schröderheim. |
| Göteborgs allehanda översvämmas hösten 1788 av allehanda patriotiska inlägg ägnade att stärka den svenska krigsviljan. Som ett exempel på dem kan nedanstående tjäna. De ska också ses mot bakgrund av den opposition mot kriget som fanns inom vissa kretsar och som under veckorna efter Hogland fått sitt uttryck i det så kallade Anjalaförbundet. Gustav III situation var svår, men han räddades av Danmarks krigsförklaring som gjorde det möjligt för honom att återvända till Sverige och genom en ivrig propaganda mot adeln och fienden skapa en folklig uppslutning kring hans person. |
Utdrag af et Bref, dateradt Wimmerby d. 15 Nov. 1788
Min hederlige Wän och redelige Medborgare
Nu har jag här i Wimmerby Sockestufwa hållit Sockenstämma med Allmogen at låta enrollera sig til en Fri-Corps uprättande. Jag kan försäkra, at jag aldrig bewistat en så rörande Sammankomst. Sedan mit tal war slutadt blef Allmogen liksom utom sig; alla skreko på en gång, tackade mig på et sätt, som utmärkte tilgifwenhet, och bedyrade, at deras lif och egendom står GUSTAF, wår store Konung, til tjenst. Det war omöjeligt för mig at få tala för deras sorl på en lång stund; men sedan deras upprörda sinnen blifwit stillade, frågade jag: om de wille låta enrollera sig? Då swarades nej, wi gå alla med matsäcken på ryggen: Jag försäkrade då, at Kongl. Maj:t ej wore tjent dermed, utan at Dess nådiga wilja wore at få en Corps af friwilligt folk; derwid beslöt Allmogen, at af denna Församling, som består af 32 ½ Hemman, 65 Karlar skola uthskrifwas, när som befalles; och på det desse ej skulle wara aldeles owane at handtera Gewär, skulle, i osäkerhet å hwilken person lotten falla kunde, hela Församlingen börja at exercera, hwilket ock förledne Gårdag företogs på Skillingerums Slått. Såsom åskådare häraf såg jag med förundran Gubbar, imellan 70 a 80 år, i ledet. Då jag frågade desse gamle orsaken, hwarföre de gingo med, fick jag det swar: då wår Konung wågar sit dyra Lif för oss, så böra wi icke spara wårt för Honom, hwarunder tårarne runno åt deras skarpa kinder. Dät bör ej förgätas, at sedan Sockenstämman war slutad, samlades folkeet efter wanligheten, under bar himmel, och med hattarne i wädret ropade hurra i trenne omlag för GUSTAF den Tredje; Lefwe han, men dö alle dess fiender! Gudi lof! hwart man wänder sig, är Bonden redelig i hjertat. Jag är i grafwen en trogen och redelig Medborgare S. Göteborgs allehanda no 94, 21/11 1788 |
(UNDER ARBETE) ©Bengt Nilsson
|