Poltava, Perevolotjna och de svenska förlusterna i svenska och ryska källor |
|||||
| Slaget vid
Poltava och den efterföljande kapitulationen vid Perevolotjna kom att
markera något av en vändpunkt i det stora nordiska kriget. Fram till slutet
av juni1709 kan man på sätt och visa säga att Karl XII hade initiativet i
kriget. Tsar Peter hade förvisso lyckats erövra Ingermanland och börjat
anlägga en hamn vid Östersjön, men dess framtida öde låg ännu i vågskålen.
Genom bortfallet av den svenska fältarmén, hur decimerad den än var, genom
kapitulationen vid Perevolotjna fick tsaren möjlighet att vända sina
huvudkrafter mot först Estland och Livland och sedan Finland. När sedan Karl
XII av olika anledningar misslyckades med att få till stånd den aktiva
svensk-turkiska militära samverkan som han syftade till under de närmast
följande åren kom kriget att bli en alltmer "enahanda" affär. Allt fler
makter började kasta lystna blickar på de svenska provinserna i Tyskland och
efter Wismars fall 1716 behärskade den fientliga koalitionen alla de svenska
provinserna i Tyskland och Baltikum. Att sedan dessutom hela Finland, den
östra rikshalvan, erövrats av ryska trupper gjorde den militära
situationen synnerligen allvarlig.
Mot bakgrund av detta är det inte förvånande att händelserna vid Poltava och Perevolotjna har blivit föremål för en stor mängd studier. Som det svenska källmaterialet är av den typen att det lämnar ett stort utrymme för tolkningar har det funnits utrymme att framföra väldigt divergerande åsikter om de bakomliggande orsakerna till att det så ambitiöst upplagda fälttåget fick en så plötslig upplösning. I fallet Poltava har det spekulerats kring den kungliga vänsterfoten, oenigheten inom den svenska ledningen, generalmajor Roos missöde, den stora ouvragen och andra stora och små faktorer. När det gäller Perevolotjna har det diskuterats om reträtten dit var ett misstag eller ett medvetet val och inte minst har det flitigt trätts om Lewenhaupts skuld till att hela armén kapitulerade den 1 juli 1709. Var hans beslut att kapitulera ett bevis på stort moraliskt mod och en stark humanitär övertygelse, i en situation då fortsatt strid hade varit helt meningslös? Eller var Lewenhaupt så överväldigad av de föregående dagarnas händelser att han inte längre förmådde att hålla huvudet kallt och därför i ett utslag av förvirring helt i onödan kapitulerade till en numerärt och kvalitativt underlägsen rysk styrka? Diskussionens vågor har gått höga i snart 200 år och lär fortsätta att göra det ett tag till. |
|||||
Svenska och ryska källor |
|||||
| Ett av
problemet i sammanhanget är, som tidigare nämnts, bristerna i
källmaterialet. Det svenska materialet består till överväldigande del av
dagböcker, memoarer och liknande typer av berättande källor. Många av dem är
författade av män i underordnad ställning - kaptener, löjtnanter, skrivare,
präster o.dyl. Eller av män som i och för sig har haft en ledande position,
men som tagit till pennan för att visa hur deras egna dispositioner alltid
varit ändamålsenliga och hur många goda råd de fåfängt framfört - Lewenhaupt
är väl här det tydligaste exemplet.
Det ryska källmaterialet har bara sporadiskt ägnats djupare intresse från svensk sida, trots att åtskilligt numera är utgivet. Detta torde dels bero på språkbarriären, men också på en viss skepsis mot de upplysningar som står att finna i det. En skepsis som varit än mer markerad mot den ryska historieskrivningen kring Poltava och Perevolotjna, som den tagit sig uttryck hos t.ex. Tarle och Porfiriev. En historieskrivning som i rättvisans namn påminner en del om vissa äldre svenska historikers verk, i de fallen dock med en helt annan potentat i hjälterollen... Ett intressant jämförelseobjekt mellan svenska och ryska källor är uppgifterna på stupade och fångna vid Poltava och Perevolotjna. Listorna är inte fullständigt återgivna, jag har bl.a. uteslutit fältskärer, präster och andra icke-stridande. Namnformerna i "Den första utförliga relationen" är (förhoppningsvis) återgivna i enlighet med gällande translittereringsregler. |
|||||
| Weihes dagbok (HH 19:1) |
"Den första utförliga relationen" (Pis'ma i bumagi ... 9:1) |
||||
| Stupade vid Poltava | Fångna vid Poltava | Fångna vid Perevolotjna | Stupade vid Poltava | Fångna vid Poltava | Fångna vid Perevolotjna |
|
Överstar Buchwald, Ranck Sigerot, Stiernhöök, Torstenson, Ulfsparre, Weidenheim, Wrangel. |
Överstar Appelgreen, Enschiold, Horn, Printz von Würtenberg, Sando (Summa 5) |
Överstar Cronman, Dycker, Fock, Gyllenstiern, Hielm, Leschert, Posse, Ramswerd, Taube, Wennerstedt (Summa 10) |
Överstar Apelgren, Ėnšelt, Gorn, Virtenberskij (Summa 4) |
Överstar Kavalleri och dragoner Ėlm, Gildenštern, Diker, Leše, Toub, Rymšverd, Venerštat Livgardet Baron Karl Magnus-Posej Infanteri Jagan Krum manz, Fok (Summa 10) |
|
|
Överstelöjtnanter Arfwidson, Dracke, Duderberg, Ehrenberg, Galle (an blesseur gestorben), Gerten, Kafle, Meierfelt, Posth, Skytte, Starenflycht, Wessel, Wrangel |
Överstelöjtnanter Modée, Palen, Rebinder, Sass, Sincler, Spens, Wrangel (Summa 7) |
Överstelöjtnanter Brunschild, Croon, Freudenfeld, Freyman, Griesbach, Hagedorn, Junge (gestorben), Kaulbars, Leuenhaupt (gestorben), Plater, Sacken, Suabe, Trautvetter, Örnstedt (Summa 14) |
Överstelöjtnanter Sas, Gendrik Rybender, Sinkler, Fridrich Adol'f-pal'n, Julijus Mode, Vrangel' (Summa 6) |
Överstelöjtnanter Kavalleri och dragoner Gadedern, Frejdenfelt, Krigman, Kulbors, Leengopt, Ernstet, Krus, Folšvab Infanteri Klans-Junk, Kuri Gustav Krispad, Sak, Brunši (Summa 12) |
|
|
Majorer Anrep, Bergh, Gyllenstiern, Heyn, Pistoll, Svinhufwud, Törnfeld, Wolfeld |
Majorer Brunau, Reuter, Strieck, Widemeyer (Summa 4) |
Majorer Bantholtz, Bleichert, Coskul von Skogisch, Crüger, Dycker, Freyman, Gyllenhoff, Gyllenpamp, Hammelstiern, Hastfer, Heinen, Holde, Lillieström, Lode, Oxenstiern, Oxie, Princenstiern, Ramse, Rosencamp, Rothausen, Strömschild, Trautvetter (Summa 22) |
Majorer Jagan Vejdemeer, Brunou, Strik, Reŭter (Summa 4) |
Majorer Kavalleri och dragoner Kryer, Dikor, Gamolštejn, Jagan Flejmo, Bantgold, Košul', Rozinkapn, Lody, Ėrych fon Trojfejter, Lilištrem, Stremšelt, Svinguvut, Gasiser, Fruzenštern, Ron-Luzik, Gold Livgardet Graf Aksanštyrna Infanteri Karl Ramse, Garaock (Summa 19) |
|
| Övriga
officerare, underofficerare och meniga 2 000 i första attacken + ca 2 400 i den andra + 8 namngivna kaptener, löjtnanter och fänrikar och 150 underofficerare och meniga i löpgravarna. Summa ca 4 460 man. |
Övriga
officerare, underofficerare och meniga Fältmarskalk Rehnschiöld Generalmajorerna Hamilton, Roos, Schlippenbach och Stackelberg 11 ryttmästare 42 kaptener 53 löjtnanter 2 drabanter 1 kunglig hovkvartermästare 3 regementskvarterm. 61 kornetter och fänrikar 3 adjutanter 201 underofficerare 2 528 meniga |
Övriga
officerare, underofficerare och meniga 2 adjutanter hos fältmarskalken, grevarna Douglas General Lewenhaupt Generalmajorerna Creuz och Cruse Kavalleri och dragoner 182 ryttmästare och kaptener 217 löjtnanter 215 kornetter 10 regementskvarterm. 17 adjutanter 9 152 underofficerare och meniga Infanteri 70 kaptener 81 löjtnanter 102 fänrikar 8 regementskvarterm. 7 adjutanter 3 286 underofficerare och meniga |
Officerare,
underofficerare och meniga 8 619 man |
Övriga
officerare, underofficerare och meniga 11 ryttmästare 42 kaptener 1 kaptenlöjtnant 2 drabanter 1 kungl. hovkvartermästare 3 regementskvartermästare 53 löjtnanter 53 kornetter och fänrikar 3 adjutanter 201 underofficerare 2 528 meniga |
Övriga
officerare, underofficerare och meniga General... Levengoupt Generalmajorerna Krejc och Kruz Generaladjutanter 2 bröder, grevarna Bondy, greve Tugles Kavalleri och dragoner 182 ryttmästare och kaptener 217 löjtnanter 215 fänrikar [kornetter] 10 regementskvarterm. 17 adjutanter 522 underofficerare 8 637 korpraler och meniga Livgardet 8 kaptener 19 löjtnanter 31 fänrikar 1 adjutant 121 underofficerare 1 196 korpraler och meniga Infanteri 60 kaptener 2 volontärkaptener 62 löjtnanter 8 kvartermästare 6 adjutanter 71 fänrikar 299 underofficerare 3 059 korpraler och underofficerare. |
Weihes dagbok : en svensk eller rysk källa? |
|||||
| I
avhandlingen "Karl XII:s ryska fälttåg" granskade Hans Villius
en rad av de mera kända berättande källorna, bland dem också löjtnant
Friedrich Christopher von Weihes dagbok. Villius drog slutsatsen att vi har
att göra med en renskrift, i huvudsak verkställd av honom själv. Weihes
renskrift är enligt Villius gjord i ett sammanhang före 1712. Villius gör
också iakttagelsen att dagboken i samband med renskrivandet underkastats en
bearbetning. Utan att djupare gå in på Villius resonemang kan man säga att
detta också går ut på att Weihe, i likhet med flera andra dagboksförfattare
i underordnad ställning, också beskriver händelser som han inte själv varit
åsyna vittne till.
Att detta äger sin riktighet inser man snart vid en läsning av avsnittet om Poltava och Perevolotjna. Löjtnant Weihe anger i det sammanhanget mycket noggranna styrkeuppgifter för en rad svenska förband, särskilt infanteriet. Han beskriver också mycket noggrant det öde som mötte avdelningen Roos, men är samtidigt också ytterligt välunderrättad om förloppet vid livgardets strid under själva huvudbataljen. Därefter ger Weihe en utomordentligt noggrann redovisning av de svenska förlusterna i slaget, särskilt när det gäller fångarna. En liknande förteckning ges över de stupade och sårade ryssarna samt slutligen också för de svenskar som tillfångatogs vid Perevolotjna eller följde till Bender. Inte nog med detta, Weihe kan också berätta om vad den ryske parlamentären meddelade generalmajor Creutz och vad denne svarade samt hur Lewenhaupts ord föll under diskussionen med regementsofficerarna. Ja, till och med att Lewenhaupt inledningsvis yttrade sig på franska och exakt vad han sade. Det är uppgifter som man inte ens finner i Lewenhaupts egen berättelse. Det är alltså fullständigt klart att Weihe absolut inte personligen kan ha upplevt allt det han så målande beskriver. Snarare måste han ha hämtat dem från en rad olika håll och det är överhuvudtaget svårt att avgöra vad som är självupplevt och vad som är hörsägen. När det gäller de uppgifter som Weihe ger om de svenska fångarna vid Poltava och Perevolotjna är det närmast självklart att hans underlag inte ens kan ha varit svenska källor utan de officiella ryska kommunikéerna. Ett av de klarare bevisen för detta är att Weihe uppger att Mensjikovs kår bestod av endast 9 000 man, en siffra som är genomgående i det ryska materialet. I svenska dagböcker brukar det däremot talas om hela ryska armén, 30 000 eller dylika tal. Likaledes kan man iaktta den "märkliga" överensstämmelsen för mellan Weihes dagbok och den ovan refererade ryska bulletinen när det gäller antalet fångar. Båda säger att 2 528 meniga togs tillfånga vid Poltava, att 182 ryttmästare och kaptener rönte samma öde vid Perevolotjna etc. Kort sagt, Weihe har haft tillgång till de ryska segerrapporterna och har nyttjat dem vid sin renskrift. Man kan utan att överdriva säga att dagboken i detta avseende knappast är att betrakta som en renodlat svensk källa, utan snarare huvudsakligen "rysk". Vi har helt enkelt att göra med en sammanställning (och viss bearbetning) av officiella ryska kungörelser. Den fråga som kan ställas är varifrån det svenska materialet är hämtat, Weihe visar ju som tidigare nämnts en mycket detaljerad kunskap om vad som föregick mellan generalmajor Creutz och den ryske parlamentären samt mellan Lewenhaupt och regementsofficerarna. Till förstnämnda möte fanns inte många vittnen, fanns månne Weihes sagesman inom det allra högsta skiktet av den svenska armén? Man kan också här se att dagboken är renskriven långt efter händelserna. I listan över fångarna nämns att överstelöjtnanterna Young och Lewenhaupt är "gestorben". Claes Young ska ha dött i Moskva 1710, medan Carl Lewenhaupt enligt "Elgenstierna" ska ha avlidit den 9/7 1711. |
|||||
| (Under
arbete) ©Bengt Nilsson |
|||||