Översikt

Hemsidan

Gustaf von Psilander : inledning

1.
1669-1703 : uppväxt,
ungdom och tidiga karriär

2.
Konvojerna : den historiska bakgrunden

3.
Konvojerna 1703-1704

4.
Efterspelet

5. 
1705-1716:
vägen mot toppen

6.
1716-1734 : landshövding och riksdagsman

7.
1734-1738 : president i
Amiralitetskollegium

8.
Den "private" Psilander

9.
"Kuriosa- kabinettet"

10.
Gustaf von Psilanders familj

11.
Legenden skapas : 1700- och 1800-talen

12.

 

  3.3.5. Hemresan och förlisningen

Öland lämnade "the Hope", strax nedströms Gravesend, den 5 november 1704. Efter att ha råkat ut för dåligt väder tvingades fartyget uppsöka en norsk hamn. Öland, som inte var i bästa skick, blev därefter liggande över nyåret i Norge. Den 14 januari anträddes den slutliga hemfärden. Under natten gick fartyget emellertid på grund vid Skagen. Det ska enligt Psilander, ha blåst en kraftig västsydvästlig vind vid tillfället. Så vitt det går att bedöma förliste fartyget  väster om Skagen, möjligen i Raabjerg socken. Psilander själv säger att det skedde en halv mil ifrån där Spes strandade i november 1697, vilket också borde ha varit på norra sidan.(1). Dåvarande arklimästaren Bengt Leijonstierna säger i sin meritförteckning från 1727 att olyckan skedde mellan "Höyen och Ruber Knut" (2). Höjen är det samma som Gamla Skagen och Rubjerg Knude ligger en bra bit längre sydväst. Leijonstierna skrev detta många år efter händelsen, men man torde kunna lita på att hans skäligen ungefärliga angivelse är korrekt.

Vid förlisningen omkom ett tjugotal man, som drunknade när de försökte ta sig i land med en av skeppsbåtarna. Enligt biskop Bircherod berodde det på att de var kraftigt berusade. Bircherod hävdar också att vädret inte alls var speciellt dåligt den natten, utan förlisningen berodde på styrmannens oförsiktighet. Hur väl Bircherod känt till detaljerna låter jag vara osagt.

I samband med förlisningen passade båtsmannen Swen Swensson Stoop på att rymma, för vilket han senare av Nedre Justitierevisionen dömdes till sju gatlopp. (3)


(1) Beskrivningen talar om att Skagens fyr låg norr om förlisningsplatsen och att besättningen sattes i land en halv mil söder om gamla Skagen. Om detta ska uppfattas bokstavligt, och inte som nordost och sydväst, så skulle förlisningsplatsen ligga på östra sidan. Samtidigt sägs att man följt kusten, förbi Rubjerg Knude, i ostnordostlig riktning till dess att man hade ett ljus, vilket tolkades som fyren, i söder. Därefter styrde man sydost och gick efter ca 1 1/2 timme på grund. Detta ger onekligen intryck av att man gått på grund någonstans på nordvästra sidan av Jyllands nordspets. Samlinger til jydsk historie og topografi 3(1909):6, s. 97-141, Kristensen, H. P., Kommandör Jonas Palmqvist i Skagen  1697-98

(2). Krigsarkivet, Meritförteckningar Flottan

(3) Nedre Justitierevisionens protokoll 14/9 1705. För övrigt inte den enda rymningen från Öland. I Amiralitetskollegiums protokoll 5/10 1704 relateras ett brev från guvernör Sjöblad om hållna rannsakningar över de två båtsmännen Bengt Hägg och Jon Lijten. Rymde de medan Öland låg i England?

(UNDER ARBETE)

Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se

Senast uppdaterad: juni 22, 2003.
Föregående sida: 3.3.4.7. Hemma i Sverige : vad gjordes?

Nästa sida: 3.3.5.1. Biskop Bircherods dagbok