| Efter slaget vid Narva tog svenska armén
vinterkvarter i Lais. Inför den kommande sommaren företogs vissa förberedelser för
ordnandet av gränsförsvaret i Ingermanland. Närmast ansvarig på denna krigsskådeplats
var den gamle generalmajoren Abraham Cronhiort, landshövding i Nylands och Tavastehus
län. Till sitt förfogande han ungefär 6 000 man. Situationen komplicerades av att
kommendanten i Narva, generalmajor Henning Rudolf Horn, förordnats som överkommendant
över samtliga fästningar i Ingermanland och Kexholms län. Två olika befälhavare med
olika uppfattning om situationens krav skulle alltså samarbeta. För försvaret av Ladoga och Peipus beordrade Karl XII 18/3 1701 att de i
fartyg som fanns tillgängliga i Nyen, Narva och andra orter vid gränsen skulle
iståndsättas inför sommaren. Vidare instruerades Amiralitetskollegium att översända
viceamiral Gideon von Numers, en erfaren och kapabel officer samt 10-12 volontärer och en
skeppstimmerman till Lais. Denne försökte under maj att samla ihop och ordna utrustandet
av några lämpliga fartyg för Peipus och begav sig därefter till Nyen. I slutet av juni
förde Numers en mindre styrka in på Ladoga, där han sedan kryssade under juli.
Karl XII hade 23 maj instruerat Amiralitetskollegium att försöka
anskaffa fler mindre fartyg som kunde lämpa sig för Ladoga och Peipus. Under sommaren
förstärktes som en följd härav eskadern på Ladoga med 8 fartyg. På Ladoga rådde det
närmast ett dödläge. De svenska fartygen kunde spela herre på öppna sjön, men kom
inte åt de små ryska fartygen som höll sig inne vid de långgrunda stränderna.
Ingendera parten kunde alltså företa sig några vidare offensiva expeditioner. För det
svenska försvaret var det allvarligaste problemet avsaknaden av en säker vinterhamn,
varför fartygen måste föras ur Ladoga varje höst.
Psilander på Ladoga?
Vilken roll spelade då Psilander i denna del av det
stora nordiska kriget. Han var förmodligen inte involverad i Numers expedition från
början, men som chef på fregatten Fröken Eleonora befann han sig i alla fall
3/7 vid Nyen. Två veckor senare skrev Psilander ett nytt brev till Amiralitetskollegium,
denna gång från Nöteborg. Att han skulle seglat ända in i Ladoga med Fröken
Eleonora kan anses uteslutet då hon var alldeles för djupgående för att passera
in i sjön. Ombesörjde Psilander kanske någon slags transport? Detta hoppas jag
kunna återkomma till inom kort.
Källa: Rosen, C. von, Bidrag
till kännedom om de händelser..., del 2. - Stockholm, 1936, s. 29ff |