Översikt

Hemsidan

Gustaf von Psilander : inledning

1.
1669-1703 : uppväxt,
ungdom och tidiga karriär

2.
Konvojerna : den historiska bakgrunden

3.
Konvojerna 1703-1704

4.
Efterspelet

5. 
1705-1716:
vägen mot toppen

6.
1716-1734 : landshövding och riksdagsman

7.
1734-1738 : president i
Amiralitetskollegium

8.
Den "private" Psilander

9.
"Kuriosa- kabinettet"

10.
Gustaf von Psilanders familj

11.
Legenden skapas : 1700- och 1800-talen

12.

 

1.17.1. När Psilander (kanske) seglade på Ladoga

Efter slaget vid Narva tog svenska armén vinterkvarter i Lais. Inför den kommande sommaren företogs vissa förberedelser för ordnandet av gränsförsvaret i Ingermanland. Närmast ansvarig på denna krigsskådeplats var den gamle generalmajoren Abraham Cronhiort, landshövding i Nylands och Tavastehus län. Till sitt förfogande han ungefär 6 000 man. Situationen komplicerades av att kommendanten i Narva, generalmajor Henning Rudolf Horn, förordnats som överkommendant över samtliga fästningar i Ingermanland och Kexholms län. Två olika befälhavare med olika uppfattning om situationens krav skulle alltså samarbeta.

För försvaret av Ladoga och Peipus beordrade Karl XII 18/3 1701 att de i fartyg som fanns tillgängliga i Nyen, Narva och andra orter vid gränsen skulle iståndsättas inför sommaren. Vidare instruerades Amiralitetskollegium att översända viceamiral Gideon von Numers, en erfaren och kapabel officer samt 10-12 volontärer och en skeppstimmerman till Lais. Denne försökte under maj att samla ihop och ordna utrustandet av några lämpliga fartyg för Peipus och begav sig därefter till Nyen. I slutet av juni förde Numers en mindre styrka in på Ladoga, där han sedan kryssade under juli.

Karl XII hade 23 maj instruerat Amiralitetskollegium att försöka anskaffa fler mindre fartyg som kunde lämpa sig för Ladoga och Peipus. Under sommaren förstärktes som en följd härav eskadern på Ladoga med 8 fartyg. På Ladoga rådde det närmast ett dödläge. De svenska fartygen kunde spela herre på öppna sjön, men kom inte åt de små ryska fartygen som höll sig inne vid de långgrunda stränderna. Ingendera parten kunde alltså företa sig några vidare offensiva expeditioner. För det svenska försvaret var det allvarligaste problemet avsaknaden av en säker vinterhamn, varför fartygen måste föras ur Ladoga varje höst.

 

Psilander på Ladoga?

 

Vilken roll spelade då Psilander i denna del av det stora nordiska kriget. Han var förmodligen inte involverad i Numers expedition från början, men som chef på fregatten Fröken Eleonora befann han sig i alla fall 3/7 vid Nyen. Två veckor senare skrev Psilander ett nytt brev till Amiralitetskollegium, denna gång från Nöteborg. Att han skulle seglat ända in i Ladoga med Fröken Eleonora kan anses uteslutet då hon var alldeles för djupgående för att passera in i sjön. Ombesörjde Psilander kanske någon slags transport?  Detta hoppas jag kunna återkomma till inom kort.


Källa: Rosen, C. von, Bidrag till kännedom om de händelser..., del 2. - Stockholm, 1936, s. 29ff

(UNDER ARBETE)
©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se

Senast uppdaterad: april 01, 2001.
Föregående sida: 1.16.2. Överfarten till Pernau

Nästa sida: 1.17.2. Fröken Eleonoras besättning