| Jag har tidigare berört exempel på sjöofficerare
som vid karriärens start gynnades av utomordentliga släktförbindelser. Andra, som till
exempel Psilander, tillhörde släkter med föga, eller åtminstone svåridentifierbar,
kontakt med flottan. Det finns också åtminstone ett exempel på en sjöofficer som
startade i den senare positionen, men under karriärens lopp kom att få se en nära
släkting nå en betydelsefull ställning i tronens omedelbara närhet. Peter Feifs far var kramhandlare i Stockholm och hans mor dotter till
vinskänk. Ur dessa anspråkslösa omständigheter framträdde en av de män som efter
Poltava kom att stå Karl XII allra närmast, Casten Feif (1662-1739) och hans två
bröder Peter och Johan. Johan hade som löjtnant oturen att bli fången vid Poltava och
fast han hann hem i tid till det norska fälttåget 1718 kom hans karriär aldrig att nå
några höjder. Casten Feif hade lyckan att komma med till Bender och gynnad av det stora
manfall som drabbat kansliet blev han i september 1709 utnämnd till statssekreterare i
inrikes expeditionen. I september 1715 blev han friherre och på nyåret ombudsråd och
chef för krigsexpeditionen. Från 1723 till sin död var han president i Statskontoret.
Mellanbrodern Peter Feif blev volontär vid flottan 1692 och
avancerade under de närmaste åren snabbt genom graderna. I samband med krigsutbrottet
1700 blev han kapten. Adlad 1705 tillsammans med sina båda bröder kom karriären
därefter att stå stilla under några år. 1715 blev Feif kommendör, 1719 schoutbynacht,
1730 viceamiral och 1736 amiral, allt enligt de vanliga biografiska verken. Det finns
emellertid en underlighet i detta. I slutet av december 1712 kungjorde Karl XII från
Bender en omfattande förändring bland flaggmännen, närmast orsakad av att amiralerna
Ankarstierna och Ruuth inlämnat sina avskedsansökningar. Utöver de nödvändiga
befordringarna förstärktes också flaggmanskåren med, enligt "Amiralitetskollegium
historia", sex nya schoutbynachter. (1) De nya
befattningarna gick till idel bekanta namn: Nils Ehrenskiöld, Didrik Ankarstierna, baron
Carl Hans Wachtmeister, Michael Henck, Evert Didrik Taube och Jonas Fredrik Örnfelt.
Emellertid innehåller riksregistraturet också ett sjunde namn: Peter Feif. Vad skedde
med denna utnämning?
Peter Feif var också skäligen unik bland flottans officerare genom
att han gjorde en långresa till Bender efter transportexpeditionen i november 1711. Som
jag berört i samband med detta avsnitt uppstod oenighet om möjligheterna att uträtta
något mot de danska fartyg som uppehöll sig i närheten av Stralsund. Befälhavaren i
Pommern, generalen Dücker, blev mäkta upprörd över det som han uppfattade som
försagdhet hos Wachtmeister och Stenbock och hotade klaga hos Karl XII. För att ge sin
version av händelserna lät då amiralgeneralen skicka Peter Feif till Bender med en
noggrann rapport över det skedda. Att det blev just Feif som skickades iväg kan man
kanske anta hängde samman med broderns position i det kungliga kansliet?
Feif ska ha deltagit i konvojexpeditioner på 1690-talet. Likt
många kollegor var han även i utländsk tjänst en tid under denna tid.
Bland Anton Johan Wrangels papper i Kungliga biblioteket finns
också ett brev från Peter Feif. Likt flera andra brev i samlingen är det från slutet
av 1709 och ger några några intressanta detaljer om situationen i Karlskrona i väntan
på ett danskt anfall.
(1). Amiralitetskollegiets
historia, del II. - Malmö, 1974, s. 75 |