|
| |
6.1.2. Landshövding Psilander och
kyrkan
|
| Jag har på olika ställen snuddat vid Psilanders
förhållande till religionen, både utom och inom ämbetet. Landshövdingens inflytande i
kyrkliga frågor var i formell mening rätt betydande i såväl 1635 års
landshövdingeinstruktion som i 1687 års. Då den sistnämnda ännu var i kraft in på
1720-talet kan det vara på sin plats att titta närmare på vad som där sades. |
| "Landzhöfdingen skal och
förnämbligast påminna sigh det wara sin skyldigheet näst Konungens höga rättz och
rättigheters i ackt tagande, på alt giörligit sätt att sökia och befordra Landzens
och dess Inbyggiares gagn och nytta, för all ting främia Gudz ähra, handhafwa
Religionen och den rätta Gudstjensten, så att Gudz ordh blifwer uthi alle församblingar
i hans höfdingedöme rent, oförfalskat och flitigt lärdt och predikat, och icke någre
willfarande kätterske lärdomar hemligen eller uppenbarligen uthspridas ibland
Undersåtarne, eller någre sådane Lärare oförmärkt insticka sigh, som medh sitt
förgift andra besmitta ; Spörier han elliest något förargeligit och oskickeligit
förelöpa, så bör han gifwa det Biskopen och Capitlet tillkiänna, och förmana dem
till att hämma, hindra och ifra detsamma, efter den nu nyligen af Kongl. Maij:t
författade Kyrkio-Ordningen, räckiandes dem handen i alt det som till befordran af en
godh ordning och en rätt och skiälig Kyrkio-Disciplin skattas nödigt och tienligit, så
att alt må i Gudz försambling skickeligen, lofligen och wäl tillgå. Om Kyrkior, Academier, Gymnasier, Scholar och Hospitaler skal och
Landzhöfdingen låta sigh wårda, och medh dem upsichten der af anförtrodd är, wara
bekymrat, först att husen och Byggningarne efter nödtorfften hållas wid macht och icke
af otijdig wanskiötzel förfalla. Sedan att dhe som der widh tiena göra deras kall
oförsummeligen hwar efter sin skyldigheet ; Jämbwäl tillsee at dhe der emot i rättan
tijdh få sitt nödtorftiga underhåld, kunnandes han öfwer alt detta och hwad der till
hörer, dels medh Academiens Cantzler, dels med Biskopen och Capitlet wijdare rådgiöra
enär så omtränger, och något hoos honom här uthinnan klagas och angifwes.
Han skal och lijkmätigt Kongl. May:tz nådige Resolution
af den 7 Aug. A:o 1684 icke tillåta att någon Kyrkioherde af Biskopen och Consistorio
insättes uthi dhe församblingar, hwarest någon af dhe reducerade Konungz och
Ladugårdar finnas, eller några Ridderskapetz och Adelens under Kongl. May:t och Cronan
återkallade godz, i anseende till hwilka dhe tillförende hafwa hafft jus Patronatus i
Sochnen, uthan strax gifwa Kongl. May:t tillkiänna, när något sådant giäll blir
ledigt, på det Kongl. Maij:t widh slika öpningar må hafwa tillfälle att befordra
antingen dhe Präster som genom trogen upwachtning och mycket uthståndit beswär uthi
Krigh eller widh Scholar och Gymnasier eller elliest hafwa giordt sigh till någon Kongl.
May:tz nådh och befordring wärdige och wälförtiente, såsom Kongl. Maij:tz nådige
till Biskoperne och Capitlen afgångne Bref af d. 28 Maij 1684 innehåller och
förmäler"
Landshövdingeinstruktionen 1687, punkt 4. Tryckt i: Samling
af instructioner för högre och lägre tjenstemän vid landtregeringen... - / utg. af C.
G. Styffe. - Stockholm, 1852 |
| Man kan säga att denna fjärde punkt i instruktionen
sönderfaller i tre delar: A. Att värna den rena evangeliska
läran.
B. Tillse att verksamheten vid länets läroanstalter, kyrkor och
hospital sköts och att byggnaderna inte förfaller.
C. Bevaka Kungl. Maj:ts rätt vid prästtillsättningar. |
| Att landshövdingen skulle spela en roll som
uppsyningsman över prästerskapet och religionsutövandet i sitt län var något som inte
alldeles tilltalade prästerskapet. På riksdagen 1719 påminde ärkebiskopen i samband
med diskussionen av kungaförsäkringens lydelse om att det var angeläget att det skulle
framgå att landshövdingarna bara hade att hjälpa till om de blev tillfrågade.
Världsliga myndigheters egna initiativ i sådana frågor var av ondo. (1) Något gehör
för dessa synpunkter fick prästeståndet dock inte i den slutliga skrivningen.
Prästtillsättningar var också en het potatis. När
det gällde de regala gällen, alltså de församlingar i vilka Kungl. Majt förbehöll
sig rätten att utnämna nya präster, hade landshövdingen en slags bevakningsskyldighet.
Han skulle se till att biskopar och domkapitel inte utan vidare tillsatte sina kandidater.
I instruktionen fanns inte explicit en förslagsrätt eller förordanderätt, men i
samband med att Karl XI 1693 bestämde vilka gäll som skulle räknas som regala
instruerades landshövdingarna att också lämna sina synpunkter på konsistoriernas
förslag. Vid vissa tillfällen tog sig landshövdingar stora friheter och
förordade kandidater innan domkapitlets förslag ens nått dem. (2) Kungens
utnämningsrätt var heller inte alldeles enkel att administrera när Karl XII var i fält
eller vistades i Bender.
Vid enväldets fall och den därpå följande översynen av de
regala gällen återgick många av dessa till att vara konsistoriella. Landshövdingens
inblandning i processen fick man emellertid inte bort.
När det gäller biskopsval hade landshövdingarna inga formella
rättigheter. Detta hindrade dock inte att det finns exempel på att de ingrep i dessa
ärenden. Under Karl XII:s bortovaro var det svårt att tillsätta vakanser och då
biskopsstolen i Kalmar på våren 1709 stått tom i mer än ett år grep först
landshövding Rehbinder och senare också hans efterträdare in för att få en ny biskop
tillsatt. I realiteten torde väl också landshövdingen ha haft andra kanaler för att
framföra sina synpunkter på lämpliga kandidater. Man kan exempelvis notera den roll som
Gustaf von Psilander spelade vid Herman
Schröders val till biskop i Kalmar.
(1). Prästeståndets riksdagsprotokoll, del 5. - Stockholm,
1980, s. 28-29
(2). Levin, H., Om våra regala gäll // Kyrkohistorisk
årsskrift 1900, s. 200
Källor: Kjöllerström, S., Biskopstillsättningar i
Sverige 1531-1911. - Lund, 1952 ; Normann, C.-E., Prästerskapet och det
karolinska enväldet. - Stockholm, 1948 ; Svenska kyrkans historia, del 5. -
Stockholm, 1935 Thomson, A., Studier i frihetstidens prästvalslagstiftning.
- Lund, 1951 ; |
(UNDER ARBETE)
©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: december 17, 2000.
|
| Föregående sida: 6.1.1.
Landshövding Psilanders skrivelser till Kungl. Majt. 1716-1734 Nästa sida: 6.2. På
Gotland 1716-28 |
|