| I november 1749 avled på
Sövdeborg en av de verkliga veteranerna från det stora nordiska kriget. Kort före detta
hade trakten besökts av Linné, som skriver så här om slottets ägare: "Greve Meijerfeldt, riksrådet och generalguvernören, hade
här satt sig ned, sedan han genom dygd, flit, vett, tapperhet och ära uppbragt sig till
största hederstrappan, sedan han följt konung Karl XII i härfärder, sedan han i flera
år guvernerat Pommern, och sedan han nu änteligen överträffat alla höga riksens män
i år och levnad, att här få vila de få övriga dagar. han hade ännu god maga och
tämmelig hälsa, fast den högsta åldern försvagat ben, utspråk och nerver, men
avsomnade icke långt därefter." (1)
Johan August Meyerfelt hade deltagit i det ryska fälttåget,
men efter ett benbrott i slutet av 1708 var han ännu inte fullt återställd i juni 1709.
Därför spelade han liten roll i samband med slaget vid Poltava, men en desto större
roll i de kontakter som togs med tsaren strax därefter.
Efter att ha följt Karl XII till Bender sändes Meyerfelt hem och
deltog i slaget vid Helsingborg. Under sin vistelse i Sverige yrkade han också förgäves
på kraftfulla åtgärder för att undsätta de städer i Baltikum som fortfarande var i
svensk hand. Efter ett nytt besök i Bender i slutet av 1710 var Meijerfelt en tid
kommendant i Stettin och guvernör i Pommern.
Utnämnd till kungligt råd 1713 kom han efter enväldets fall att
spela en rätt begränsad politisk roll, då han efter fredssluten återtog
guvernörskapet i Pommern. 1747 lämnade Meyerfelt alla sina ämbeten och bosatte sig på
Sövdeborg i Skåne.
Bland Meyerfelts handlingar i Uppsala UB finns också ett brev från
Psilander. Tyvärr innehåller det föga av värde, men för fullständighetens skull bör
det ändå återges. Det finns ju tyvärr alldeles för få Psilander-brev bevarade.
(1). Linné, C. von, Carl Linnaei
Skånska resa / red. av Carl-Otto von Sydow. - Stockholm, 1999, s. 302 |
| Eders Excellences gunstiga af d: 17 hujus,
har jag tillijka med Wexell på dhe 16 dahl:r S:mt som kochen Seeland af mig bekommit, d.
12 Ejusdem richtigt erhållit, och aflägger härmedelst hos Eder Excellence min ödmiuka
tacksäijelse som gunstigast har täcks draga försorg om samma min betalning. Önskandes
af hiertat kunna slijk ynnest behörigen demerera och aftiena. Förblifwer med wördnat
Stedze Eder Excellences
Calmar d: 13 Martii
1732
Ödmiuke Tiänare
G von Psilander |
demerera och aftiena = ungefär betala tacksamhetsskuld
eller vedergälla. |