Översikt

Hemsidan

Gustaf von Psilander : inledning

1.
1669-1703 : uppväxt,
ungdom och tidiga karriär

2.
Konvojerna : den historiska bakgrunden

3.
Konvojerna 1703-1704

4.
Efterspelet

5. 
1705-1716:
vägen mot toppen

6.
1716-1734 : landshövding och riksdagsman

7.
1734-1738 : president i
Amiralitetskollegium

8.
Den "private" Psilander

9.
"Kuriosa- kabinettet"

10.
Gustaf von Psilanders familj

11.
Legenden skapas : 1700- och 1800-talen

12.

 

  6.4.5. Riksdagen 1731

Riksdagen 1731 inleddes den 16 januari. Den gamle Arvid Horn valdes med överväldigande majoritet till lantmarskalk. Tonen på riksdagen var denna gång försonligare än den varit 1726-27 och flera framträdande representanter för det holsteinska partiet valdes in i sekreta utskottet. Diskussionen om utrikespolitiken uteblev nästan helt. I stället ägnade sig riksdagen åt näringspolitiken, bland annat upprättades ett svenskt ostindiskt kompani.

Val av nya riksråd var även vid denna riksdagen uppe till diskussion. Sedan föregående riksdag hade fyra riksråd avlidit och det höjdes röster för att förstärka rådet. Då antalet fortfarande översteg sexton, det antal som stipulerades i regeringsformen, beslöts det dock att inga nya riksråd skulle utnämnas.

Mot slutet av riksdagen inlämnade Arvid Horn sin avskedsansökan, väl mest för att testa omfattningen av sitt stöd. Ständerna ville inte gå med på detta och begärde att det skulle beviljas Horn att få vistas mera på sina gods. Riksdagen hade i stort utfallit efter Horns önskemål, men den gamle kanslipresidenten fick dock uppleva motgången att adeln bestämde att inget riksråd skulle få väljas till lantmarskalk vid påföljande riksdag. 

Riksdagsmannen Gustaf von Psilander

Psilander lämnade av allt att döma Kalmar i slutet av januari 1731. På ett brev från den 21 januari till Västerviks magistrat finns hans namnteckning, men på nästa brev daterat den 28 saknas den. När han lämnade riksdagen är mer osäkert, men den första skrivelsen till magistraten i Västervik som ånyo bär hans signatur är daterad den 5 juli 1731.

Det finns som vanligt inte många spår efter Psilander i ståndsprotokollen. Dock omtalas i alla fall två memorial som han inlämnade. Det första rör landshövdingen i Kristianstad län Samuel von Hylten (1671-1738).

Hylten hade redan1692 inlett sin bana inom kansliet. Vid krigsutbrottet 1700 kom han att tillhöra den del som följde med kungen i fält. Hylten var uppenbarligen en hetsig man och därför inte särdeles omtyckt av sina kollegor. Hylten följde till Bender och kom under de följande åren att användas i flera diplomatiska uppdrag. Först hade han emellertid fått uppleva en tid i onåd och arrest efter att ha fällt "några oanständiga ord" om Karl XII. Efter hemkomsten blev Hylten lagman i Skåne och Blekinge.

Efter enväldets fall var Hylten en av de drivande i arbetet med 1719 års författning och blev samma år friherre och landshövding i Kristianstad län.

Under 1720-talet kom Hylten att invecklas i långt utdragen rättslig process. En kronofogde och några bönder anklagade honom för diverse ämbetsfel. (1) Han frikändes av Göta hovrätt 1725, men ärendet ville inte dö. 1728 tillkom det en ny anklagelse. En överstelöjtnant Olof Dagström hade författat en skrift vari han anklagade Fredrik I och Ulrika Eleonora för att ha låtit mörda Karl XII. Skriften hade Dagström överlämnat till Hylten och denne hade därefter under två månaders tid underlåtit att underrätta regeringen. Detta dröjsmål ansågs vara misstänkt och den kommission som tillsattes för rannsakningen av Dagström fick också i uppdrag att granska Hylten. Man fann att hans handlande var av den natur att ett skiljande från ämbetet var på sin plats. Den första processen mot honom hade under tiden framskridit så långt att en ny kommission tillsattes.

Under 1731 års riksdag kom ärendet upp till behandling. (2) Hylten inkom med ett memorial vari han påpekade att anklagelserna mot honom borde behandlas i Göta hovrätt och inte i en kommission. En sådan kostade dessutom många gånger mer än en behandling i hovrätten. Landshövdingekollegan Psilander inkom också med ett eget memorial som förespråkade ett stopp för tillsättande av kommissioner. De båda memorialen skickades vidare till justitiedeputationen. Från flera håll ifrågasattes kommissionernas existens. Landshövdingen i Östergötland Erik Ehrenkrona påpekade att den totala kostnaden för de kommissioner som tillsatts sedan 1720 var 2 tunnor guld, d.v.s. 200 000 r:dr silvermynt. (3)

Justitiedeputationen uttalade sig till förmån för Hylten. Också Psilanders memorial synes ha rönt framgång då det den 12 juni 1731 finns en punkt bland de av besvärsdeputationen uppsatta besluten som lyder: "at Commissioner ey måtte brukas, uthan sakerne gå till ordinaria fora, approberades". 12 juli 1731 utfärdade Kungl. Maj:t resolution på adelns och ridderskapets besvär och i punkt 7 sägs följande: "Kongl. Maj:t will föranstalta, at alle klagomål, förseelser och twister måge, så mycket möyeligit är, uti sine wederbörlige foris uptaga, och icke dragas under Commissioners afgörande. Och ehuruwäl bråttmål icke böra nedtystas, utan af wederbörande, likmätigt Förordningarne, påtalas och till slut befordras ; så böra doch Actores och Fiscaler noga tilse, at de icke emot Förordningarne missbruka deras ämbete til andras förolämpande, wid laga answar". En liten seger för Psilander, men ett regelrätt förbud mot dömade kommissioner kom först genom regeringsformen 1772.

Psilanders memorial hoppas jag snart ha på plats.

Vid samma riksdag inlämnade Psilander ytterligare ett memorial. En av staden Kalmars fullmäktige, rådmannen Bengt Beckmark, hade förvägrats säte i borgarståendet. Beckmark hade vid riksdagens början den 18 januari ännu inte anlänt till Stockholm. När han väl kommit till Stockholm och hans fullmakt den 30 januari granskades av borgarståndet visade det sig sakna rätt underskrift. Beckmark förvägrades därför säte, vilket kraftigt upprörde honom. Han inkom därför den 3 februari med ett memorial, vari han uppenbarligen antydde att någon förlett ståndet till denna åtgärd. Hans memorial upprörde sinnena och Beckmark inkallades och avkrävdes förklaring. Vem riktade sig hans beskyllning emot? Beckmark tvingades då erkänna att han misstänkte rådman Axel Johan Raab från Karlskrona, som Beckmark varit inblandad i en rättslig tvist med. Raab undrade om inte en sådan grov beskyllning borde medföra åtal mot Beckmark och inkom den 6 februari med ett eget memorial i ärendet. Den 22 februari kunde Beckmark uppvisa en korrekt fullmakt och begärde säte och stämma på riksdagen. Raab påpekade genast att hans memorial i ärendet inte var behandlat. Man fann då att fullmakten visserligen var korrekt, men det återstod ytterligare ett par problem. Beckmark var exempelvis inte stadigvarande bosatt i Kalmar utan bodde i ett hus på landet. Den 27 februari behandlades ärendet igen. Några medlemmar tyckte att när nu rätt fullmakt var för handen borde Beckmark också anses ha uppfyllt villkoren för deltagande. Det blev omröstning i ärendet. För ett godkännande röstade 23 medan 49 yrkade på avslag.

Beckmark gav sig emellertid inte. Den 26 mars behandlades ett nytt mnemorial från honom, men vid förnyad omröstning blev resultatet återigen ett avslag.

Då tog rådmannen fram det tunga artilleriet. Landshövding von Psilander insände den 3 april ett eget memorial till borgarståndet, i vilket han bad att Beckmark skulle bevijas inträde.  Man fann då att invändningar kvarstod, men med anledning av "vissa omständigheter" skulle Beckmark ändå godkännas. Dock fick detta beslut ingalunda räknas som ett prejudikat för framtiden.

Frågan var likväl inte utagerad. Den 10 april protesterade några av ståndets medlemmar mot att man, i deras frånvaro, frångått det ursprungliga beslutet att neka Beckmark inträde. Härigenom blev han ännu en gång hindrad.

Beckmark gick då till Kungl. Maj.t och borgarståndet avkrävdes en skyndsam förklaring till sitt agerande. Det inleddes arbete med ett utkast till svar, vilket den15 maj var i det närmaste redo att granskas från ståndets sida. Den 18 maj inkom en påminnelse från Kungl Maj.t och samma dag avgick ståndets svar. Beckmarks ansökning blev uppenbarligen beviljad i samma veva, då han under de återstående riksdagsveckorna kan återfinnas som medlem i diverse deputationer (4)


(1). En uppräkning av kronofogde Malmborgs anklagelser finns i: Svenska riksdagsakter jämte andra handlingar... : ser. 2:3:1 1731-1734. - Stockholm, 1917, s. 201

(2). Det är intressant att notera hur man i alla fall inledningsvis såg på Hylten inom bondeståndet. Den1 februari talade Håkan Olofsson, bondeståndets talman, utförligt om "det stora förtryck, som en del af Allmogen i H. Landsh. Hyltens län af honom lidit". Bondeståndet utsåg därefter en deputation som skulle uppvakta kungen och särskilt tacka för att en kommission tillsatts. Vid återkomsten kunde deputationen meddela att kungen tagit emot dem nådigt och sagt att order avgått till kommissionen att inte åtskiljas "innan sakens slut". Bondeståndets riksdagsprot. 1731 s. 19-20

(3). Adelns prot. 25 maj 1731

(4). Borgarståndets riksdagsprotokoll 1731 ; Bengt Beckmark var född i Stockholm 1685. Han representerade Kalmar även 1734 och 1741. Död som justitieborgmästare 1742, se: Millqvist, V., Svenska riksdagens borgarstånd 1719-1866. - Stockholm, 1911, s. 139

(Under arbete)

©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: 2000-09-28 20:37

Föregående sida: 6.4.4.2. Nils Reuterholms journal

Nästa sida: 6.4.5.1. Psilanders memorial mot kommissioner, inlämnat 25 maj 1731