6.4. Riksdagsmannen
Gustaf von Psilander
Gustaf von Psilander deltog i en rad av den tidiga frihetstidens
riksdagar. Tre gånger fanns hans namn på den av ständerna uppsatta förslagslistan
över nya riksråd - 1719, 1727 och 1734. Om Ulrika Eleonora hade följt regeringsformens
bestämmelse skulle Psilander blivit utnämnd 1719.
1727 var Psilander också nära att bli utnämnd. Hans namn fanns
långt ner på listan i det ursprungliga förslaget, men då två riksråd lämnade sina
poster uppsattes ett nytt förslag. På detta fanns namn, enligt principen att till varje
ledigt riksrådsämbete skulle nomineras tre kandidater. Psilander var i detta senare
förslag på tredje plats, men Fredrik I valde i stället landshövdingarna Jacob
Cronstedt och Ernst Johan Creutz, placerade som nr 5 och 6.
1734 var han en av tre sjöofficerare som var nominerade till den
lediga riksrådsplats som uppkommit efter överamiralen Claes Sparres död året
dessförinnan. De övriga två kandidaterna var amiralen greve Carl Hans Wachtmeister och
amiralen Evert Didrik Taube, sedan 1731 president i Amiralitetskollegium. Enligt
regeringsformen från 1720 skulle valet ske i "sittiande Råd", men av kungen
ensam. Ständernas förslag överlämnades till Kungl. Majt den 12 december 1734. Kungens
val föll på Evert Didrik Taube, som samma dag upphöjdes till greve.
Varför blev Psilander även denna gång förbigången? Som en orsak
till Evert Didrik Taubes upphöjelse har ofta anförts kung Fredriks förhållande med
dennes dotter Hedvig. Hur stor roll detta spelade för valet vågar jag inte spekulera
över.
Psilander agerade uppenbarligen snabbt efter beskedet. Taube var
efter valet till riksråd tvungen att lämna posten som president i Amiralitetskollegium.
Presidenten måste finnas på plats i Karlskrona medan den sjömilitäre experten i
riksrådet skulle vara tillgänglig i Stockholm. När Taube utsågs den 16 december
förelåg redan något som närmast måste betecknas som en ansökan från Psilander. Han
befann sig uppenbarligen på plats i Stockholm, vilket bestyrks av en passus i ett
följebrev till de av landssekreteraren i Kalmar län den 21 november inskickade
meritlistorna över länets befattningshavare. Enligt brevet saknades Psilanders
meritförteckning eftersom denne befann sig "wid riksdagen". Det har sagts att
Psilander inte deltog i någon riksdag efter 1731. (1) En
friherre von Psilander förekom dock bland de representanter för adeln som 16 december
1734 ingick i ständernas avskedsuppvaktning hos Fredrik I och Ulrika Eleonora. Samma dag
som han utnämndes till president i Amiralitetskollegium! Att det rörde sig om Gustaf
framgår av den av Henel publicerade listan över ständernas ledamöter 1734. (2)
Om Psilanders insatser vid riksdagarna är inte mycket känt. Hans
namn förekommer då och då i protokollen, han väljs in i ett par kommissioner och
sitter i sekreta utskottet 1720, men tycks inte ha spelat någon politisk roll. En snabb
genombläddring av utskottets protokoll tycks ge vid handen att Psilander endast yttrat
sig i marina frågor. Hans söner Peter och Hans tillhörde mösspartiet i samband med
riksdagen 1740-41, men om Gustafs politiska uppfattning säger litteraturen ingenting.
1731 tycks han ha spelat en viss roll i samband med fallet Samuel
von Hylten. Ett memorial från Psilander togs upp till behandling av justitieutskottet,
vilket också anslöt sig till de av Psilander framförda synpunkterna.
I detta avsnitt ska jag presentera de små pusselbitar som
återfinns i de tryckta riksdagsprotokollen och riksdagsakterna. Så småningom hoppas jag
få tid att också granska det otryckta materialet.
(1) Så till exempel hos Gjörwell
(2) Henel, A. J. von, Ewärdelig
åminnelse, af riks-dagen som hölts i Stockholm åhr 1734... eller en richtig
förteckning uppå Sweriges rikes högloflige ständers ledamöter... - Stockholm, 1734,
s. 5. Psilander hade som nr 146 sin plats på Riddarhusets sjätte bänk mellan
majorerna Carl Stiernstedt (145) och Gustaf Wilhelm Appelman (148). Friherrliga
ätten Fock, nr 147, hade dött ut redan 1725.
Litteraturtips: Stavenow, L..,
Om riksrådsvalen under frihetstiden. - Stockholm, 1890 ; Malmström, C. G.,
Sveriges politiska historia från konung Karl XII:s död till statshvälfningen 1772. - 2.
uppl., delvis omarb. - Stockholm, 1893-1901 ; Carlsson, I., Frihetstidens
handskrivna politiska litteratur. - Göteborg, 1967 ; Carlsson, I., Parti -
partiväsen - partipolitiker 1731-43. - Stockholm, 1981
Stavenows avhandling är en lättbegriplig och översiktlig
behandling av procedurerna kring riksrådsvalen. Malmströms verk ger en lika god
översikt över den politiska utvecklingen och de olika riksdagarna. Carlssons arbete om
den handskrivna politiska litteraturen är en intressant bibliografi över det rikhaltiga
propagandamaterial som finns i diverse handskriftssamlingar. Hans senare verk innehåller
inte minst ett större antal korta biografier över 1730-talets mera aktiva partimän.
I övrigt hänvisas till det tryckta riksdagstrycket, i
synnerhet Ridderskapets och Adelns protokoll, samt också det i RA förefintliga
Riksdagsarkiven. |