Översikt

Hemsidan

Gustaf von Psilander : inledning

1.
1669-1703 : uppväxt,
ungdom och tidiga karriär

2.
Konvojerna : den historiska bakgrunden

3.
Konvojerna 1703-1704

4.
Efterspelet

5. 
1705-1716:
vägen mot toppen

6.
1716-1734 : landshövding och riksdagsman

7.
1734-1738 : president i
Amiralitetskollegium

8.
Den "private" Psilander

9.
"Kuriosa- kabinettet"

10.
Gustaf von Psilanders familj

11.
Legenden skapas : 1700- och 1800-talen

12.

 

6.2.1. Den ryska landstigningen 1717

9 juli 1717 landsteg ryska trupper vid Herrvik på östra Gotland. Under en veckas tid plundrade de närliggande socknar och bortförde tjugo fångar, av vilka de flesta aldrig kom tillbaka till Gotland. Den ryska styrkan uppgick bara till ungefär 1,500 man och någon ambition att inta hela ön kan man därför inte ha haft. Ett längre uppehåll på ön skulle också kunna medföra att en svensk eskader kunde komma till platsen. På rysk sida var man under hela kriget föga benägen att riskera ett sjöslag med svenska flottan, om i nte oddsen var goda, och att våga batalj med trupper i land var naturligtvis alltför riskfyllt.

Dessa julidagar 1717 har av eftervärlden ägnats betydligt större intresse än resten av de närmare tolv år som Psilander satt som landshövding i Visby. Precis som när det gäller händelser kring striden vid Orford Ness 1704 har det vävts en väv av legender runt denna korta episod i det Stora nordiska krigets långa historia. På en begäran från den ryske befälhavaren, amiral Feodor Apraxin (1671-1728), att lämna över 1,000 oxar ska Psilander ha svarat att han tyvärr inte kunde uppbringa så många oxar men istället kunde erbjuda 1,000 kulor. Hos Gjörwell läser man att den tacksamma allmogen på Gotland vid Psilanders avfärd 1728 överlämnade en stor silverbägare som avskedspresent som tack för hans arbete med att freda ön. Man ska förstås inte utan vidare avfärda sådana påståenden, men de bör i alla fall ifrågasättas. Skulle inte en sådan silverbägare, liksom den mångomtalade   guldkedjan/guldvärjan från 1704, ha varit en mycket kär familjeklenod inom familjen Psilander? Sannolikheten för att sådana föremål skulle överlevt intill våra dagar borde rimligen vara hög. Med tanke på allt som skrivits i frågan under mer än 200 år skulle man också förvänta sig att någon under denna tid gjort anspråk på att ha dem i sin ägo.

Vad man bestämt vet om den ryska landstigningen är i korta drag följande. Vid underrrättelsen om den ryska landstigningen uppbådade Psilander allmogen, vilken i nästan total avsaknad av reguljär trupp, var det försvarsmedel han hade att tillgå. De olika bondeuppbåden, anförda av reguljära officerare, gjorde inledningsvis vissa halvhjärtade försök att gå ryssarna in på livet. 11 juli hade hela uppbådet samlats i trakten av Ekeby och Psilander sökte få dem att gå emot ryssarna. Efter att skaffat fram proviant fick han också dem i marsch. Påföljande dags morgon fick man känning med fienden, men befälhavarne för styrkan, överstelöjtnanten Böckler, kunde inte få bönderna att gå till anfall. Vid åsynen av ryssarna skingrades istället uppbådet och Psilander inriktade sig i stället på att försvara Visby. 16 juli hade han samlat hela uppbådet där och lyckades åter få dem i marsch österut. Ungefär samtidigt lämnade de ryska trupperna ön.

Det var förstås inte särskilt konstigt att uppbådet blev ett misslyckande. Det fanns få officerare och underofficerare att tillgå och bönderna var inte heller tränade för den våldsamma offensiva taktik som var utmärkande för den karolinska armén. Ett fältslag mot en övad motståndare är en helt annan sak än att blockera vägar och föra gerillakrig, metoder som allmogen genom vår historia vid många tillfällen använt för att bekämpa inkräktare.

En av dem som återgett berättelsen om oxarna och kulorna är Anders Fryxell (1795-1881), vars "Berättelser ur svenska historien" utkom i 46 delar från 1823 till 1879. För avsnittet om ryssarnas landstigning på Gotland, vilket återfinns i del 29, använde han bland annat en i Linköpings stiftsbibliotek befintlig handskrift som har beteckningen W 58. Till det yttre en anspråkslös volym innehåller den en på vers ( 4716 verspar omspännande 405 sidor) författad krönika över Sveriges historia mellan 1708 och 1719.  Vem som skrivit detta verk och vad det innehåller om rysshärjningarna på Gotland 1717 återkommer jag till inom kort.

Hos Munthe återfinns följande citat ur ett oidentifierat dokument av Psilanders hand:

"A:o 1717 in Julio ankom ryssens flotta af 20 skepp strax under Västergarn, där han landsteg öfver 1500 man stor, då jag medelst allmogens uppbådande, emedan ingen reguljär milis var på landet, sökte väl att göra fienden all möjlig resistence. Men som allmogen intet var möjlig att bringa till något angrepp eller motstånd i fältet, lät jag dem förhugga de största vägarna, som lopp inåt landet, samt sig där förskansa och eljest i skogen plantera, hvarpå jag sedan, efter sju dagars förlopp, lät utsprida, att jag hade fått bref och försäkran ifrån kungl. amiralitetet om secours af 15 örlogsskepp, med förbud att därom kungöra fienden, fast jag visste, att några bönder, som då redan åtskilliga gånger varit ombord på de ryska skeppen, skulle det fienden strax berätta, hvilket ock så väl lyckades, att fienden den åttonde dagen om morgonen drog sig med sådan hast af landet ombord på sina skepp, att de på många ställen lämnade matgrytorna efter sig. Således blef igenom den Högstes nådiga bistånd Gotland den gången ifrån fiendens attackerande befriadt." (1)

Detta är ett mycket intressant citat. Tyvärr anger Munthe bara att det är hämtat från ett dokument i Riksarkivet. Vissa slutsatser om dess natur går likväl att dra. Då det inleds med orden "A:o 1717 in Julio" måste det vara författat vid en senare tidpunkt. I vilket sammanhang skulle det vara av intresse för Psilander att beröra en sådan händelse? Mycket talar för att detta är hämtat ur en meritförteckning, möjligen inlämnad av Psilander i samband med någon av ansökningarna om förflyttning.


(1). Munthe, A., Gustaf von Psilander. - 2. uppl. - Stockholm, 1922, s. 42.

 

Källa: Hammarhjelm, B., Gotländsk krigshistoria. - Visby, 1998

(Under arbete)

©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: 2001-03-06 19:43

Föregående sida: 6.2. På Gotland 1716-28

Nästa sida: 6.2.1.1. Apraxins universal