| På 1720-talet var
kyrkoherden i Katarina församling Herman Schröder en förgrundsgestalt inom den den
konservativa pietismen i Sverige. Schröder, född i Uddevalla, hade studerat i Lund och
under vistelsen i Skåne kommit i kontakt med pietismen. På 1710-talet tjänstgjorde han
bland annat som fältpräst vid armén i Bohuslän. Som sådan kom han under 1716 att
delta i det första av Karl XII:s norska fälttåg. Kungen uppskattade Schröder och
utnämnde honom till kyrkoherde i Landvetter och prost över Älvsyssels kontrakt. Efter
att en kort tid varit kyrkoherde i Uddevalla blev Schröder i maj 1718 utnämnd till
kyrkoherde i Katarina. Under sin tid i Skåne hade Schröder
drivit en liten skola i Snäckestad, Vånga socken. Han hade där mottagit som elever en
del borgarsöner från Karlshamn och överkommissarien Samuel von Otters söner. I
bekantskapskretsen fanns också medlemmar av familjen Christoffers i Karlskrona, ur vilken
den adliga ätten Ankarcrona räknar sitt ursprung. Det finns alltså en tydlig kontaktyta
mellan Schröder och flottan närstående grupper på ett tidigt stadium
Första gången Gustaf von Psilander dyker upp i Schröders
självbiografi är i oktober 1729. Schröder meddelar att landshövdingen Psilanders son
besökte honom och på sin fars vägnar undrade om Schröder skulle vara villig att komma
till Kalmar. Schröder, som vid det laget var bekymrad över den radikala pietismens
framgångar i huvudstaden och längtade till en lugnare plats, förklarade sig villlig att
komma. Dock kunde han inte tro att man på en så avlägsen och för honom främmande ort
skulle komma fram till ett sådant förslag. Av Schröders beskrivning att döma tycka han
vid detta tillfälle ännu inte varit närmare bekant med familjen Psilander. Man kan dock
notera att Schröders likpredikan över Jonas Rothåf från 1721 funnits i Psilanders
ägo.
Emellertid fick Schröder flest röster och placerades som första
namn på förslagslistan. Schröder, som var bekant med några av riksråden, kom också
att utnämnas av Fredrik I den 24 november 1729. I detta såg Schröder Guds hand och som
en av de främsta verktygen landshövdingen Psilander. De som i Stockholm verkat för
Schröders sak sägs vara drottning Ulrika Eleonora, riksråden Arvid Horn, Olof
Törnflycht och Hans Henrik von Liewen, justitiekanslern Cederbielke och statssekreteraren
Olof Cederström. Av dessa män var Liewen en bekant pietist och Horn ansågs av
pietisterna själva som en gynnare.
Schröder avslutade först under våren 1731 sin verksamhet i
Stockholm och 23 juli höll han sin första predikan i Kalmar domkyrka.
Nästa gång Psilander nämns är i en anteckning från 3 januari
1733, då "war Ammiralen och Landzhöfdingen som mig och mitt huse altid warit
gunstig med hela sitt huus hos oss".
1735 dyker systrarna Psilander upp i anteckningarna. Veckan före
jul bodde de hos Schröder och hans familj efter att ha rest upp från Karlskrona. Vid
början av det nya året mottog Schröder också en nyårshälsning från deras far. Samma
sak i början av 1737. 1738 meddelar Schröder att han sänt nyårshälsning till "Praesident
Psillander, fröcknarne och andra flera wänner..." och han fick själv en
likadan hälsning från Psilander.
Därefter försvinner familjen Psilander ur Schröders anteckningar.
Gustaf dör i mars samma år och några fler nyårshälsningar eller besök från
systrarna Charlotta och Sophia von Psilander omnämns heller inte. Anteckningarna avslutas
i december 1741.
Källa: Schröder, H., Herman
Schröders levernesbeskrivning / utgiven med inledning och kommentar av Hilding Pleijel. -
Stockholm, 1940 ;
Schröder började föra sina anteckningar 1729 och har
därefter, enligt Pleijel, gjort klumpvisa anteckningar under de följande åren.
Schröder förde under de två sista decennierna av sitt liv också en omfattande
korrespondens med Halle. Den utnyttjades av Pleijel för verket "Die
schwedische Pietismus in seinen Beziehungen zu Deuatschland". Möjligen skulle
dessa brev också kunna innehålla något om kontakterna mellan Psilander och Schröder, i
synnerhet som den förstnämndes söner gått i skola i Halle. |