Översikt

Hemsidan

Gustaf von Psilander : inledning

1.
1669-1703 : uppväxt,
ungdom och tidiga karriär

2.
Konvojerna : den historiska bakgrunden

3.
Konvojerna 1703-1704

4.
Efterspelet

5. 
1705-1716:
vägen mot toppen

6.
1716-1734 : landshövding och riksdagsman

7.
1734-1738 : president i
Amiralitetskollegium

8.
Den "private" Psilander

9.
"Kuriosa- kabinettet"

10.
Gustaf von Psilanders familj

11.
Legenden skapas : 1700- och 1800-talen

12.

 

5.1.6.1. Sjökriget 1711

1711 var ett svårt år för flottan. Svåra ekonomiska bekymmer, pestens härjningar bland båtsmän och hantverkare vid varvet samt tvåfrontskrigets krav på många fartygs utrustande. Visserligen var danskarna utdrivna ur Skåne, men hotet mot såväl de tyska provinserna som Finland hade blivit starkare.

För skyddet av de finska kusterna och hjälp till den där stående armén utrustades likt föregående år den så kallade nyenska eskadern. Från amiralgeneralen Wachtmeisters sida ifrågasattes värdet av eskadern, då det ryska framträngandet i Baltikum syntes hota Gotland och Öland och den  brukliga ankarplatsen Björkö sannolikt befästs av fienden. I stället borde Slite bli huvudstationen. Dessutom skulle eskadern där finnas närmare till hands ifall den behövdes mot danskarna.

Från kungen i Turkiet ankom emellertid order om att flottan förutom en nyensk eskader också skulle utskicka fartyg för att hindra sjöfarten på Riga, Pernau och Ösel. Först i slutet av maj kom dessa fartyg iväg under befäl av schoutbynachten Erik Johan Lillie. Av fruktan för danska angrepp på Gotland förändrades hans ursprungliga instruktion från att föreskriva ett aktivt uppträdande utanför den baltiska kusten till att betona vikten av att skydda Gotland. (1)

Viceamiralen Wernfelts nyenska eskader kom iväg vid ungefär samma tid, men nådde Björkö först 21/6. Den nytillträdde befälhavaren i Finland Carl Nieroth försökte med dess stöd utnyttja de tillfälligt gynnsamma krigskonjunkturena för en blockad av Viborg. (2) Möjligheterna att svälta ut garnisonen minskade dock kraftigt genom eskaderns sena ankomst. När Wernfelt i slutet av november inte ansåg sig kunna stanna längre måste Nieroth uppge blockaden. De tankar som funnits rörande en kupp mot Reval och Ösel gav slutligen inget resultat, då den styrka som avdelats att återbesätta Ösel flera gånger hejdades av olämpliga vindar.

Wernfelts eskader lämnade Björkö i början av december för att återvända till Karlskrona, men hejdades av stormar och tvingades att gå till Helsingfors där några fartyg frös inne. (3)

Årets stora marina händelse var kanske ändå transportexpeditionen till Pommer, vilken berörs i nästa avsnitt.


(1). Att detta inte föll Karl XII på läppen visas av ett brev till Amiralitetskollegium 30/5 1712 där kungen betonar att fartyg verkligen ska förläggas på det "Rigska faarwattnet". Riksregistraturet

(2). Kriget mot Turkiet förlamade detta år den ryska krigföringen i norr. 

(3). Det sena avseglandet från Björkö kritiserades av Karl XII. Eftersom den fientliga flottan lagts upp redan i oktober borde Wernfelt beordrats återvända hem redan då,se Riksregistraturet 10/5 1712.


Källa: Lagermark, J. A., Försvaret av det egentliga Sveriges Östersjökust, västra Sverige och Finland 1711 // Karolinska förbundets årsbok 1928, s. 10-96 ; Hornborg, E., Karolinen Armfelt och kampen om FInland under Stora nordiska kriget. - Stockholm, 1953

(UNDER ARBETE)
©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se

Senast uppdaterad: oktober 06, 2000.
Föregående sida: 5.1.5.2.1. Ett kort Diarium

Nästa sida: 5.1.6.1.1. Expeditionen till Pommern 1711