Översikt

Hemsidan

Gustaf von Psilander : inledning

1.
1669-1703 : uppväxt,
ungdom och tidiga karriär

2.
Konvojerna : den historiska bakgrunden

3.
Konvojerna 1703-1704

4.
Efterspelet

5. 
1705-1716:
vägen mot toppen

6.
1716-1734 : landshövding och riksdagsman

7.
1734-1738 : president i
Amiralitetskollegium

8.
Den "private" Psilander

9.
"Kuriosa- kabinettet"

10.
Gustaf von Psilanders familj

11.
Legenden skapas : 1700- och 1800-talen

12.

 

6.3.9. Skogsvården

I våra dagar uppstår inte sällan konflikter om skogen mellan företrädare för skogsbruket och miljövänner. Kampen om skogen stod het även på Psilanders tid. Om skogens råvaror kämpade flera grupper, i synnerhet lokalbefolkning, bruksägare och städernas köpmän. Även flottan hade ett intresse i skogarna.

I Småland och Kalmar län kom dessa motsättningar i tydligare dager än på många andra håll. Flottans huvudstation låg inte så långt borta, Västervik var en betydande exportstad för skogsprodukter, i stadens närhet fanns flera bruk och jordbruket var en viktig näringsgren.

Som tidigare berörts i avsnittet om rovdjursjakten utnämndes i maj 1733 Wilhem Mauritz Pauli till ny överjägmästare för Småland och Blekinge. Hans idérikedom inskränkte sig inte bara till jaktfrågor. För att komma till rätta med den skogsförödelse som enligt hans mening hotade alldeles förstöra skogarna ville Pauli skapa en mycket starkare kontrollapparat. I de fyra län som låg under hans förvaltning borde tillsättas inte mindre än 3 överjägmästare, 12 underjägmästare, 156 mellanbetjänte, 3 fiskaler och 1 360 skogvaktare. Den sammanlagda kostnaden för detta skulle uppgå till nästan 77 000 dlr smt årligen, en alldeles halsbrytande ökning gentemot de 1 305 daler smt som dittills varit avsatta.

De myndigheter som yttrade sig över Paulis till Kungl. Majt. sommaren 1734 inlämnade förslag, Kammarkollegium och Statskontoret, fäste sig naturligtvis vid den häftigt tilltagna kostnaden och inledde förhandlingar med Pauli. Under dessa lyckades man nedpressa den årliga kostnaden till strax under 30 000 dlr smt, vilket enligt de båda ämbetsverken i alla fall motiverade ett försök med Paulis modell. Vid riksdagen 1734 behandlades Paulis idéer rätt välvilligt och i augusti 1736 fastställdes en organisation i vilken Pauli tilldelades 1 underjägmästare, 1 auditör, 1 fiskal, 88 mellanbetjänte och 74 skogvaktare. Betydligt blygsammare än hans ursprungliga förslag, men en kraftig ökning jämfört med rådande situation.

Av de storstilade planerna blev dock inte särskilt mycket. Vid riksdagen 1738 opponerade sig såväl adeln som bondeståndet mot den nya inrättningen och begärde en återgång till den gamla ordningen. Denna begäran beviljades också av Kung. Majt. I varje fall på riddarhuset hade meningarna varit delade om Paulis modell. Några röster pekade på det betänkliga i att de som nyligen anställts skulle mista sina tjänster, andra om den bättre bevakning av skogarna som blivit resultatet av reformen. 

Så gott som hela den ovan skisserade utvecklingen ägde rum efter det att Psilander lämnat Kalmar län. Emellertid var sommaren 1734 inte det första tillfälle vid vilket Pauli framlade sina idéer. Redan i augusti 1733 inlämnade han ett memorial till landshövding Psilander, i vilket det framförs liknande tankar om hur skogsvården borde förbättras. Memorialet avslutas med en begäran att det måtte tillsättas några nya hejderidare och kronoskyttar i Kalmar län, vilket Psilander också omedelbart försett med fullmakter. Jag återkommer till innehållet i övrigt.


Källa: Boethius, B., Skogen och bygden. - Stockholm, 1939, s. 320-333 ;

(Under arbete)

©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se
Senast uppdaterad: 2000-10-17 20:27

Föregående sida: 6.3.8.1. Psilander besöker Vimmerby

Nästa sida: 6.3.9.1. Paulis memorial