Översikt

Hemsidan

Gustaf von Psilander : inledning

1.
1669-1703 : uppväxt,
ungdom och tidiga karriär

2.
Konvojerna : den historiska bakgrunden

3.
Konvojerna 1703-1704

4.
Efterspelet

5. 
1705-1716:
vägen mot toppen

6.
1716-1734 : landshövding och riksdagsman

7.
1734-1738 : president i
Amiralitetskollegium

8.
Den "private" Psilander

9.
"Kuriosa- kabinettet"

10.
Gustaf von Psilanders familj

11.
Legenden skapas : 1700- och 1800-talen

12.

 

6.11. Utnämningen till president i Amiralitetskollegium 1734

De skäl Psilander anförde i sin ansökan om att erhålla det vakanta presidentämbetet var sin långa tjänstgöringstid inom flottan, sin trogna tjänst som landshövding och i synnerhet en önskan att få avsluta sin liv med en återgång till flottan. Det finns ingen anledning att betvivla uppriktigheten i detta, men man bör också komma ihåg att rang- och lönemässigt var en presidentpost vida förnämligare än en landshövdingetjänst. En landshövding var placerad i rangklass 7 och hade en lön på 1500 daler silvermynt om året. En president hörde däremot till rangklass 1 och lönen var i allmänhet 5000 daler silvermynt. (1) Skillnaden var alltså betydande och i betraktande av Psilanders familjesituation, med två ännu ogifta döttrar, var det säkert ett välkommet tillskott.

Carl Henrik von Löwen, av allt att döma en en nära vän till Psilander, ansökte också om den lediga posten. I många stycken hade Löwen ännu starkare anspråk än Psilander. Han hade redan 1680, sju år före Psilander, gått in vid flottan. Löwen hade också tjänstgjort vid flottan under hela sin karriär och under Claes Sparres presidentskap ofta varit den reelle ledaren av verksamheten i Karlskrona då Sparre också var riksråd. Utan att ännu veta vilka synpunkter som kan ha framförts i rådskammaren i december 1734 kan det vara värt att notera ett par saker. Löwen hade redan 1731 varit aktuell för presidentposten, men då föll valet på den betydligt yngre Evert Didrik Taube. Psilander hade tre gånger varit på förslag till riksråd, senast vid den ännu pågående riksdagen. Det vore knappast förvånande om särskilt det sistnämnda stärkte Psilanders chanser.

Det märkliga med detta tillsättningsärende är att det totalt saknas spår av beslutet i rådsprotokollen. Ingen diskussion om tänkbara kandidaters förtjänster och ingen votering. Det tycks inte ens ha varit något protokollfört möte 16 december 1734. Samma dag uppvaktades kungen och drottningen emellertid av en deputation från Riddarhuset, med anledning av riksdagens förestående avslutning. I deputationen ingick Psilander. Hans ansökan ska enligt påteckningen vara inlämnad samma dag. Valet av nytt riksråd där Psilander varit en av tre kandidater hade ägt rum den12. Från och med den dagen kan tjänsten som president i Amiralitetskollegium formellt sägas ha varit ledig. Avsaknaden av protokollfört möte, den snabba hanteringen av ärendet och utnämningen av kungens särskilde favorit Taube till nytt riksråd leder onekligen fram till vissa frågor. Var ansökningen en ren formalitet? Var det redan på förhand givet att Taube skulle bli riksråd och att Psilander skulle få presidentposten? Var och när hade detta i så fall överenskommits? Kan ständerna på något sätt ha gripit in i utnämningsprocessen?

Som längre fram berörs var ständerna under frihetstiden tidvis mycket intresserade av att framlägga synpunkter vid tjänstetillsättningar. Då man uppfattade rådet som riksdagarnas förlängda arm, en instans som representerade ständerna mellan riksdagarna, var det logiskt att de tjänstetillsättningar som aktualiserades under pågående riksdag behandlades av något av utskotten. Sekreta deputationen sysselsatte sig ivrigt med befordringsfrågor, inte minst när det gällde sådan tillsättningar som på något sätt hade ifrågasatts.


(1) Elmroth, I., Nyrekryteringen till de högre ämbetena 1720-1809. - Lund, 1962, s. 93ff

(UNDER ARBETE)
©Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se

Senast uppdaterad: augusti 23, 2000.
Föregående sida: 6.10. Ny ansökan om förflyttning 1728

Nästa sida: 6.11.1. Psilanders ansökan och beslutet