De snabba klippens tid, tid för snöd vinning och ytterlig pragmatik, det är vad som är. Vill alla eller ens majoriteten av vårt folk ha det så? Alla samhällskroppens gränsfundament kreperar. Varför skall jag lägga fingrarna emellan? Någon gång får väl jag också anpassa mig. - Dessa tankar från förnuftets bakgårdar. 17/1

Regler som inte ger illusionen av att vara förmer än en förlängning av turen i omförställda konsekvenser, kan inte gott tjäna i rättvisans namn. 19/1  

Led i bevis,
din tankes devis.
Lägg sålunda grund
för din andes spis.

Förena i ett
av vad ordning gett,
under himlens rund,
all materias skelett.

Låt din tro,
ej allenast bero,
på vart infallens stund,
vari nycker gro.

Lev och förstå.
Lär tämja de grå,
till din regels hund.
Ditt skall tryggas så. 15/1

Prestationsmänniskor har svårt att skapa, ty skapelser absorberar. Efter det att man har skapat kvarhänger tankarna vid det skapade utan att fördenskull åstadkomma något ytterligare. Innan man skall till att skapa lyfter sig anden för att emotse skapandet och leviterar någon stund i detta tillstånd. Prestationsmänniskor vill få allting serverat för sig på silverfat; de går inte själva och hämtar vad som erfordras. Prestationsmänniskor har ingen själ att vända betraktandet mot, bara yttre objekt. När de frågar efter livets förutsättningar frågar de egentligen bara efter citatoriska effekter: något att returnera på annat håll. 22/1

Det krävs en mästare för att vända förlust till framgång. Just därför kan det någon gång te sig så patetiskt med dylika försök i amatörmässigt utförande. Det är som när en usel violinist framför ett musikaliskt mästerstycke och därvid späckar det med falskheter och felspelningar, kanske utan att ens själv märka det. En lagom underlägsenhet hos en instrumentalist gentemot det framförda stycket, kan dock vara charmfull. Man hör hur vederbörande kämpar i passagerna och stakar sig på de ovana vändningarna. 22/1

Är den som gillar känslosamhet samtidigt som självdisciplin och återhållsamhet nödvändigtvis en hycklare? Nej: hyckel är förbundet med språkets villkor. Om man säger att den återhållsamme inte visar vad han tycker förbiser man nödvändigheten av tyckandets bestämning utifrån dragna uttydning mot konventionsburna referenser. En mindre måttstock är i detta fall för handen. Kommunikation används för att förmedla resultaten av otaliga additioner och subtraktioner, vari inte känslorna bildar sista instans. Men visst förefinnes en konflikt. Känslorna och deras uttryck hänger ihop. Självdisciplin ålägger en inte endast kontroll över uttrycken, utan också över deras upphov. 22/1

Vishet och dumhet är inte entydigt från situation till situation, inte för en själv och inte i ens utsagor. Det sant vise vet att försätta andra i sådana känslotillstånd som visheterna kräver. Visdomar innehåller ett estetiskt element. Långtifrån alla sanningar är ju visa. Ordning är grunden för detta element och kan delgivas i ett sammanhang med ord eller på annat sätt. 22/1

Härförleden berättades det för mig om ett föredrag där föredragshållaren som exempel på hållet ìotänkbarî tanke, vilken likväl kan tränga sig på, nämnde mamman som på båten vid relingen överfalls av det imaginerade skeendet att slänga sin bebis överbord. Människor tänker i möjlighetsnivåer med olika villkor för handen. Mamman behöver ej känna sig skyldig, ty viljeagensets simulerade avvarande är ett vanligt, ehuru obestämt spådant. Tänkandet varsnar t.o.m benäget , som vore det en varningsklocka, om skeenden som inte är viljeenliga, men på något annat sätt nära. Hela denna sak konkretiserades för mig i en bild med två diffusa röda prickar strax upp till höger på ett plan av mörker. Ett tag kunde jag endast minnas detta av sammanhanget. 22/1