Men tävlande har aldrig skett på lika villkor, nu bara med sådana utökade konsekvenser för dem som i ett tydligt, enskilt avseende sökte utjämning eller fördel. Till att börja med vägrade man t.o.m erkänna att dopingen över huvud taget gav någon fördel. När dopingens roll sedan stod höjd över alla tvivel kom argumentationen kring dess biverkningar, vilka dock svåreligen kan andragas i en debatt där termer om offer redan följer skalan från hälsa till ohälsa. Alltså ersattes dessa argument med krav på lika villkor. En förutsatt moral skapades där doping var förkastligt oavsett om det nyttjades i tävlingssyfte eller inte. Om inte biverkningarna hade funnits - hade då doping varit förkastlig? Om piller kan öka ens intelligens, så som helt visst finns exempel på - är de då också förkastliga? Frågan går över till preparerad och opreparerad mat för att slutligen besvaras med ett nej. Det är fråga om att samhället måste stämpla företeelser som över individens fria vilja, är farliga för denne. Ett annat exempel på skillnader i förutsättningar vid tävling är när man spelar schack mot varandra eller mot datorer. Hade datorerna såsom väl snart är fallet, varit alltför överlägsna människan, hade inte kampen människa - maskin varit intressantare beträffande schack än i fråga om huvudräkning, sprinterlopp, tyngdlyftning och boxning där ju onekligen maskinen i något utförande för respektive gren, torde ha avgörande fördel. I idrottssammanhang indelar man stundom idrottsutövarna i klasser för olika vikt, skicklighet och kön - det florerar nu till sist t.o.m idéer om dopingklasser, allt för att, hycklande om idrottens natur, skapa förutsättningar för någorlunda jämn kamp. Mellan människor är annars förutsättningarna likväl alltid olika - det som till sist resulterar i olika skicklighet. En blir hart när från födseln drillad i schack av mor och far och vidare halva schacket elit, medan en annan från senare år får hanka sig fram för egen maskin. I krig är allt tillåtet - alltså, hm - en kamp på lika villkor. 1/3

Identiteten grundas gott på säkerhet, varför den sökande söker nedåt. Ungdomar behöver upplevelser av djup natur; men egna upplevelser. Annars substituerar sig somliga med knark och exprimenterande. Meditativ vägledning vore bättre. Den som dymedels göres viss om det egna egots nödvändighet för all övrig ordnings begiltigande och dygden i dess utökade oberoende, behöver inte och vill inte göra andra illa eller bevisa något genom rofferi. Den stilla ordningen av beroende i oberoendet behagar. 1/3

Den som på grund av svag viljestyrka är försumlig i sitt arbete har dåligt samvete härför. Vederbörande vet sin egentliga plikt och försöker av denna anledning framstå som upptagen om man i något sammanhang ber om hjälp. Eljest hade han eller hon kanske åtminstone gjort ett tillfälligt handtag. Vederbörande framstår nu inte som upptagen. Vederbörande framstår som än latare. 4/3

Varför ordnar inte samhället med ett separat ledningssystem för universaltvättmedel i städerna? Då kunde något av förpackningsraseriet stävjas. Den fria konkurrensen behöver inte bli lidande, heller inte konsumenternas sparsamhet. Det finns säkert tusen motargument, liksom det hade funnits mot införandet av ett ledningssystem för vatten, om vi inte redan hade haft ett. 4/3