Om en vinterresa till Indien

"Om man skall lära känna Indien måste man göra sig av med alla sina fördomar." Indira Gandhi

Margao Indien 2/1- 1999

I Sverige var det minusgrader och snö, men när vi steg av i Goa slog värmen mot oss som om man öppnat en
het ugn. Bussen skumpade fram längs vägen till hotellet i Margao, vid ett tillfälle fick vi vända för att en lastbil
med tegel blockerade vägen. På kvällen hann vi inte med mycket mer än att äta och sedan gå och lägga oss. På
förmiddagen dagen därpå tog Kristina och jag tillfället i akt och promenerade lite i staden innan vi åkte till
flygplatsen. Vi handlade lite böcker och frotterade oss med de vänliga indierna och njöt av värmen. På
eftermiddagen lämnade vi Margao och flög mot Delhi.

Jama Masjid och Mahatma Gandhis minneslund 3/1-1999

Det var en tät dimma och mörkt i Delhi när vi turister satte oss i bussen och begav oss till den
jättelika moskén Jama Masijd, färdigbyggd 1658. Vi såg folk som vaknade under sina grå filtar.
En man stod naken och tvagade sig samtidigt som en annan man hällde vatten över honom, en
annan man försökte mata en baby med nappflaska. Det kanske hade hunnit bli tio plusgrader.

Innan vi gick in i Jama Masjid fick vi ta av oss på fötterna. En och annan människa låg ihopkurad i
bylten och sov inne i en portal. Moskén är från 1644, och byggdes av Shah Jahan. Det är Indiens
största moské. Ett jättelikt torg breder ut sig när man kommer in genom den mäktiga entrén.

Därefter åkte vi till Raj Ghat, en minneslund där Mahatma Gandhi kremerades. Hans kropp ligger
inte begraven här utan hans aska spreds över ganges vatten. Minneslunden är en stor gräsmatta
med en sten på mitten.

När vi var färdiga med besöket minneslunden lämnade vi Delhi och fortsatte med buss mot Agra.
Det var en resa med mycket trafik på vägen och många stopp. På ett ställe i utkanten av Delhi
stannade vår busschaufför för att betala vägavgift. Ett tu tre omslöts vi av en mängd tiggande
människor om oss, det kom kvinnor med barn som gjorde en rörelser med handen mot munnen
för att visa att de behövde mat. Där fanns ormtjusare som petade på glasögonormen med sin flöjt
så den dansade och sedan krävde, nästan aggressivt, att få 10 rupie för konststycket. En pojke
drog magen in och ut och ville ha betalt för sin föreställning. En liten man kom släpandes på en
stor Boaorm också, ormen var större än han själv. Längs vägen gick kvinnor i färggranna Saris
och män i mörka kläder. Utmed vägen låg också pyramidformade små högar av komockor
blandade med gräs. De var formade som pannkakor och användes till att värma hus och att elda
med. Trafiken var kaotisk, och vid ett tillfälle fick vi stopp vid en inträffad kollision.

Därefter fortsatte vi vår bussfärd mot Agra. Det var mycket människor och djur att titta på
utanför. Vid en soptipp hade speciellt många fåglar samlats. Några stora gamar seglade över
området, en svarthalsad stork stod också och pickade i marken. På ett ställe vandrade några
stora svarta bufflar med några små vita fåglar på ryggen som pickade på skinnet.

Taj Mahal

När vi kom till Agra var vårt första mål Taj Mahal. Det var en lång promenad fram mot målet
gravmonumentet och underverket Taj Mahal. Det mest kända mogulpalatset är byggt av
glänsande, tunn, bländvitvit marmor. I stenen hade hantverkarna snidat ut fina mönster. Inne i
palatset fanns pärlor infogade i marmorn så noggrant att om man tände ett ljus framför en knopp
såg det ut som den slog ut. Byggnaden är ett arkitektoniskt underverk, med den stora lökformade
kupolen, alla små utkarvningarna och kupolmönstret som går igen hela tiden och de svagt lutande
tornen som omger palatset. Fram mot byggnaden ledde en lång vattendamm. På baksidan av Taj
Mahal flyter floden Yamuna. Vid gravmonumentets kanter finns två moskéer. 20 000 personer
arbetade mellan åren 1631 till 1653 med palatset. Arkitekten fick sin högra hand avhuggen efteråt
för att han inte skulle kunna göra någon lika enastående byggnad igen.

4/1-1999, Röda Fortet

Under förmiddagen besökte vi det väldiga palatset Röda Fortet, nästan lika ståtligt som Taj
Mahal och åtskilliga mönster i fortet går igen i Taj Mahal. Morgondimman gjorde att en suggestiv
atmosfär lägrade sig i fortet. Fortet började byggas av Kejsar Abkar 1565. I Röda Fortet
tillbringade Shahan Jahan sina sista år i fångenskap med utsikt över Taj Mahal. Vi besökte
pärlmoskén och Jasmintornet. Fortet är byggt i röd marmor och var väl befäst där det ligger vid
intill Yamunafloden. Fortet består av många gårdar och de inristade mönstren som väggarna var
dekorerade med känns igen från Taj Mahal. Palatset innehåller ett virrvarr av gångar och torg,
byggnaden påminde stundtals om en labyrint. På den tiden som Akbar bodde här fanns här ett
harem och en stor "kruka" vid ingången hade av haremskvinnorna använts som badkar. Överallt i
slottet klättrade markattor, och då och då får de godis av besökare.

Själva staden Agra gjorde ett sällsamt intryck. Grisar och kor promenerade lojt omkring på
gatorna. Det karaktäristiska kobajset låg på tork vid sidan av vägbanan. Det kändes som att vara
förflyttad 200 år tillbaka i tiden.

På eftermiddagen besökte vi en butik där de sålde smycken och tavlor. Själv köpte jag ett
broderi av en påfågel, Indiens nationalsymbol. När vi gick ut mot bussen kom en hel flock med
stora vattenbufflar vandrande på gatan. Utanför på trottoaren satt också ormtjusare som började
locka fram ormarna då vi kom.

Överallt förföljdes vi av tiggare, det var barn och krymplingar om vart annat. Dessa skaror av
fattiga gjorde att man till slut bara gick och tittade rakt fram som en dromedar. De var så många,
hur har det kunnat bli så? Men misären till trots så var alla vänliga. Efter smyckesaffären gjorde vi
ett besök på ett barnhem som Moder Teresa startat upp, ett hem för föräldralösa och sjuka barn.
Moder Georgina var en leende dam som lyste av värme och moderlighet.

Innan vi åkte tillbaka till hotellet åkte vi till affärsgatan Sadar-Bazar-Agra-Cantt. Kristina köte en
dress för 40 kronor och jag köpte en kortärmad tröja och några böcker, bland annat om Jaipur.

Inne på en gård i hotellet fanns en prunkande park med swimmingpool och där fanns också en
dockteater. Med stor virtuositet lät en man två dockor dansa fram och tillbaka och samtidigt spela
upp ett drama.

5/1-1999 Agra - Jaipur

Halv nio lämnade vi Agra och gav oss iväg mot Jaipur. Det var en sval morgon, men solen steg
ganska snart upp och det blev något mildare. Vårt första uppehåll längs vägen var Fatehpur Sikri.
En 400 år gammal stad, eller befästning av röd sandsten. En sällsam och vacker plats där det
växte fullt med röda blommor. Staden planerades av stormogulen Jalal-ud- din Akbar. Den
byggdes mycket snabbt och den övergavs efter bara 15 år. Mellan 1570-1585 var den säte för
Akbar. Det är ett mysterium varför denna förtjusande stad övergavs så snabbt.

I staden fanns en speciell plats för en astrolog. Akbar hade också sitt harem och ett bibliotek.
Han hade ett bibliotek trots att han inte kunde läsa, men det ansågs fint att ha böcker.

Efter dryga timmen fortsatte vi mot Jaipur. Vägen kantades av för oss ovana företeelser.
Dromedarer och kossor som kom lunkande. Mest var det stora åkrar som bredde ut sig på
sidorna. Vid ett tillfälle kom en björn ut på vägen och stegrade sig framför bussen, men den
hoppade undan när bussen inte stannade. Björnskötaren ville ha lite pengar för att han visade
björnen. Men vi stannade inte bussen. Dessa tas till fånga och torteras med ett järnrör genom
nosen.

Vi åt lunch på en vacker restaurang byggd av röd sandsten. Solen gassade och det var soligt
väder, jag åt äggomelett med te. Precis innan Jaipur stannade vi till och fikade på ett café. Vi fick
typiskt friskt Rajasthan te. En del åt betelblad med någon röra på också. Betelblad används som
ett sorts tuggummi och har en viss lugnande effekt, man blir alldeles röd i munnen av det. Vi körde
förbi karavaner med dromedarer, och på ett ställe var det en buffelmarknad, där det doftade
intensivt från komockor.

När vi närmade oss den rosa staden Jaipur i Rajasthan tornade höga berg upp sig på höger sida.
Typiskt var också alla drakarna som antingen flög eller satt fast i telefonledningarna. Drakflygning
är en omtyckt hobby här. Staden i sig är oerhört vacker med sin typiskt rosa färg, hela staden
liknade ett palats. Iögonfallande var också myllret av folk som rörde sig i staden.

Hotellet låg centralt och när vi kom fram åt vi middag. Därefter tog Kristina och jag en liten
promenad. Vi lockades genast med av en tavelförsäljare som ville visa sin fabrik. Vi följde med
och tittade men köpte inget. Sedermera visade det sig att dylika fabriker fanns i varje gathörn.

Jaipur 6/1-1999

På morgonen begav vi oss upp mot det ståtliga Amber Palace en bit utanför Jaipur. Det var ett
mäktigt palats från 1100-talet beläget på en bergstopp, omgärdat av murar. Mogulhärskaren
Akbar använde också fortet på 1500-talet. Raja Man Singh byggde sig ett palats inuti fortet och
tolv vackra rum för hans tolv drottningar. Det var tidigt på morgonen och nedanför slottet tog sig
en elefant ett morgondopp. Därefter fick vi rida på en elefant, det var onekligen trångt på
elefantryggen med fyra personer på elefanten. Men det var en säregen känsla att skumpa uppåt
på en elefant.

Vägen upp till toppen av fortet var ett nystan av gångar nästan som en labyrint. Längst upp fanns
den glänsande vackra pärlmoskén, Jas Mandir. Det var som att befinna sig inne i en diamant!
Uppe från toppen var utsikten storslagen över de gröna bergstopparna.

Efter Amber och lunch besökte vi Jaipurs Astrologiska centrum. Där kunde man exakt bestämma
tiden med hjälp av ett perfekt solur. Där fanns också raffinerade, stora vetenskapliga instrument
för att se i folks stjärntecken. I Indien är det viktigt att gå till astrologen innan man fattar viktiga
beslut.

Därefter begav vi oss till City Palace, ett annat magnifikt palats i centrala Jaipur. På vägen till
palatset passerade vi ett antal dansande damer som spelade in en film. Uppe i palatset fortsatte vi
mot ett litet tempel, Gavindij Temple. Vi fick ta av oss skor, bälten, plånbok och allt som hade
läder. Det var ett litet fint hindutempel där indierna hängivet bad vid altarbilden. Även City Palace
Var stort och ståtligt med många smala gångar och fint dekorerade rum. Här fanns även ett
museum med tavlor från mogultiden.

Efter att ha väntat på att en störtskur passerat tog vi en rikshawutflykt genom Jaipurs centrum.
För en liten svensk blev denna utflykt en upplevelse som nu i efterhand kan sorteras in i mitt
personliga bibliotek bland några av livets mest säregna upplevelser. Myllret av människor och djur
i ett märkligt sammanhang. Kor som till synes bekymmerslöst strosade längs gatorna utan att
störas, och alla cyklarna som åkte och en och annan bil körde också förbi. Då och då kom en
och annan dromedar stolt promenerandes. Längs vägen satt krydd-, kläd- och grönsaksförsäljare
och det doftar från kryddorna och grönsakerna. Ute på trottoarerna satt också frisörer och
klippte och rakade folk ute i det fria. Vår kuli trampade och kämpade och i uppförsbackarna
verkade det gå trögt. Vi stannade till vid en rondell och klafsade i lermöja, upp på ett hustak för
att få bättre utsikt över vimlet av människor och djur i trängseln.

När vi var färdiga åkte vi tillbaka till hotellet, Kristina och jag gick till en astrolog som satt i lobbyn
för att spå oss. Vad han sade avslöjar jag inte…

Jaipur-Dehli 7/1- 1999

Innan vi startar vår resa till New Delhi så stannar vi till vid den vackra och, märkliga Hawa Mahal,
Vindarnas palats. Det är bara en orange hög fasad, inget annat.

Nästan hela dagen satt vi sedan på bussen. På kvällen kom vi fram till Delhi. Det var grått och
kyligt där. Vi tänkte bara ta en promenad på kvällen. Genast var en Tuk-tuk förare framme och
ville köra oss till en affärsgata. Han hade svårt att förstå att vi bara ville få en glimt av staden till
fots. Trottoarerna var leriga, på ett torg nära hotellet hade folk slagit upp tält och bodde i. Tvätt
hände på tork utanför dem.

Delhi-Mumbai 8/1-1999

En händelserik förmiddag i Delhi, men eftermiddagen präglad av mer väntan. Flygplanen var sena
och till Goa gick de inte alls utan vi fick ta vägen via Mumbai.

När vi lämnat hotellet begav vi oss till India Gate i Delhi, en stor triumfbåge mitt i Delhi. Sedan
fortsatte vi upp mot Parlamentsbyggnaden. Ett tu tre kom en hel karavan av dromedarer, det var
helt enkelt en dromedarbataljon. Vanligtvis vaktade de gränsen till Pakistan i nordvästra Indien,
men nu hade de tagit sig till Delhi för att fira nationaldagen. Därefter gick vi upp till Parlamentet
som kunde urskiljas i den täta dimman. När vi kom tillbaka till korsningen där vi först sett
dromedarerna dök en grupp eleganta ryttare upp. Det var presidentens elitarmé, en soldat från
varje delstat.

Innan vi färdades ut ur Delhi fick vi vänta på flygplanet. Kristina och jag promenerade längs de
långa raka gatorna centrala staden innan vi färdades ut till flygplatsen. Vi kom dock inte till Goa
utan till Mumbai. Det var dimma i Goa, sades det. När vi kom till Mumbai inkvarterades vi på ett
stort, modernt, femstjärnigt hotell.

Mumbai Lördag 9/1-1999

Det första vi gjorde på morgonen var att göra en snabb rundresa i Mumbai i taxi. Mumbai är en
modern metropol, ett finansiellt centrum för Indien, dock fanns det mycket fattigdom här också,
rader av kåkstäder kantade flygplatsen.

Först gjorde vi ett uppehåll vid ett jättelikt tvätteri, det var som en liten stad där varje arbetare
hade sitt handfat att tvätta i. Tvätten slogs sedan mot stenar. En stark doft av lut hängde i luften
och det hördes hela tiden smällar när tvättarna slog tvätten mot stenarna. Vi stod länge på en bro
och beskådade den imponerande företeelsen. Fascinerande för en som kommer från ett litet land i
kalla norden.

Sedan fortsatte vi förbi "halsbandet" en vik in där man kunde se hela Mumbais strand. Därefter
gav vi oss av till Mumbais stora triumfbåge India Gate nere vid hamnen. Efter att ha promenerat i
en park fortsatte taxin genom Mumbai. Den trevlige taxichauffören körde oss förbi, bland annat
Mumbais äldsta bostadshus, ett rundat hus, svart av smuts där tvätten hängde i fönstren.

Slutligen stannade vi till vid Tystnadens torn, ett torn som låg inklämt bland lövverk. Tystnadens
torn är Parsifolkets begravningsplats där de lägger sina döda och låter sedan fåglarna ära upp
liken. Ovanför tornet flög gamar runt, runt.

Goa 9/1-15/1

En härlig vecka med lugn och ro. God mat, promenader längs de långa stränderna. Här upptäckte
vi att indierna var lika intresserade av oss som vi av dem, otaliga gånger fick Kristina och jag ställa
upp för att fotograferas. På stranden går de indiska männen hand i hand, men det är bara för att
bevisa sin vänskap. Ganska fint. För en vegetarian som Kristina var det ett ganska bra land att
vistas i eftersom nästan varannan restaurang var vegetarisk. På restaurangen The Leaf fick man
den vegetariska maten tillredd precis som man önskade. Men visst fanns det delikata kötträtter
också.

Näst sista dagen i Indien åkte vi på en utflykt "Bland kryddor och krokodiler". Det var en trevlig
båtutflykt på Mandovifloden inåt landet, vi färdades längs trånga bifloder där de grönskande
träden hängde över vattnet. Vi såg inga krokodiler men väl många vackra fåglar som kungsfågel,
silverhäger och Pariah örnar.

Efter båtturen besökte vi en stor kryddträdgård. Vi såg på alla tänkbara kryddträd, peppar,
ingefära, saffran, till fruktträd som banan och kokosnötter, och hur en trädklättrare hämtade
ananasfrukter. Efter visningen bjöds vi på ett indiskt "smörgåsbord". Man fick hämta fisk och
grönsaker från ett bord maten lade vi på ett löv, därefter åt vi med händerna som man oftast gör i
Indien.

Den sista kvällen sista kvällen åt vi fruktkoktail på restaurangen Infanteria. Vi satt också på
balkongen till vårt hotell och njöt en stund av den milda luften i Goa. Vad vi inte visste nu var att
det var snö och kallt i Stockholm och att vi skulle få tillbringa följande natt på en stor kall terminal
på Arlanda och bli rejält förkylda!

Denna sida tillhör Klas Petersson.