A

Akademi (gr): ursprungligen namnet på Platons filosofskola i Athen på 300-talet f.Kr. Sedan 1500-talet använt om nationalinstitutioner för vetenskap och konst.
Alexandriner: rimmande versrader med 12 stavelsen (i germansk och nordisk litteratur 6 jamher).

Allegori  (gr): liknelse, bildlig framställning särskilt av begrepp.

Anakreontiker: beteckning för 1700- talsdiktare, som efterliknar en samling fomgrekiska dikter tillskrivna lyrikem Anakreon (se del 1, s. 127).

Antikva (lat gammal): en vid mitten av 1300-talet skapad bokstavsform med raka typsnitt till skillnad från kursiv (lutande).

Arkaiserande (gr): som efterbildar äldre tiders stilar.
]'Art pour l'art (fr): konsten för dess egen skull.

Augusteisk (eng): beteckning för eng. litteratur under perioden 1688-1750, i andra hand 1660- 1780.
 

B

Ballad (fr): dansvisa. Används ofta om kort berättande dikt (motsats epos) eller = folkvisa, på 1700- och 1800-talen också om konstballad som efterbildar äldre folkliga visor/ ballader.

Barock (port): stilart i konst, arkitektur, musik och litteratur.

Biedermeier (ty): strömning inom romantisk litteratur och konst (ca 1815 ff.) präglad av stillsamt gemyt och harmonisk stilisering.

Blankvers (eng): orimrnade versrader
som består av 5 jamber, särskilt använd av de elisabetanska författarna.

Brevroman: roman vars handlingsförlopp återges i en serie brev.

Burlesk (ital): lågkomisk. Speciellt i engelsk litteratur = förlöjligande efterapning. Jfr Parodi.
 

C

Calvinism: den form av 1500-talets protestantiska reformation som skapades av Jean Calvin. Den lär att alla människors öde efter döden är förutbestämt (predestinationsläran) och tillämpar sträng kyrkotukt och bokstavstrogen bibeltolkning.

Chanson (fr): visa, sång.

Chu nom: vietnamesisk skrift baserad på kinesiska skrivtecken.

Commedia dell'arte (ital): improviserad maskkomedi med fasta figurer.
 

D

Dialog (gr): samtal mellan två eller flera personer.

Didaktisk (gr): undervisande.

Divan ( persiska = register, lista): diktsamling av klassisk författare från Främre eller Mellersta Orienten.
 

E

Elegi (gr): allvarlig dikt, ofta klagosång.

Emblem (gr): bild med ett symboliskt budskap.

Empirism (gr): erfarenhetsfilosofi, uppfattningen att sann kunskap bygger på sinnenas iakttagelser.

Encyklopedi (gr = allomfattande undervisning): framställning av vetande inom skilda fält i alfabetisk eller systematisk ordning, spec. om det stora franska kritiska lexikonverket I'Encyclopédie 1751-80.

Enjambement (fr = "överklivning"): fortsättning av en mening eller sats från en versrad till den nästa.

Epigram (gr): kort dikt, gärna med en överraskande poäng.

Epikureism (gr): filosofisk riktning uppkallad efter Epikuros vars materialistiska och ateistiska atomlära utgjorde grund- valen för ett enkelt och balanserat liv i sinnesro utan smärta, ofta felaktigt uppfattat som ett liv i sinnliga njutningar.

Epos (gr): lång, berättande dikt om hjältedåd i det förflutna, därav

Episk: om berättande genrer och former (även roman, novell och ev. ballad).

Essä (fr: "försök"): fri prosatext eller kortare uppsats i populär form.

Exotism (gr.= utländsk): ursprungligen beteckning för 1700- och 1800- talens förkärlek för det främmande och avlägsna, i synnerhet det österländska och det indianska.
 

F

Fabel (lat): kort, företrädesvis moraliserande berättelse, i regel med djur - eventuellt växter eller föremål som handlande eller talande personer.

Fantasmagori (gr): bländverk, gyckelspel.

Fars (fr): ursprungligen muntert mellanspel i en pjäs, därav: kort, lågkomisk teaterpjäs.

Filologi (gr = kärlek till ordet): språk- och litteraturforskning, främst textkritik och tolkning av språkliga minnesrnärken.

Folkböcker: populära skrifter, i regel anonyma, spridda i billig mass ro- duktion över hela Europa efter bok- tryckarkonstens genombrott, i första hand romaner och annat episkt medeltidsstoff, men även legender, spådoms- och trolldomsböcker till allmogens underhållning.

Folkvisa: ballad eller berättande visa till musik, ofta spridd genom kringresande vissångare eller flygblad.
 

G

Gaeliska: keltiskt språk med utbredning främst i västra Skottland och på Hebriderna.

Genre (fr, av lat. genus = släkte): typ av litteratur som förekommer över större eller mindre tidrymder och delar av världen; i princip kan varje tidsperiods eller områdes litteratur beskrivas som ett bestämt system av genrer. Under 1700-talet börjar det antika genresystemet mista  sitt grepp om europeisk litteratur, framför allt tack vare den romantiska konstuppfattningens tonvikt på originalskapelser (och genreblandningar).

Gesaku (jap = skämtlitteratur): gemensam beteckning för japanska folkliga prosagenrer.

Girondister (fr): moderat republikanskt parti under franska revolutionen.

Gokan (jap = småskriftssamlingar): folklig japansk genre. 

Gongorism (sp): affekterad och svuls- tig stilriktning i spansk,barock; efter diktaren Göngora (se del 3).

Gotisk (eng): beteckning för skräckromantik och dragning till det övernaturliga, hemska och makabra under årtiondena kring 1800. "The Gothic Novel" försiggick ursprungligen i medeltidsmiljö men används senare om varje skräckhistoria.

Guldålder: i antiken den första och lyckligaste av de fyra världsåldrarna, senare använt som beteckning för en litterär blomstringstid. Liknar hinduismens indelning av tiden.
 

H

Herdediktning: dikter, dramer eller romaner, vilkas handling äger rum i idealiserade lantliga miljöer, ofta med herdar som huvudpersoner.

Hexameter (gr): versrad bestående av sex versfötter, särskilt använd i episk diktning.

Historism: tendensen att bedöma allting historiskt, ur utvecklingens synpunkt.

Hjältedikt: se Epos.

Hymn (gr): urspr. dikt till en gud, senare: hyllningsdikt i högstämd stil.
 

I

Idealism (gr): åsikten att idéerna (det andliga, immateriella) är den högre, egentliga  verkligheten. Finns i flera former, t ex Berkeleys idealism där det verkliga är det medvetet uppfattade med grund i Gud, och Platons där sinnevärlden är en blek kopia av idévärlden och kunskap är att erirnra sig idévärlden.

Idyll (gr): liten bild, dikt som återger scener ur vardagen, ofta i idealise- rad form. jfr Herdediktning.

Imperialism (lat/fr): strävan efter politiskt och ekonomiskt kolonialherravälde över främmande länder och folk.

Index (Iibrorum prohibitorum) (lat): förteckning över av den 
katolska kyrkan förbjudna böcker.

Intrig (fr): händelseförloppet i ett skådespel, därav infflgkomedi, där förvecklingarna är huvudsaken.
 

J
Jakobiner (fr): politisk klubb under den franska revolutionen med radikala krav på genomförd demokrati och absolut jämlikhet.

Jansenism (holl): katolsk reformrörelse under andra hälften av 1600-talet med tonvikt på den personliga
fromheten och tron på Guds nåd som enda vägen till frälsning. 
 

K

Kabuki (jap = affektation): färgrikt folkligt japanskt drama med realistiska drag sedan ca 1700.

Kalligrafi (gr): skönskrift, spec. i bok- handskrifter, företrädesvis i Kina och Japan.

Kibyoshi (jap = gula häften): populära japanska illustrerade småskrifter.

Klassisk (lat): betecknar vanligen en period som uppfattas som förebild, särskilt om den grekisk/romer-
ska forntiden. Därav beteckningen klassicismen, dvs 1600-talets litteratur.

Komedi (gr): komiskt skådespel. Tonvikten kan ligga både på dialogen och på yttre komiska effekter.

Konfucianism: fornkinesisk religion och filosofi, uppkallad efter Konfucius.

Krönika (av gr chronos = tid): historisk framställning i mer eller mindre kronologisk ordning, ibland på vers (rimkrönika).

Kyrilliskt alfabet: det alfabet som ryssarna, bulgarerna, en del jugoslaver m fl använder, uppkallat efter munken 
Kyrillos (800-talet).

Kyrkslaviska: Det kyrkliga skriftspråket i de grekisk-ortodoxa slaviska länderna.
 

L

Liberalism (lat/eng): den borgerliga sociala och ekonomiska teori, som betonar individens frihet att handla utan ingrepp från statens sida ("krafternas fria spel").

Libertin (fr): fritänkare, senare: utsvävande person.

Lyrik (gr): urspr. sång till spel på lyra, senare poetisk genre, ofta i bunden fortn (rim och rytm).
 

M

Marinism (ital): stilriktning präglad av italiensk barock efter diktaren Marino.

Mecenat (lat): förmögen person som stöder en konstnär ekonomiskt, uppkallad efter den romerske kejsaren Augustus rådgivare, konstälskaren Maecenas.

Metafysik (gr: bortom fysiken): den
del av filosofin som sysslar med fenomen utanför vår erfarenhet.

Metodism (eng): väckelserörelse som uppstod på 1720-talet 
i England, anbefaller en viss "metod" för att nå fram till kristlig fullkomlighet.

Minnesång (ty): medeltida tysk form av trubadur- och kärlekslyrik.

Mysticism (fr/gr): en extatisk andlig upplevelse av och sammansmältning med en gudom.

Myt: (gr): berättelse om gudar och andra övernaturliga gestalter i det förgångna.
 

N

Naturrätt: Teori om människans medfödda, i naturen grundade rättigheter.

Nouvellist (av fr. nouvelle = nyhet): förmedlare och försäljare av nyheter till pressen eller privatpersoner (se s. 45).

Novell (ital. novella = nyhet): kort, koncentrerad berättelse med markant handling. Eng. "novel" roman.

Nyckelroman: roman som skildrar verkliga personer och händelser un- der täcknamn som kan identifieras om läsaren har "nyckeln".

Nyklassicism: se klassisk.
 

O

Ode (gr): urspr. strofisk sång, senare dikt i sträng, högtidlig form, ofta orimmad.

Opera (lat): rnusikdramatiskt skådespel.

Orientalism (av lat.: oriens = den uppgående solen): riktning som odlar österländska ämnen, motiv och stildrag som mode och veten- skap i Västerlandet på 1700- och 1800-talen.
 

P

Panteism (gr): läran att Gud finns i allt och uppenbarar sig i hela naturen.

Parafras (gr): omskrivning, referat.

Parodi (gr): karikerande efterbild- ning av allvarligt diktverk, jfr bur- lesk, travesti.

Pietism (lat pietas = fromhet): pro- testantisk väckelserörelse på 1700- talet med tonvikt på den enskildes innerliga fromhetsliv.

Pikaresk roman (sp): berättelse om en slyngels brokiga liv och upplevelser, ofta i jagform.

Pindarisk (gr): av Pindaros, forngre- kisk lyriker (se del 1, s. 119 ff.), vars invecklade och högstämda poesi var mönster för "pindariska" oden, ofta orimmade men i strängt bunden form.

Platonism: filosofisk riktning uppkallad efter filosofen 
Platon . som delar tillvaron i en materiell (fysisk och sinnlig) och en osinnlig (andlig) del, idéernas värld. Jfr Idealism.

Plejaden (gr): i forntiden använt om sfiärnbilden Sjusjärnorna, på 1500- talet namnet på en grupp franska diktare.

Poetik (gr): läran om diktkonsten, litterär teori.

Positivism (fr): filosofisk riktning som endast godtar vad som kan iakttas genom vetenskapliga undersökningar och sålunda avvisar all metafysik. Jfr empirism.

Preciös (fr = dyrbar, pryd): beteck- ning för litteraturintresserade och författande franska adelsdamer på 1600-talet. Härav om ett överdrivet förfinat och affek- terat uttryckssätt.

Puritanism (eng): riktning inom 1600-talets eng. kyrka med tonvikt på strängt moraliskt, asketiska liv. Härav puritansk = asketisk.
 

R

Rationalism (lat): idériktning enligt vilken förnuftet (lat. ratio) bör vara vägledande i alla avseenden, även religiösa. Jfr Upplysningstiden.

Realism (lat): livsåskådning som hål- ler sig till det faktiskt iakttagbara, inom konst och litteratur med ton- vikt på autentisk verklighetsåtergiv- ning. Jfr Biedermeier.
Reformation (lat: omformning): de re- ligiösa reformrörelser på 1500-talet, ur vilka de protestantiska kyrkorna växte fram.

Régence (fr): regenttiden 1715-23 i Frankrike och stilart från denna tid som övergick i rokoko.

Renässans (fr = pånyttfödelse): kul- turell blomstringsperiod med återupplivande av gamla värden och ideal. Används i bestämd form om det kulturella uppsving som från 1400-talets Itaåen bredde ut sig till det övriga Europa. Även i obestämd form om andra blomstringsperioder (t.ex. "renässansen under fransk medeltid").

Restauration (eng restoration = åter-
upprättande): speciellt om återinförande av kungadömet och därtill knutna konservativa idéer, t.ex. i Frankrike 1814115.

Retorik (gr): talarkonst.

Rokoko (fr rocaille = ornament av hopfogade stenar, snäckor och lera): stilart i konst och litteratur under 1700-talet. Se s. 50-51.

Roman (fr): urspr. varje verk på de romanska folkspråken (i motsats till latin). Sedan 1600- och 1700-talen beteckning för längre berättelser med centrum kring en huvudperson och ev. dennes personliga utveckling (bildningsroman). 
Under 1800- talet blir romanen den dominerande genren i nästan alla litteraturer, med delning i flera underkategorier efter form (brevroman) eller tema (t.ex. kriminalroman).

Romantik (fr): beteckning för litteraturen ca 1750-1850. Härav ordet romantisk om något som är präglat av känslor och fantasi.
 

S

Satir (lat): förhånande dikt och kritiskt förlöjligande text av vade slag.

Sekularisering: avkristning.

Skillingtryck: småtryck med visor, folksagor m.m., som spreds bland allmogen till ett lågt pris på marknader och gator.

Sorgespel: se tragedi, som särskilt i Tyskland på 1700- och 1800-talen översätts som Sorgespel.

Spectator-tidskrift (engelska åskådare): borgerlig tidskriftsform, uppkallad efter The Spectator, för upplysning och underhållande journalistik.

Sturm und Drang (ty = storm och trängtan): beteckning för en upprorisk riktning inom tysk litteratur och teater ca 1770-90.

Syllabisk (gr): stavelse.
 

T

Tragedi (gr): allvarligt skådespel med tragiskt slut.

Tragikomedi (gr): allvarligt skådespel med lyckligt slut.

Travesti (eng/fr): komisk efterbildning av ett allvarligt diktverk eller handlingsmönster, högt ämne i låg form (parodi: lågt ämne i hög form).

Triviallitteratur: problemfri, massproducerad      underhållningslitteratur.

Trubadur: (fr): kringvandrande sydfransk-provensalsk diktare, särskilt av hövisk kärlekslyrik.
 

U

Upplysningstiden (från ty: Aufklärung): beteckning för 1700-talets rationalistiska period, då förnuftets och upplysningens betydelse för mänsklighetens utveckling betonades. Jfr naturrätt.)

Utopi (gr/eng): konstruerad idealstat. 
 

V

Vaudeville (fr): lustspel med sånger.

Weltschmerz (ty = världssmärta): en i slutet av 1700-talet utbredd medkänsla med den lidande mänskligheten, ibland förenad med universell livsleda.