Ämne: RELIGIONSKUNSKAP Ämnets syfte Utbildningen i ämnet religionskunskap syftar till att ge möjligheter att reflektera över existentiella och etiska frågor utifrån olika perspektiv. Behovet av en etik, baserad på en allmänt accepterad värdegrund, blir allt tydligare både för den enskilde och för samhället. Syftet med ämnet är att ge kunskaper om olika inställningar i etiska frågor som möter den enskilde i samhället, analyserade i ett individuellt och ett socialt perspektiv. Utbildningen ger också ökad förståelse för att andra kan komma till andra tolkningar i etiska frågor än den egna ståndpunkten. Ämnet religionskunskap syftar till att ge kunskaper om trosinnehåll
och traditioner inom olika religioner och livsåskådningar och
skapa medvetenhet om att begrepp, kunskaper och analysredskap behövs
för att kunna värdera och ta ställning. Utbildningen ger
därmed fördjupade kunskaper om och förståelse för
människor med olika religioner och livsåskådningar.
Mål att sträva mot Skolan skall i sin undervisning i ämnet religionskunskap sträva efter att eleven utvecklar en personlig hållning i livs- och moralfrågor på grundval av och med respekt för andra människors rättigheter, fördjupar sin förmåga att reflektera över och argumentera kring existentiella frågor som rör tro, etik och livsåskådning och att öva sig i att se dessa ur olika perspektiv, utvecklar sin förmåga att beskriva, analysera och förstå hur och varför levnadsvillkor och traditioner samspelar med religion och livsåskådning, utvecklar sina insikter i kristendomens och andra världsreligioners och livsåskådningars huvudtankar, värderingar, traditioner, uttrycksformer och urkunder, utvecklar sin förståelse för hur religion och livsåskådning tar sig uttryck i människors sätt att tänka, skapa och handla, fördjupar sin förtrogenhet med de språk, begrepp, berättelser och bilder som uttrycker religioners och livsåskådningars tolkningar av livet, utvecklar respekt för andra människors uppfattningar och utveckla
en insikt om behovet av en egen ståndpunkt.
Ämnets karaktär och uppbyggnad Alltsedan kristendomen infördes i Sverige har kristendomsämnet varit centralt i all undervisning. Under medeltiden var kristendomstudiet en viktig del av prästutbildningen. Församlingsborna fick lära sig grundläggande texter i den kristna tron. Efter reformationen baserades folkundervisningen på Luthers Lilla katekes som ett centralt trosdokument. I högre skolor hade man en kristendomsundervisning av bredare slag. Under 1800-talet vaknade kritiken mot en ensidig katekesundervisning dels av pedagogiska skäl, dels av ideologiska. I 1919 års undervisningsplan behandlades Luthers Lilla katekes som ett historiskt dokument, representativt för sin tid. I stället fick studiet av Bergspredikan i Nya testamentet en central roll som utgångspunkt för reflektion över en gemensam värdegrund i samhället. Efter det att religionsfrihetslagen införts i Sverige 1951 blev kristendomsundervisningens roll i skolan problematisk; lösningen blev i 1969 års läroplan för grundskolan en religionsundervisning som skulle vara objektiv i den meningen att den sakligt och allsidigt skulle beskriva olika religioner och livsåskådningar. Denna grundprincip har sedan utvecklats vidare inom religionskunskapsundervisningen samtidigt som existentiella frågor om liv och död, ansvar och skuld, liksom etik- och moralfrågor, kommit att spela en allt viktigare roll inom ämnet. Grundläggande i allt studium av religioner och livsåskådningar är frågor om tro och livstolkning. Man kan ha ett positivt, ett negativt eller ett indifferent förhållningssätt till det som begreppet religiös tro uttrycker. Lägger man inte in någon religiös innebörd i begreppet tro talar man istället gärna om att man har en livsåskådning som också den uttrycker ett förhållningssätt till livet och verkligheten. I alla kulturer och i olika tider har människor gett uttryck för sitt behov av att tolka och tyda livet för att ge det en mening. Sådana tolkningsförsök har uttryckts i samhällsbyggande, i arkitektur och stadsbyggnad, i bildkonst, musik och litteratur, i traditioner och berättelser. Olika typer av livstolkningar har tagit och tar sig uttryck i religioner och livsåskådningar. Detta behov blir alltmer aktuellt idag och tar sig uttryck i en mångfald som förstärks genom ökade internationella kontakter och av ett växande mediautbud. I ämnet religionskunskap behandlas dessa frågor såväl ur ett innehållsligt som ur ett existentiellt perspektiv. En kombination av dessa perspektiv skapar förutsättningar för att göra ämnesstudiet konkret, verklighetsnära och personlighetsutvecklande. Innehållsligt kan man urskilja olika dimensioner, som en historisk, en genusdimension eller en institutionell. En dimension är sättet att uppfatta och avgränsa ett visst innehåll. I ett existentiellt perspektiv beskrivs ständigt återkommande erfarenheter och upplevelser med hjälp av begrepp som liv och död, ansvar och skuld och andra liknande. I ämnet kan de innehållsliga och existentiella perspektiven samverka och förutsättningar finns för att se båda perspektiven och sambanden mellan innehåll och livsfrågor. Både religion och livsåskådning har en relation till begreppet etik. I dag ser man den etiska dimensionen som särskilt viktig vid studiet kring religion och livsåskådning. Den grundläggande utgångspunkten för studierna i religionskunskap är människan. Det är människan och människans situation som skall göras till föremål för studium, och de upplevelser och behov av livstolkning som hon har, skall stå i centrum. Övning i reflektion och kritiskt tänkande har en framträdande plats i ämnet, när det gäller de etiska frågorna och hur religion- och livsåskådning förhåller sig till kultur och samhällsliv. Både traditionellt stoff och sådana företeelser som hör till ungdomskulturen, men som inte omedelbart uppfattas ha en relation till tros- och livsåskådning och etik skall behandlas. Vid analyser av dessa spelar begreppsbildningen en viktig roll, både sådana begrepp som lyfter fram religiösa och livsåskådningsmässiga dimensioner och sådana som aktualiserar existentiella infallsvinklar. Ämnet är uppdelat i två kurser. Religionskunskap A är en kärnämneskurs som bygger vidare på religionskunskapsstudiet i grundskolan. Kursen betonar etiska och moraliska frågor samt människors olika tros- och livstolkningar. Kursen skall visa att religion och livsåskådning är naturliga delar av samhällslivet och ge förståelse för vad ett eget ställningstagande kan betyda för den personliga utvecklingen. Kursen skall anpassas till den studieinriktning som eleven valt. Religionskunskap B bygger på kurs A och breddar och fördjupar innehållet i Religionskunskap A. Utifrån vald studieinriktning och egna behov får eleverna möjligheter att vidareutveckla sina kunskaper och färdigheter på tros- och livsåskådningarnas område. Kurser:
|