Epistel #1 - Gutår båd natt och dag
Carl Michael Bellman (1740 - 1795)

Till Cajsa Stina

Sant va dä, ingen dricker. Drick, käre bröder! Skåder glasenom på
bordenom i krogenom! Betraktom stopenom på hyllomen inom skåp-
dörrenom! Märker, huru det glänsande tennstopet, som Cajsa Stina
står där och håller, liksom talar till dig: Hej, kära själ, fukta
din aska! Friliga, kära systrar, friliga, mina bröder: veten I huru
det kommer mig före? Jo, det kommer mig så före, som ingen kan komma
sig före förrän vi ta oss en klunk. Hur sa? Va ba? Gutår, kära själ!

Gutår båd' natt och dag!
Ny vällust, nytt behag!
Fukta din aska,
fram, brännvinsflaska,
lydom Bacchi lag!
Gutår båd' natt och dag!
Si vår syster Cajsa Stina,
si hur hennes flaskor skina!
Kära, ta hit stopet, ://: grina,
grina, svälj och drick, som jag!

Jag är den som skall tömma stopet, det är du som skall slå i, och
det ären I, käre bröder, som haven att beställa om ölet, att oss
intet av saftene tryta må. Mankerar oss brännvin, fallerar oss öl,
si så fallerar oss allt. Kurage! Ytterligare, kurage! Huru många
ärom vi? Legio, ty vi äro många. Gutår, Jergen Puckel! Hej, Benjamin
Schwalbe! Sein Diener, Eric Bergström! Dricker du, Anders Wingmark?
Redelige broder Berg, och du, Christian Samuel Bredström, som ligger
under bordet, gutår! Trampa intet på öket; knäpp på fiolerna, slå
på trummorna, håll fast i stopet!

Gutår, ett laga fång!
Vår sorgedag är lång;
lång är buteljen;
trumla reveljen;
supom om en gång!
Vår sorgedag är lång.
Cajsa Stina står och tappar;
hela hjärtat i mig klappar.
Bara ingen stopet ://: nappar;
då gör jag min svanesång.