Epistel #2 - Nå skruva fiolen Carl Michael Bellman (1740 - 1795) Till fader Berg, rörande fiolen Nå, skruva fiolen hej, spelman, skynda dej! Kära syster, hej! Svara inte nej, svara ja, så bli vi glada. Sätt dej du på stolen och stryk din silversträng! Röda stråken släng och med armen sväng; gör ej fiolen skada! Du svettas, stor sak, i brännvin skall du bada, ty under detta tak är Bacchi lada. V:cllo --- Ganska riktigt, ditt kall är viktigt båd' för öra, syn och smak. Bland nymfernas skara är du omistlig man; du båd' vill och kan mer än någon ann de unga hjärtan binda, och kärlekens snara på dina strängar står; varje ton du slår, du ett hjärta får att konstigt sammanlinda. Just på en minut små ögon bliva blinda, och flickorna till slut de bli så trinda. V:cllo: --- Hur du bullrar! Men nymfen kullrar och du skrattar med din trut. Jag älskar de sköna men vinet ändå mer; jag på båda ser och åt båda ler men skiljer ändå båda. En nymf i det gröna och vin i gröna glas: lika gott kalas, båda om mig dras. Ge stråken mera kåda; konfonium tag där uti min gröna låda; och vinet står ju här. Jag är i våda. V:cllo: --- Supa, dricka och ha sin flicka är vad Sankte Fredman lär.