Epistel #11 - Hej! sade Fredman var gång han hörde 
Carl Michael Bellman (1740 - 1795)

Till bröderna och systrarna på Lokatten.
Klingar väl på valthorn


		Hej! sade Fredman var gång han hörde 
			valthorn börja skråla 
Corno 		--- 	och spelmän såg: 
		världen är ej så ful, som vi henne ängsligt 
			avmåla 
Corno 		--- 	med storm och våg. 
			allt leker för vår håg, 
			skönhet i var ögnastråla, 
			brännvin och dubbelt öl ha vi nog, 
			fioler på var krog. 

		Käraste systrar uppå Lokatten, heder, 
			tack och ära 
Corno 		--- 	och full musik; 
		holländska pipor, regarnsperuker, ryssar 
			som svära 
Corno 		--- 	och jungfruskrik.
			Den båtsman han är rik, 
			till Dublin ska han med tjära; 
			han där med långa böxorna står, 
			han fick bra stryk i går. 

		Edra markattor, stå inte där i fenstret - hut! 
			- och kika, 
Corno 		--- 	bjud opp och nig! 
		Blås, edra satar, nu blåser en, blås alla tillika, 
Corno 		--- 	blås som i krig! 
		Hej lustigt! svinga dig, 
			Anna Stina och Fredrica! 
			Kjolarna upp, solfjädren i hand; 
			gutår. en sup ibland. 
		Ge fader Berg nu brännvin, han korsgeväret 
			står och stöter. 
Corno 		--- 	Du raska dräng! 
		Gräsgröna böxor, blå rock, grå väst, kors 
			vad du är söterl 
		--- 	Med gult gehäng. 
			En hyrvagn, vänster sväng! 
			Ser du inte kusken höter? 
		Glasögona på näsan! Gevär! 
			Nu balen öppnad är. 

		Bröder och systrar, klappa med händren, 
			valthornen de träta. 
Corno 		--- 	Se mamsell Spaas. 
		Rosende röda kjortlar och blåa strumpor 
			och fläta, 
Corno 		--- 	och gul karkas. 
			Rött vin i gröna glas! 
			Bröder, lät oss allt förgäta; 
			sjungom om kärlek, ropa på vin! 
			Välkommen, min cousine! 

		Där kommer Ulla Winblad; ge rum, och 
			korsgeväret unnan! 
Corno 		--- 	Blås nu med force! 
		Ser du Cupidos altar, släpp in den dejliga 
			nunnan, 
Corno 		--- 	stick om du tors! 
			Gevären nu i kors;
			slå till porten, öppna tunnan! 
			Käraste bröder, amen, gutår! 
			Det bästa återstår.