Epistel #12 - Gråt, fader Berg och spela Carl Michael Bellman (1740 - 1795) Elegi över slagsmålet på Gröna Lund Gråt, fader Berg, och spela, din pipa sorgligt stäm Flauto --- och röret kläm! Mitt bröst kan ingen hela, det frustar öl och märg. Flauto --- Blås, fader Berg! Märk, denna stora stuga, du full av flickor minns, är nu sa tom, att knappt en enda fluga uti taket finns. --- Flauto Har syns ej Jergen Puckel mer med hatten buga som en prins. --- Flauto Här syns ej bord och bankar, blott dörrar utan lås. Flauto --- Din pipa blås! Där förr sågs glas och skänkar och bröder stå i ring, Flauto --- syns ingenting. Där förr du stod till vänster och på ditt valthorn gol, nu synes bara sönderslagna fenster och en gammal stol. --- Flauto Har fåfängt spelmän nånsin vänta fler förtjanster med fiol. --- Flauto Där förr var tilja darra vid stampning, larm och dån, Flauto --- syns ej en spån. De murkna plankor knarra, och skorsten sviktar nu. Flauto --- Blås, kära du! Där förr man såg trompeter ur fenstren stickas ut, syns trasor av gardiner och tapeter fläkta var minut. --- Flauto Och fåfängt ser man hästar, vagnar och kareter vid var knut. --- Flauto När bröder ej förlikas, plär leken lyktas så. Flauto --- Min rygg är blå. En örfil kan undvikas, när som man ingen ger. Flauto --- Blås inte mer! Var en ej mer må dricka, än honom är beskärt; ty i korpralens kanna näsan sticka det är intet värt --- Flauto Och aldrig nånsin dansa med en annans flicka har jag lärt. --- Flauto