Epistel #15 - Käraste min Theophile 
Carl Michael Bellman (1740 - 1795) 

Enkannerligen till Theophilum skomakargesäll, under 
dess förföljelse skriven till tröst och hugsvalelse 


	Käraste min Theophile, 
i hallrätten visa knogen! 
Rätt nu, broder, är du mogen, 
	frodig buk och bälg! 
Knäpp dina händer hop och svälj, 
min lärjunge, var mig trogen, 
tag ditt mästerbrev på krogen, 
	där ditt burskap välj ! 
	Sätt på dig hatten, murra, 
	i väggen flaskan surra! 
	Fri måndag, hurra! 
	Lycka till god helg! 

	Värdaste min Theophile, 
följ Bacchus helt tätt på spåret, 
släng din mässingskam i håret, 
	tag din käpp i hand! 
Knyt i din halsduk röda band, 
häng urkedjan uppå låret! 
Det är nu på femte året 
	du är i vårt land. 
	Näsan i vädret gärna. 
	Se benen hur de spjärna! 
	Din aftonstjärna 
	tänds vid solens rand.

	Käraste min Theophile, 
din bälghund, lät blodet rinna! 
Plåstra om din ögonhinna! 
	Bacchus själv dig ger 
blyvitt och silverglitt och mer. 
Men var inte lik en kvinna; 
näsan skall en gång, besinna, 
	på dig sablas ner, 
	sablas utav korpraler 
	på bröllop och på baler. 
	Du är fataler. 
	Sup, min kavaljer! 

	Älsklige min Theophile, 
med glaset jag dig förföljer, 
jag ditt huvud översköljer 
	och dig modig gör. 
Örfilar smälla lustigt, hör! 
Du öron och näsa höljer, 
jag ber att du aldrig döljer 
	friskt och flinkt humör.
	Den som i kransen tager, 
	som bryta vill din lager, 
	bliv inte svager, 
	slå'n så att han dör! 
	Lästen slå mitt i flinten, hej, 
och spring du, ta i din kanna, 
drick och svär och dig förbanna 
	på revansch, din skurk! 
Tag prompt i näven glas och burk! 
Själv Bacchus skall dig bemanna; 
håll med handen för din panna, 
	fäkta som en turk! 
	Gott schwere not und wetter! 
	Jämt full och aldrig mätter! 
	Jag vet ej bätter, 
	din skomakarlurk!