Epistel #18 - Gubbarna satt sig att dricka 
Carl Michael Bellman (1740 - 1795) 

Till gubbarna på Terra Nova i Gaffelgränden vid Skeppsbron 


Gubbarna satt sig att dricka, 
klappa på bälgen och hicka, 
näsan i glasena sticka, 
sjunga var om sin flicka. 
Jergen Puckel han drog nu en rök, 
med pipan han på stopet knacka. 
Gubbarna gjorde på ölet försök, 
och drucko så svetten han lacka. 

Glasena börja nu ringa, 
gubbarna lustigt att svinga, 
hoppa och dansa och springa, 
med varannan klinga. 
Benjamin klev nu på bordet, fy fan! 
Hier ist, kamrat, sehr schen zu tanzen. 
Röder om näsan liksom en tulpan 
vant han uti laget nu kransen. 

Ölet kring golvet det rinner, 
ljuset i pipan nu brinner, 
Benjamin flämtar så stinner, 
ingen nu dörren finner, 
men perukerna falla utav, 
och byxorna de lossna av medjan. 
En den andra handen nu gav 
och höllo så styvt uti kedjan. 

Hurra! de skreko och tralla; 
undan ur dörren med alla! 
Käftarna gröna av galla; 
öl och stryk, falleralla! 
Jergen Puckel han ropte nu: Schas, 
der teufel soll der fahn regiren; 
hohl mich der teufel, verdammte calas! 
Wir wollen nun recht poculiren. 

Heer, Jergen Puckel, frater, 
hast du nun praf ducater? 
Wir preussische soldater, 
hurra, kammerater! 
Hej, vivat nun, hej, die kajserin, 
der kajser! Mere ehl på bordet! 
Hej, alliance und gut glas vin! 
Gutår för det härliga ordet! 

Benjamin lustig och kåter, 
skålarna börja nu åter, 
ögat sin hinna upplåter, 
bara öl det gråter. 
Potts schlapperment, the smake so scheent; 
lät glasen klinga, klinga, gubbar! 
Gut glas ehl båd' redt och chreent! 
Skälm den som laget nu rubbar.