EPISTEL #23 - Ack, du min moder
Carl Michael Bellman (1740 - 1795)

Som är ett soliloquium, då Fredman låg vid krogen Kryp-in, gent emot 
bankohuset, en sommarnatt år 1768

		Ack, du min moder, säj vem dig sände
		just till min faders säng!
		Du första gnistan till mitt liv upptände;
		ack, jag arma dräng!
		Blott för din låga
		bär jag min plåga,
		vandrar trött min stig.
		Du låg och skalka;
		när du dig svalka, brann min blod i dig.
		Du bort haft lås och bom
		för din jungfrudom,
Flauto:		--- för din jungfrudom.

		Tvi den paulunen, tvi ock det verke
		man till din brudsäng tog!
		Tvi dina ögon och ditt jungfrumärke,
		som min far bedrog!
		Tvi ock den stunden,
		då du blev bunden
		och din tro förskrev!
		Tvi dina fötter,
		då du blev trötter
		och i sängen klev!
		Ell' kanske på ett bord
		att min bild blev gjord,
Flauto:		--- att min bild blev gjord.

		Ett troget hjärta platt jag föraktar;
		tvi både far och mor!
		Här ligger jag i rännsten och betraktar
		mina gamla skor.
		Tvi tocka hasor!
		Rocken i trasor!
		Skjortan svart som sot!
		Si på halsduken,
		lammskinnsperuken
		och min sneda fot!
		Det kliar på min kropp;
		kom och hjälp mig opp,
Flauto:		--- kom och hjälp mig opp.

		Känn mina händer magra och kalla
		darra vid larm och dån;
		se dem av vanmakt vid min sida falla
		liksom vissna strån.
		Ögon och kinder, allt sammanbinder
		dubbel skröplighet.
		Himmel, min tunga orkar ej sjunga
		om den fröjd jag vet;
		om kärleksro och kval
		och en full pokal,
Flauto:		--- och en full pokal.

		Läska min tunga, ack! söta safter,
		spriden i kärlen ljud!
		Jag är en hedning, hjärta, mun och krafter
		dyrka vinets gud.
		Fattig, försupen,
		i denna strupen
		finns min rikedom.
		I alla öden,
		i bleka döden
		läskar jag min gom,
		och i min sista stund
Flauto:		--- glaset för till mund,

		Men krogdörrn öppnas, luckorna skruvas;
		ingen i staden klädd.
		Stjärnan av morgonrodnan liksom kuvas
		ned i molnens bädd;
		solstrålar strimma,
		kyrktornen glimma,
		luften blir så ljum.
		Var är nu kappan?
		Här ser jag trappan
		ned till Bacchi rum.
		Giv mig en sup, min själ törstar snart ihjäl,
		törstar snart ihjäl.
Flauto:		--- törstar snart ihjäl

		Nå så gutår, jag vill mig omgjorda,
		ragla till bord och stop.
		Nu ska de styva leder bliva smorda,
		smorda allihop.
		Hurra, kurage!
		Lustigt, bagage!
		Friskt i flaskan, hej!
		Nu är jag modig,
		tapper och frodig,
		och jag fruktar ej.
		Ännu en sup ell' par!
		Tack, min mor och far,
Flauto:		--- tack, min mor och far!

		Tack för vart sänglag, skål för var trogen,
		som gjort vid brudstoln sväng;
		tack du som virket högg och drog ur skogen
		till min födslosäng;
		tack för din låga,
		för din förmåga, 
		du min gamla far!
		Kunde vi råkas,
		skulle vi språkas,
		supa några dar.
		Min bror du bliva skull'
		och som jag så full,
Flauto:		--- och som jag så full.