Epistel #26 - Var står fiolen 
Carl Michael Bellman (1740 - 1795) 

Rörande mutter Berg, och angående Lotta i 
Kolmätargränden och vad som passerat 


Var står fiolen, säj min son? 
Mutter, gutår, där står han i vrån. 
	Skall jag dra till? 
	Gör som du vill! 
Sätt dig, vänd upp och ned 
	på sån! -- 				V:cllo 
Hör basfiolens klang och dån! -- 		V:cllo 
	Movitz, nå kära, börja! --- 		V:cllo 
	Gråt ej, vi ska du sörja? 
Karl är karl, skall du vara så rädd om ditt skinn? 
Lät mig se huru djupt hirtschfängarn tog in. 
Mutter, i huvud jag fått fyra hugg, 
ett uti armen. Gutår nu i mjugg! 
	Mutter, gutår! 
	Två hugg i mitt lår, 
	blott för mitt tal. 
	Fan till korpral! 
Han ville jag skull' spela; jag svara hut! 
Därmed så högg han mig -- på min trut. 		V:cllo 
 
När skedde det? Var karln besatt? 
Mutter, gutår, det skedde i natt. 
	Jag grep en drill, 
	vips slog han till, 
slog av peruken och min hatt -- 		V:cllo 
och dansa golvet kring med 
	skratt. -- 				V:cllo 
Därpå så i minuten --- 				V:cllo 
fick jag ett slag på truten; 
och den besten var kär uti dottren som jag; 
och jag ropte på Lotta: Hirtschfängarn tag! 
Krögarn i skjortan han kom också ut; 
vips gav han krögarn ett slag på sin trut. 
	Krögarn han svor 
	och ropte på mor. 
	mor är bastant, 
	hon gav galant 
krögarn en örfil, och korpralen han log, 
och man och hustru jag -- så bedrog. 		V:cllo 

Tyst, mutter, tyst! jag var ej känd; 
aldrig jag spelt i Kolmätargränd. 
	Satans alarm! 
	Mitt lår och min arm, 
lårbenet, bröst och höft och
	länd! -- 				V:cllo 
Nu har jag skruvat strängen spänd, -- 		V:cllo 
si nu hur knogen springer. --- 			V:cllo 
Mutter, mitt sjuka finger! 
Aj, se skinntutan damp där in i basfioln. 
Aj, se plåstret, där ligger det under stoln; 
stråken avbruten och taglet är allt, 
Lotta är borta och brännvinet kallt. 
	Mutter, gutår, 
	mitt bröst har ett sår; 
	Den mig det gav 
	öppnar min grav. 
Kolmätars Lotta hon är ordsak till allt. 
Mutter, i går gick hon -- med en palt. 		V:cllo