Epistel #32 - Kors! utan glas, du ser ut, din kanalje
Carl Michael Bellman (1740 - 1795)

Till fader Movitz, varutinnan han liknar honom vid ett skepp


Kors! Utan glas, du ser ut, din kanalje, 
som ett rankigt skepp på böljan utan flagg, 	Fin. 
utan kompass och i brusande svalge, 
strandat, plundrat, fullt av fattigdom och agg. 
Stråken, lät se, är masten skeppet förer, 
skjortan blir seglet, vimpeln nattkappan är, 
	klippor och skär 
	ä krogar här och där: 			D.C. 

Lik en schebeck, som i vågen arbetar, 
drives av och an, men stundom gör en lov, 	Fin. 
och som i tusende vinklar uppletar 
ny förfriskning, kärl och tunnor, kap och rov. 
Jag är Neptun, som våg och seglen rörer, 
och denna Liljans krog är hamnen jag tror, 
	och krögarmor 
	hon är valfisken, bror.			D.C. 

Lustigt plaisir, jag bara med dig skämtar. 
Här har du ditt glas, lägg ut, nu vinden blås. 	Fin. 
Sök opp din grav, snart grifteklockan klämtar, 
och din gamla brännvinsskuta hon förgås. 
Bacchus ditt skepp som reddare tillhörer, 
änglarna bärga själen uti en slup. 
	Sjunk i ditt djup; 
	tag till valet en sup! 			D.C.