EPISTEL #40 - Ge rum i bröllopsgåln
Carl Michael Bellman (1740 - 1795)

Angående bröllopet hos Bensvarvars

Ge rum i bröllopsgåln, din hund!
Jag slår dig med geväret.
Kors, vad trängsel!
Ingen stängsel!
Slåpp in en kund!
Stig in! - - Tack för besväret!
Korsgeväret 
sätt för porten;
slå'n i lorten, 
om han käftar mot.
Vakta port och fenster!
Ögonen till vänster! 
Musköt för fot! 
Aj, i skorsten brinner sot.

Aj, skorsten kastar eld och mull.
Vart geck nu Movitz, gubbar?
Där vid grinden 
under linden 
sitter han full. 
Vad står du där och skubbar?
Hurtigt, gubbar!
Ta'n i kragen, 
slå'n för magen 
så det säjer skvätt.
Håll, din dumma satan, 
ordning håll på gatan!
Fäll bajonett!
Stå då uti ledet rätt!

Alarm! År stora tunnsån fylld, 
så spruta friskt på planken!
Fenix sitter 
full med glitter 
ståtligt förgylld.
Mer vatten hit på skranken;
hugg ner planken;
klang i tornen;
stöt i hornen;
spelman var på vakt!
Si nu kommer bruden 
som hon vore buden 
- skyIdra, giv akt! -
Venus lik i dygd och prakt.

Gevär! - och släpp marskalken fram;
han trippar så beskäftigt, 
diskurrerar 
och raljerar 
Wingmarks madam.
Se, chapeau-bas, så häftigt 
och beskäftigt, 
grann och buden, 
för han bruden 
in i bröllopssaln.
Blåsen, musikanter, 
polskor och andanter! 
Var är korpraln?
SkyIdra och töm ut pokaln!

Vem är som inte slipper in?
Ah, det är brudens moder.
Skyldra, gossar;
gumman trossar 
blott med sin min. 
Mer vatten hit, maroder!
Brudens moder 
står vid trumman;
släpp in gumman!
Stilla, manskap! Hau!
Christian Wingmark, vänta, 
ej på dörren glänta! 
Hej, gevärau!
Si Hans Casper mit sein frau.

Släpp svarvarn in! Vad stoj och spring, 
vad skrål av barn och pigor! 
Gatmamseller 
och gesäller 
stöva ikring.
Hör Iiror, horn och gigor!
Barn och pigor 
ta bort ordet. 
Si vid bordet 
står brudgummen där.
Vad står du och trampar!
Tyst! Magistern stampar.
Lägg ner gevär!
Psalmen nu begynnas lär.

Fiolen stäms, magisterns röst 
mot basfiolen dundrar;
bäst han sjunger, 
hes och tunger, 
slår han sitt bröst.
Se bröllopslaget undrar 
när han dundrar 
på Sankt Paulus, 
David, Saulus 
och vårt syndaklot. 
Marsch! Valthornet klingar.
Här nu växlas ringar.
Musköt för fot!
Ringen tog magistern mot.

Kors, brudens vita handske sprack, 
brudgummen svär och gråter;
stolt marskalken 
bär fram kalken 
med frontignac; 
skänkskåpet han upplåter;
bruden gråter.
först drack prästen;
bruden resten, 
och brudfrämman neg. 
Gevär! Håll jämna leder!
Herr magistern vreder 
skull' ta ett steg, 
vips damp han i vrån och teg.

Sist vanka slängar var om ann;
nu träter bröllopsvakten;
men korpralen 
går i saIen, 
slår allt han kan, 
med glaset stampar takten.
Bröllopsvakten 
skövlar faten, 
och den saten 
brudgummen var kåt.
Ståtligt på det sättet 
rövas lasarettet;
en tog en plåt, 
prästen två, sen skildes de åt.