EPISTEL NR 41 - Mollberg satt i paulun
Carl Michael Bellman (1740 - 1795)

Vid ett tillfälle då Christian Wingmark miste sin
nattkappa i slagsmålet med Mollberg

Mollberg satt i paulun,
full med fjäder och dun, 
klädd uti en skinntröja brun 
och med en väst av kattun.
Skjortan syntes ibland, 
när med kärlet i hand
gubben stod så bredbent i sand, 
hosta och fukta sin tand.
Böxbandet i böxorna sprack;
nu gick han till fönstret och drack, 
skruva luckorna opp, 
såg uppå stjärnornas lopp.

Stugan däri han bor, 
är ej synnerlig stor, 
vitlimmad och välvd som ett kor, 
men utan stolar, min bror.
Dörren är utan lås, 
sängen liknar ett bås, 
bolster eller kuddar, gunås, 
intet, platt intet där fås. 
Men borta vid fönstret bakom 
ligger en halvankare. Kom, 
kom och se var han är;
skruva upp luckan, mon cher!

Mollberg, se vad han står, 
bakom örat sig klår;
si uppå dess knorliga hår, 
röda filtmössan; gutår! 
Drick, betrakta, kamrat, 
hur hans arm desperat 
håller uti yxan helt flat, 
bultar och sprundar ett fat. 
Mollberg, si god morgon! - Stor tack.
Vad har du i ankaren? - Rack.
Än i stånkan, signor?
Idelig dubbelt öl, bror.

Aber hur är det fatt?
Du är svullen och matt, 
Mollberg, du har slagits i natt;
se huru näsan är platt!
Se fiolen så grann, 
sönderslagen står han;
hur har väl den leken gått an?
Valthornet blodigt minsann!
Lägg munnen till ankarn och tig;
bror, aldrig bli rädder i krig!
En gång slåss jag vart år, 
då är min namnsdag. Gutår!

Aber varföre då 
skall du prygla och slå? 
Jo, därför det faller sig så;
vänta, din rygg skall bli blå.
Drick, håll truten och tig;
sen befaller jag dig, 
vid tappen var kvicker och vig, 
sjung sen en visa för mig!
Kan du inte sjunga? - Åh nej.
Orkar du då dansa med mej?
Du är Luxenburg stor, 
och jag är fan, kära bror.

Dansa, Wingmark, alarm! 
Jag skall hålla dig varm.
Aj aj aj aj aj aj, min arm!
Aj aj, nattkappan, vad harm! 
Mollberg, skona mitt blod; 
släpp nattkappan, var god!
Aj aj aj! Du brännvinsmarod, 
rättnu så repar jag mod. 
Nå nå, jag skall klaga för mor;
nattkappan i trasor, min bror.
Mollberg, släpp mig, farväl!
Hustru min slår mig ihjäl.