EPISTEL #50 - Febus förnyar
Carl Michael Bellman (1740 - 1795)

Om dess sista ögnekast på Ulla Winblad vid hennes återfart 
ifrån Djurgården

	Febus förnyar 
	de gyllene skyar, 
	kring städer och byar 
	bestrålar vår syn;
	hästarna blänka, 
	i vattnet sig sänka, 
	de stampa och stänka 
	och gnägga till skyn. 				Fin.
	Askan bullrar, 
	på molnena kullrar;
	Diana ren knallar 
	bland ekar och tallar.
	Där blixten ljungar, 
	själv Jupiter gungar 
	bland gudar och kungar 
	i vattubryn.					D.C.
	Hästarna lyfta svansar 
	med fläktande man;
	Själv Neptun dansar --				Corno.
	med gaffel kring ocean;
	hjältarna fälla lansar, 
	sin pipa tar Pan;
	på kärleks ban 
	syns med bloss och kransar 
	båd' ängel och morian.
	Böljorna glittra, gunga, 
	tritonerna blåsa, sjunga.
Corno.	-- Ulla Winblad!
Corno.	-- Ulla Winblad!
	Kärlek dig övervann.
	Mars själv med guldgaloner 
	står blodig och grann, 
	och uti bergena tänds kanoner 
	av var en Neptuni man;
	gastar och kupidoner 
	omfamna varann.
	Men Ulla syns! Skrålen, postiljoner. --		Corno.

	Skeppsklockan skurrar, 
	man pumpar och surrar;
	holländaren hurrar 
	med hatten i hand; 
	engelsman skjuter; 
	var knall fler minuter 
	ett eko utgjuter 
	bland bergen vid strand.			Fin.
	Se på ståten, 
	se Ulla i båten!
	Dig böljorna skaka 
	från Pafos tillbaka.
	Gupp, gupp, min Fröja! 
	Jag skådar din slöja, 
	din himmelsblå tröja 
	med röda band.					D.C.
	Hurra! håll flaskan luta', 
	kringsvinga din hatt;
	och Movitz, tuta --				Corno.
	vid gastarnas sorl och skratt!
	Hej, från en gammal skuta 
	det blixtrar så matt.
	Är du besatt?
	Akta dig, de skjuta.
	Hurra, vad de sjunga glatt!
	Solen i ögat sticker;
	blås, Movitz, när Fredman dricker!
Corno.	-- Ulla Winblad!
Corno.	-- Ulla Winblad!
	Hurra, hurra, hurra!
	Neptun, min nymf, galanter 
	befallt böljorna 
	i dag från Djurgålns förstörda kanter 
	dig lyfta och stilla dra.
	Fäll dina engageanter, 
	saloppen nu ta!
	Farväl, min nymf! Blåsen, 
	musikanter! --					Corno.