Epistel #53 - Vid ett stop öl och några supar 
Carl Michael Bellman (1740 - 1795) 

Angående slagsmålet nedanför Dantobommen hos 
T. en höstnatt 


Vid ett stop öl och några supar 
fladdrar snillet mörkt och plumpt; 
det från sin höjd sig så fördjupar, 
att dess prål blir kallt och dumt. 
	Men lät oss höra --- 			V:cllo 
	Bergen - må göra! --- 			V:cllo 
hur vid fiolen han på Rosenlund 
står rödblommig, frisk och sund. 

Utan båd' eld och lust och tanka 
han fioln i famnen får, 
blir då så trög som denna anka 
här vid Dantobommen går. 
	Hör hur han grälar! --- 		V:cllo 
	Dumheten trälar, --- 			V:cllo 
dödar Olympens små kval och behag 
i var knäppning och vart drag. 
Längst bort, gutår, bort vid Grimshage 
ligger krogen Rosenlund; 
krögarn är känd för röst och mage, 
för musik och friska sprund. 
	Drick och slå takten! -- 		V:cllo 
	Kring denna trakten --- 		V:cllo 
syns tobakslador, trägårdar och fält; 
kråkors skrän hörs skarpt och gällt. 

Si krögarfar, hur gott han skrattar, 
skvalpar ölet i sitt glas, 
när fader Berg i stråken fattar 
till en solo på sin bas. 
	Hör hur han kollrar, --- 		V:cllo 
	leker och jollrar, --- 			V:cllo 
nickar med huvud och småler åt skyn 
under tunga ögnabryn. 

Så ser han ut vid nattens dimma, 
klädd i nattrock dumt och platt; 
mellan vart drag tennknappar glimma, 
vissna blommor bär hans hatt. 
	Hör hur han spelar, --- 		V:cllo 
	måttar och felar! --- 			V:cllo 
En sko har mässing till spänne, och en 
bär Ett spänne utav tenn. 

Skål, kära far, man måste skratta, 
när man på vår spelman ser, 
hur han är lik en brun markatta, 
som åt stången vindögd ler. 
	Tusende fukter, --- 			V:cllo 
	krumsprång och bukter --- 		V:cllo 
gör han behändig och snabb i sitt lopp, 
opp och ner, och ner och opp. 
Krögarn är full, och full är krogen, 
full med kärl och ledsna liv; 
än en gesäll med glas i knogen, 
än en båtsman syns med kniv; 
	somliga slunga, --- 			V:cllo 
	somliga gunga --- 			V:cllo 
mellan två linor högt upp i en gran. 
Spela, spelman, snäll och van! 

Bröder, gutår! Skål, Fröjas gummor 
med solhattar, vita ben, 
som under klang av blanka trummor 
vältra sig vid månans sken, 
	som vid fiolen --- 			V:cllo 
	lyfta på kjolen, --- 			V:cllo 
sjunga om herdar och vaggor och säng, 
natt och dag uti fullt fläng. 

Här är oss gott, gutår, min sköna! 
Tag en våffla och melon; 
drick ett glas öl med stjälkar gröna, 
fyllt med muskot och citron. 
	Spela, var yster! --- 			V:cllo 
	Drick, kära syster! --- 		V:cllo 
Hurra! vad båtsmän och systrar i takt 
dansa på vår gröna trakt. 

Men vem är den med skinnkarpusen 
surögd mest av allihop, 
som med sin nubb tätt vid kardusen 
står och flåsar vid ett stop? 
	Si hur han smilar, --- 			V:cllo 
	klunkar och vilar, --- 			V:cllo 
bugar och tackar och sväljer och ler, 
sen sitt glas kamraten ger. 

Än då den där som sig nu lutar  
med en piska mot en ek, 
som åt en mängd av hundar hutar, 
och betraktar korpars lek? 
	Längst bort vid bergen --- 		V:cllo 
	synes till färgen --- 			V:cllo 
stugan helt grå, nederfallen och ful, 
och en kråka på ett hjul. 

Än då den där? Han Sjögren heter, 
visitörn vid Danto bom, 
som mellan skrindor och kareter 
smyger sig så snål och from. 
	Där står kamraten ; --- 		V:cllo 
	tolv i kvadraten, --- 			V:cllo 
med smorda ögon och kippade skor, 
halva näsor, rivna klor. 

Hugg'en i skallen, vrid opp truten, 
kasta balja och gehäng, 
bryt av hans käpp, slit av syrtuten, 
flaskan för hans ögon sväng! 
	Han är densamma, --- 			V:cllo 
	som nyss anamma --- 			V:cllo 
slangen och pannan i Ormsaltargränd, 
av sin hud och blånad känd. 

Inom vår krog, vet, glädjen andas 
och vid krogdörrn död och mord. 
Vet, med ditt blod skall finkel blandas 
och din skål bli sagd vid bord. 
	Forte, kanalje! --- 			V:cllo 
	Stäm till batalje! --- 			V:cllo 
slå'n i hjärnan! Slå'n! -- Nej, hålt!