Epistel #57 - Allting är riktigt klarerat och gjort 
Carl Michael Bellman (1740 - 1795) 

Om barnsölet 


	Allting är riktigt klarerat och gjort; 
	betsla din Brunte och stoppa din pipa! 
	Smörj dina stövlor! - Ja, dem har jag smort. 
	Feja ditt remtyg och sporrarna slipa! 
	Kan du begripa varthän du skall fara? 
	Nej, det begriper jag intet, min bror. 
	Jo, du skall ut i galopp och förklara 
	världen en nyhet och hälsa från mor. 
	Se på hästen hur han dansar; 
	vickla ner ditt gröna schabrak! 
	Din trumpet med silverfransar 
	fästa fast vid hängslorna bak! 
	Stig i stigbygeln och klappa på länden! 
	Lycka på resan, lät portarna opp! 
	Pitsch! Hör han smäller och hojtar i gränden; 
	hör hur han blåser i gupp och galopp! 
Tromb. 	--- ödmjuka tjänare! 
Tromb. 	--- Hurra, farväl! 
Tromb. 	--- Fröjas enspännare 
Tromb. 	--- sporrar sin häl. 

Bida nu, Mollberg, gör halt och vänd om, 
Mollberg, vänd om dig och koxa tillbaka! 
Ryttare, ryttare, hör du ej? Kom, 
	sporra kamelen och rustningen skaka! 
	Först skall du smaka den röda likören 
	som nyss till barnsölet bryggdes av mor; 
	sen skall du präktigt med hängslor och snören 
	bjuda oss faddrar. Gutår, kära bror! 
	Skål! Vad tycks dig om den klunken? 
	Bravo, bravo, duktig och skön. 
	Sådan sup, väl bränd och sjunken, 
	stillar magens buller och dön. 
	Bror, med ett handtag jag svär dig och säjer, 
	nu far jag dit uti fyrsprång, du vet. 
	Pitsch! Varken kyrktorn ell' rännsten jag väjer. 
	Farväl, god' vänncr, och hör min trumpet! 
Tromb. 	--- Tjänare, tjänare! 
Tromb. 	--- Tack, kära far! 
Tromb. 	--- Som en ukränare 
Tromb. 	--- rid och var snar! 

	Bida nu, Mollberg, och tugga ur mund! 
	Nej, jag skall spänna på berg och redutter. 
	Nej, han hör inte. han visslar åt hund, 
	som trippar framföre lurvig och butter. 
	Mutter hon hälsa och nicka och ropa. 
	Nej, han arbetar i blixtrande språng. 
	Armen åt livet, håll benen tillhopa, 
	linda kring hatten din silverkordong! 
	Pitsch! Hör piskan ner i gränden! 
	Pitsch! Allons! Nu kommer han hit. 
	Hästen röker varm på länden, 
	svettig, skummig, löddrig och vit. 
	Se hur han flänger framstupa och nickar, 
	nickar åt skyltar och hälsar på stop. 
	Pitsch! Hör han smäller, ger över och hickar, 
	står i stigbygeln med ögonen hop. 
Tromb. 	--- Skål, fader krögare! 
Tromb. 	--- Giv mig besked! 
Tromb. 	--- Aldrig på trögare 
Tromb. 	--- fåle jag red. 
	Mutter hon hälsar och ber dig, kamrat, 
	att du vill hedra den lilla vår planta, 
	bjuda oss faddrar och samla med stat 
	jungfrur och bussar, förnäma, galanta. 
	Sitt ej diskanta om mej och min gumma, 
	peka ej fingret åt huvud på mej, 
	pojken är lik mig och gjorder in summa 
	borta vid Danto, det fan far i dej! 
	Samma ögon, samma miner, 
	samma uppsyn, butter och tvär; 
	redan pojkens näsa skiner
	likså röd som min ungefär. 
	Skål nu, bror Mollberg, bjud Cajsa på Draken, 
	Brita på Laxen och krögarn på Soln! 
	Rid nu i fyrsprång, var munter och vaken, 
	smäll nu i luften ett skott av pistoln! 
Tromb. 	--- Vifta med hattarna! 
Tromb. 	--- Hurra, hurra! 
Tromb. 	--- Skramla med trattarna; 
Tromb. 	--- mor vill så ha.