Epistel #67 - Fader Movitz bror
Carl Michael Bellman (1740 - 1795)

Till mutter på Tuppen

Fader Movitz, bror, 
spänn igen dina skor, 
kom, tag ditt valthorn! - Jo, kära mor.
Stampa takten och blås, 
vickla fram ditt krås och stå ej som en gås!
Talga mustascherna, 
min son, 
och vältra fastagerna 
i vrån!
Öppna kärl och sprund;
du är stark, din hund, 
stolt, frodig, frisk och sund.

Mor på Tuppen, du, 
är en ståtelig fru, 
en rasker gumma. Hör, din filou, 
fast jag just nu i vår 
fyller sjutti år, 
så vet att jag förmår 
brottas med drängarna 
och slåss 
och tumla i sängarna med tross.
Se min ludna barm, 
sicken knubbig arm, 
och känn vad jag är varm!

Sätt peruken rätt, 
valka strumporna nätt, 
tag fram skoborsten, smörj din stövlett!
Där i burken du sett, 
där står ister och fett, 
kom, badda lädret hett!
Fall ej på flaskorna, 
min vän;
min son, knäpp damaskorna 
igen! 
Si så där, charmant!
Nu är du galant;
kom, kyss din gamla tant!

Tag ditt valthorn! - Topp!
Lät nu fönsterna opp 
och blås för Fröjas präktiga tropp! 
Där ser du en vagn;
ge valthornet klang 
och gör din komplimang!
Klappa med händerna 
- stor tack! - 
och vissla i gränderna, 
ert pack!
Det gör ingenting;
kör med vagnen kring 
och spring mot Ulla, spring!

Kors, vad blomster, flor, 
silkesstrumpor och skor 
och guldur, guldur, guldur, min bror!
Maka åt er på bron, 
släpp nu fram den kalkon; 
blås opp en ståtlig ton!
Fukta pokalerna och 
vänd, 
och piska fiskalerna 
ur gränd!
Drag för tusan, fan 
far i den sultan, 
i kjol och farbolan!

Jag ger balen fan, 
alla nymfer i stan;
skenbarlig satan står i sultan, 
med sin svarta klo.
Ä de listiga? - Jo, 
jo, det må mutter tro.
Ändå om kvällarna 
blixt full så 
slår jag mamsellerna 
ikull. 
Men god natt, farväl!
Kom, slå vad, i kväll 
har Movitz sin mamsell.