EPISTEL #68 - Movitz i afton står baln
Carl Michael Bellman (1740 - 1795)

Angående sista balen på Grönlund

Corno:	--- Movitz, i afton står baln
Corno:	--- hemma hos Mollberg, korpraln;
	just där du ser ljuset 
	och lyktan uppå huset, 
	där ackurat står baln. 				Fin.
Corno:	--- Stöt i ditt valthorn, gå på!
Corno:	--- Lät man brandvakterna gå;
	vad står du och undrar?
	Stor sak, trumslagarn dundrar, 
	och klockorna de slå.
	på det mörka blå 
	den blanka månen glimmar, 
	tills om några timmar 
	stjärnevalvet strimmar.				D.C.

Corno:	--- Eko är stolt här i gränd. 
Corno:	--- Hornet åt byggningen vänd! 
	Blås den menuetten, 
	som han med klarinetten 
	i går söng här i gränd. 			Fin.
Corno:	--- Ulla i fönstret där står. 
	Tjänare, syster, gutår! 
	Släpp oss in i salen;
	den hund den där korpralen 
	han står vid dörrn och slår.
	Släpp oss in, du får, 
	din skurk, en het batalje. 
	Slår du hit, kanalje, 
	tar jag dig i svalge.				D.C.

Corno:	--- Tack kära syster, stor tack!
Corno:	--- Barfota sluskar och pack, 
	såg ni, ert bagage, 
	att den som har kurage 
	skall alltid in. - Stor tack! 			Fin.
Corno:	--- Skål madam Wingmark, allons!
Corno:	--- Det var en sup som var bon.
	Hurra, jag skall blåsa 
	så fint som en fiskmåsa 
	och dansa på en gång.
	Hurra, lust och sång!
	Jag mig en Chloris väljer.
	Kärlek hjärtat kväljer.
	Klang, vad vinbuteljer!				D.C.

Corno:	--- Hälsa nu, Movitz! - Vet hut!
Corno:	--- Bocka dig, Cajsa gick ut.
	Bror, hörde du inte?
	En sup hon dig påminte, 
	och därför gick hon ut.				Fin.
Corno:	--- Hurra, vad struvor och vin!
Corno:	--- Herrskapet mumsa som svin. 
	Bergströmskan hon skrattar, 
	i skinkfatena fattar 
	och tömmer karaffin. 
	Och den där cousine,
	som uppå våfflan äter, 
	hon som är så feter, 
	säj mig vad hon heter!				D.C.

Corno:	--- Stöt i ditt valthorn! - Ja män.
Corno:	--- Mollberg nu dansar igen, 
	Färdig uppå foten, 
	liksom stod han i roten.
	och språng för fienden.				Fin.
Corno:	--- Västen uppknäppter och gul;
Corno:	--- skjortan, som tvättas var jul, 
	fläktar uti trasor;
	med ullstrumpor och hasor 
	står han i Bacchi skjul.
	Gammal, fet och ful 
	han Bacchi kransar binder, 
	visar glad och trinder 
	sina blomsterkinder. 				D.C.