EPISTEL #69 - Se dansmästarn Mollberg, bröder
Carl Michael Bellman (1740 - 1795)

Om Mollberg dansmästarn

Se dansmästarn Mollberg, bröder, 
i vår krögarstuga, 
hur mot väggen han sig stöder, 
med en röd fiol. 
Konstigt har han lärt sig buga 
och med foten skrapa.
Aldrig såg man större apa 
i en kapriol. 
Hjälp, himmel, nå, 
nu sprang han över disken 
bums i en så, 
där krögarmor har fisken.
Himmel, ack, se på hur luten 
dryper av syrtuten! 
Näsan tätt med blommor gjuten 
skiner som en sol.

Ser ni krögarfar med kannan, 
var han står och gluttar, 
torkar svetten glatt ur pannan 
och slår till ett skratt, 
när dansmästarn hjulbent skuttar 
och kring golvet svänger, 
och när han i taket slänger 
opp sin trinda hatt. 
Ulla blir arg, och sig ur dansen kastar; 
vild som en varg 
han efter lammet hastar.
Båda skratta, båda skrika 
med musik tillika.
Rak i livet, rak, Ulrika!
ropar Movitz glatt.

Släpp mig, farbror! - Nej, min syster!
Släpp min dotter! - Inte!
Jag din hjärna sönderkryster.
Inte det jag tror.
Kärlek ömt mitt bröst påminte 
forna kval och tårar;
samma pil mitt hjärta sårar 
som i påskas, bror! 
Min menuett, 
hör på hur den nu låter 
helt rätt och slätt. 
Men ack, min Ulla gråter.
Gråt ej, syster, stå helt stilla!
Kvinten gnäller illa.
Vickla förklä opp, min lilla, 
skrapa dina skor!

Galet, syster, håll in magen, 
håll in magen, stygga! 
Skänk ditt bröst, så vitt som dagen, 
mera fritt behag! 
Alltid vill du foten rygga;
in med vänstra klacken!
Ler du, tossa? Bums i nacken 
slår jag dig ett slag. 
Mer ledig taille!
Stå intet dum och trumpen!
Petite canaille!
Vad sad' jag dig om gumpen?
Gumpen in; vad åt jag skrålar 
och din glans avmålar? 
Mera eld, mer eld och strålar!
Drag på mun ett drag!

Se på mig, ge hand, mitt socker! 
Fram med vänstra foten!
Non, ma chère, för tusan pocker, 
vänstra foten fram!
Rak som knekten står i roten!
Se på mig, stå stilla!
Kvickt la chaine, min ängel lilla!
Ma foi, madame!
Märk, sköna vän, 
att hon pro primo niger 
bakvänd mot den 
som fram om henne stiger. 
Sväng dig sen och balansera, 
balansera mera!
Skönsta vän, mitt bröst charmera;
dansa mer, mitt lamm!

Sjung, min ängel, när jag dricker, 
dansa, när jag spelar!
Säj, är inte Mollberg kvicker?
Övermåttan kvick, 
Nig nu! Nej, ma chère, hon felar;
knäna få ej böjas, 
minsta tvång får intet röjas, 
allt i ledigt skick! 
Som på madam 
skall bröstet översvalla, 
magen ej fram!
Fallalleralleralla!
Opp med bröstet, in med rona, 
som en brud med krona!
Lät nu foten golvet bona;
dansa, sjung och drick!