EPISTEL #71 - Ulla, min Ulla
Carl Michael Bellman (1740 - 1795)

Till Ulla i fenstret på Fiskartorpet, middagstiden, 
en sommardag

		Pastoral dedic. till Herr Assessor Lundström

Ulla, min Ulla, säj får jag dig bjuda 
rödaste smultron i mjölk och vin?
Eller ur sumpen en sprittande ruda, 
eller från källan en vattenterrin? 			Fin.
Dörrarna öppnas av vädren med våda, 
blommor och granris vällukt ger;
duggande skyar de solen bebåda, 
som du ser. 						D.C.
Ä'ke det gudomligt, Fiskartorpet, vad?
Gudomligt att beskåda!
Än de stolta stammar som stå rad i rad, 
med friska blad? 
Än den lugna viken
som går fram? - Åh ja!
Än på långt håll mellan diken 
åkrarna! 
Ä'ke det gudomligt, dessa ängarna?
Gudomliga! Gudomliga!

Skål och god middag i fenstret, min sköna!
Hör huru klockorna hörs från stan.
Och se hur dammet bortskymmer det gröna 
mellan kalescher och vagnar på plan.			Fin.
Räck mig ur fenstret där du ser mig stanna, 
sömnig i sadeln, min cousine, 
primo en skorpa, secundo en kanna 
Hoglandsvin!						D.C.
Ä'ke det gudomligt etc.

Nu ledes hingsten i spiltan, min Ulla, 
gnäggande, stampande, i galopp.
Än uti stalldörn dess ögon de rulla 
stolt opp till fenstret, till dig just dit opp.		Fin.
Du all naturen uppeldar i låga 
med dina ögons varma prål.
Klang! ner vid grinden, i varmaste råga, 
klang, din skål!					D.C.
Ä'ke det gudomligt etc.