Epistel #73 - Fan i fotöljerna
Carl Michael Bellman (1740 - 1795)

Angående Jergen, som förskrev sig till fan

Fan i fåtöljerna! Stolarna kullra;
hej, bullra i dörrarna, bullra!
Sparka fiolerna;
bullra med stolarna;
satan är kommen på baln.
Granris kring skänken;
trumf! Är du galn?
Ankarn på bänken, 
och tom står pokaln.
Jergen han jäser, 
han spritter och läser 
ner i källarsvaln:
Ach, ich pin ein elend sinder, 
min contract till ente går;
heert's ein mahl, jak mik ferpinder 
noch zwey år.
Jak schall alle flicker kränke, 
på schpelhusen vare flink, 
altrich på min huchstru tänke, 
på Catrink.
Schent fiolen schtemmer.
Bringt mir pleck und penne!
Freylich hörjak tik nu till, tu fan, vid ferschte 
fink.

Skynda dig, Lotta, och väggarna feja, 
rör föttren, din gamla galeja!
Fönstren på hakarna, 
ljus uti stakarna; 
luckorna skruva och stäng!
Skumpa, kanalje, 
rör fötterna, fläng; 
rostig i svalge;
nå, snyt dig och släng;
damma och sopa 
och Movitz nu ropa, 
att virvla skruv och sträng!
Mit min rete plut jak schriver 
tich nu thette refersal, 
thet jach mich nu övergiver, 
- kantz fatal!
thet jak ej vill vare nikter, 
selten uti kirken gå, 
truget fille mine plikter, 
klunke på, 
chlemme alle kremper. 
Stockholm then nofemper, 
manu mea propria, auf kruken Rosenthal.