Epistel #75 - Skratta, mina barn och vänner 
Carl Michael Bellman (1740 - 1795) 

Till sin rival fader Movitz, på Cajsa Lisas namnsdag 
Dedicerad till Kongl. Kapellmästaren Kraus 


Skratta, mina barn och vänner; 
säg om någon av er känner 
den som står och spänner 
	stora dulcian, 
än den med peruken, 
med skinnförklä för buken 
och kapprocken av buldan. 
Bistert han mot noten grinar; 
hör hur han hobojan pinar! --- 			Oboe 
Gubben blåser så han tvinar. 
	Un poco lento! --- 			Oboe 
Röret strängt han kniper, 
och med truten piper, 
gammal, snäll och van. 

Cajsa Lisa, lilla piga, 
fäll ej ögonen och bliga! 
Skall hon intet niga, 
	höra och se? 
Hör huru det klingar, 
hur kärligt han nu tvingar 
sitt knöliga oboe! 
Allt för din skull, Cajsa Lisa; 
Movitz vill din namnsdag prisa, --- 		Oboe 
gubben vill sitt hjärta visa. 
	A tempo giusto! --- 			Oboe 
Spela du, var glader; 
dikta dina rader 
och min nymf tillbe! 

Broder Movitz, blås nu sakta, 
så vill jag min nymf uppvakta, 
vid mitt glas betrakta 
	skönhetens prål. 
Himlen nu förkorte 
allt ont! - Hurra, blås forte! 
Kling klang, Cajsa Lisas skål! 
Hennes ögon hjärtan sårar. 
Blås, din lymmel, hon mig dårar; --- 		Oboe 
du och jag vi fälla tårar. 
	Ditt nöt, piano! --- 			Oboe 
Hennes fest vi fira; 
Astrild kom och sira 
nu mitt tungomål! 

Mycket guld och dyra skänker, 
allt vad som ditt hjärta tänker 
och för ögat blänker 
	blive ditt val! 
Barnfader åt barnet, 
jämt fästmänner i garnet 
och plåtsedlar utan tal! 
Borga intet, Cajsa lilla, 
lät dukaten till dig trilla! --- 		Oboe 
Riktigt, Movitz, blås och drilla! 
	Un poco forte! --- 			Oboe 
Tag ditt glas, min broder, 
dränk i Bacchi floder 
kärleks harm och kval!