Epistel #76 - Se Hans Jergen hur han sig bockar 
Carl Michael Bellman (1740 - 1795 

Till mutter på Wismar. rörande Hans Jergen, då
han blev utpiskad ifrån balen 


Se Hans Jergen hur han sig bockar, 
kläde kring huvud och plåster på mund, 
svarta håret i hängande lockar 
flaxar kring öronen som på en hund; 
med stopet i näven han på krögarn sir. 
Niemals schwachbier, bringt mir dobbeltbier! 
Naa, anjetzo hier; 
seynd sie nun so gutich. Schteet på.tin kranne; 
	gesundtheit, plaisir! 

Mässingskammen blank bak i nacken 
glimmar mot ljusen så blekgul och matt; 
var gång Jergen han knarkar med klacken, 
blixtra stråpärlorna uppå hans hatt. 
Men nymfen tar stopet, och hon ropar: drick! 
Ach, mein schatz, engelskindlein! Wer, ich? 
Excusirn sie mich; 
seynd sie nun so gutich; warten sie nun; gleich 
	im augenblick! 

Lustigt! Jergen klunkar sig mätter, 
flåsar och skrattar, sen bjuder han opp; 
händerna virvla med långa manschetter. 
satan och kärleken plåga hans kropp. 
Nu halka du, Jergen; stötte du ditt lår? 
Nein, packatell! Hechre schtimm then tenår! 
Minuette encore! 
Seynd sie nun so gutich; nun gantz piano, nun 
	forte; kutår! 

Jergen, tyst, ej musiken förvilla! 
Nymferna sjunga, nå tig nu, din hund! 
Mitt uti dansen står han helt stilla, 
rätt som han står, dansar han om en stund, 
med handen på ryggen trippar han så lätt. 
Ach meine seel, wo ist mein bouquett? 
Encore minuette! 
Seynd sie nun so gutich. Nun mit erlaubniss der 
	kleine flageolette! 

Mutter, se uppå tysken, den dåren, 
guldguler rock och väst av kattun; 
skjortan hänger ut mellan låren, 
byxorna fulla med fläckar och dun. 
Kör ut'en på porten! Marsch nu, ett tu, tri! 
Gott schwere noth, parbleu, sacristie! 
Was befehlen sie? 
Hohl mich der teuffel! Hundschfott, carnalje 
	und rackerparti!