EPISTEL #82 - Vila vid denna källa

eller Oförmodade avsked, förkunnat uid Ulla Winblads 
frukost en sommarmorgon i det gröna

		Pastoral dedicerad till Kgl. Sekreteraren Leopoldt

	Vila vid denna källa, 
	vår lilla frukost vi framställa: 
	rött vin med pimpinella 
	och en nyss skuten beckasin.
	Klang vad buteljer, Ulla, 
	i våra korgar överstfulla 
	tömda i gräset rulla, 
	och känn vad ångan dunstar fin!
	Ditt middagsvin 
	ska vi ur krusen hälla 
	med glättig min.
	Vila vid denna källa, 
	hör våra valthorns klang, cousine! 
Corno:	--- Valthornens klang, cousine!

	Präktigt på fältet pråla 
	än hingsten med sitt sto och fåla, 
	än tjurn han höres vråla, 
	och stundom lammet bräka tör.
	Tuppen på taket hoppar 
	och liksom hönan vingen loppar, 
	svalan sitt huvud doppar, 
	och skatan skrattar på sin stör.
	Lyft kitteln, hör!
	Lät kaffeglöden kola
	där nedanför!
	Präktigt på fältet pråla
	de ämnen som mest ögat rör.
Corno:	--- Som mest vårt öga rör.

	Himmel, vad denna runden, 
	av friska lövträn sammanbunden, 
	vidgar en plan i lunden 
	med strödda gångar och behag!
	Ljuvligt där löven susa 
	i svarta virvlar grå och ljusa, 
	träden en skugga krusa 
	inunder skyars fläkt och drag.
	Tag, Ulla, tag 
	vid denna måltidsstunden 
	ditt glas som jag!
	Himmel, vad denna runden 
	bepryds av blommor tusen slag! 
Corno:	--- Av blommor tusen slag!

	Nymfen, se var hon kliver, 
	och så beställsam i sin iver 
	än ägg och än oliver 
	uppå en rosig tallrik bär.
	Stundom en sked hon öser 
	och över bunken gräddan slöser;
	floret i barmen pöser, 
	då hon den mandeltårtan skär. 
	En kyckling där, 
	av den hon vingen river, 
	nyss kallnad är.
	Nymfen, se var hon kliver 
	och svettas i ett kärt besvär.
Corno:	--- Och svettas i besvär.

	Blåsen, I musikanter, 
	vid Eols blåst från berg och branter; 
	sjungen, små kärlekspanter, 
	bland gamla mostrars kält och gnag.
	Syskon, en sup vid disken 
	och pro secundo en på fisken!
	Krögarn, den basilisken, 
	summerar tavlan full i dag. 
	Klang, du och jag!
	Klang, Ullas amaranter 
	av alla slag!
	Blåsen, I musikanter, 
	och var och en sin kallsup tag! 
Corno:	--- Var en sin kallsup tag!

	Äntlig i detta gröna 
	får du mitt sista avsked röna;
	Ulla, farväl, min sköna, 
	vid alla instrumenters ljud!
	Fredman ser i minuten 
	sig till naturens skuld förbruten, 
	Clotho ren ur syrtuten 
	avklippt en knapp vid Charons bud. 
	Kom, hjärtats gud, 
	att Fröjas ätt belöna 
	med Bacchi skrud!
	Äntlig i detta gröna stod Ulla sista gången brud.
Corno:	--- Den sista gången brud.