1943
UPPTAKT
från nuet till en ny värld, byggd på bröd, frihet
och självansvar för alla.
text: Carl Lindhagen Stockholms borgmästare, politiker
(1860-1946)
| I världen är nu gudlösheten satt i system, brutaliteten
vorden en religion, civilisationen en utfattig bottenlös tomtaska. |
| Sverige drömmer i ensamhet om sin neutralitet och sin frihet stödd
av krigsrustningar. Norden, med sina två avdelningar, västnordmän
och ostbalter äro i upplösning. Mänskligheten, övergiven
av alla, tumlar som en till döds harpunerad val bakom alla sina flöten. |
| Eller med andra ord. I dag liksom i urminnes tid står trots allt
kamp överallt mellan materien och anden, lögnen och sanningen,
våldet och kärleken, krigets barbari och fredens välsignelser.
I samverkan med naturvetenskapen föddes till sist bombflygplanen,
världshistoriens skändligaste skändlighet. De äro nu
vordna världens idoler och herrar, ett föremål i alla länder
för den ömmaste omsorg, nästan som en moders för sitt
barn. |
| Kriget är följaktligen satt i högsätet, Freden
släpas i stoftet som mänsklighetens askunge. Upprustningen är
i alla länder den högsta statskonsten. Den är så uppreklamerad,
att man liksom den grekiske filosofen Diogenes får gå med lykta
i det stora mörkret för att leta sig fram till en fredstanke.
Hänförelsen för att offra allt för kriget går
i världen som en översvämning över människornas
kulturförpliktelser. |
| Men ändå. Det är som om någonting dagligen ville
resa sig ur jorden mot krigens helvete ovan den. Tecknen varsla. Folkets
röst är Guds röst. De i landen gömd, glömda och
oberörda, deras krig mot kriget, deras revolution kommer väl
en gång. Därför att den måste göra det. |
| Emellertid är det nu någon, som väntar på oss.
Det är världsfreden. Historiens väg till denna hägring
går från politisk frihet (liberalism), genom ekonomisk frihet
(socialism), till andlig frihet (humanism), med vakthållning tillika
kring uppnådda kulturvärden (konservatism). |