Johan August Sandels (1764-1831)

JOHAN AUGUST SANDELS (1764-1831)

Johan August Sandels

Det skönaste bladet i den glänsande krigarelager, som Sandels vunnit, bär namnet Idensalmi. I spetsen för den femte Finska brigaden hade Sandels under sommaren 1808 trängt Ryssarna tillbaka ur norra Finland. Genom ett fördrag, som Svenske överbefälhavaren uppgjorde utan avseende på Sandels´ ställning, nödgades denne draga sig tillbaka till Idensalmi kyrka. Fördraget innehöll, att ett stillestånd med bestämd uppsägningstid var slutet. Sandels intog en fördelaktig ställning vid den 200 alnar långa Wirta bro, 1/4 mil norr om kyrkan. Trakten är här omväxlande av skogshöjder och vidsträckta sjöar och kärr. Närmast bron låg på ena sidan ett hemman, Kauppila, och på den andra trenne andra bondgårdar. Vid dessa lät Sandels uppkasta ett batteri, som beströk bron. Han hade under sitt befäl omkring 1200 man. Emot honom tågade Ryske generalen Yutsdhkoff, åtföljd av en ung furst Dolgorucki, en av Kejsar Alexanders förtrognaste ungdomsvänner. Den Ryska styrkan utgjordes av omkring 8000 man.
Till den 27 oktober kl. 1 middagstiden var stilleståndet uppsagt. Sandels utskickade en officer att möta Ryssarna och tillika indraga de ridande förposterna, som söder om passet skulle iakttaga Ryssarna rörelser då de nalkades. I allmänhet var Sandels alltid väl underrättad om fiendens ställning och förhållanden. Han visste, att Ryska generalen hade befallning att storma passet, kosta vad det ville. Han befallde därföre en bataljon av Savolaks´ tappra jägare att uppriva bron, under det förposterna indrogos. Vid Idensalmi kyrka mötte förpost-officern kl. 12 en Rysk adjutant, som tillkännagav att stilleståndstiden lupit till ända. Då Svensken invände, att klockan nu endast var 12, svarade Ryssen trotsigt, att "hans chefs klocka utvisade den rätta tiden". Skott lossades därefter mot förposterna, då de drog sig tillbaka till bron. Endast hälften av bron var uppriven, då de Ryska skarorna utvecklade sig på motsatta stranden och där begynte en eld, som tvingade Savolaks jägare att draga sig tillbaka till Kauppila. Sandels´ batterier besvarade den Ryska elden. Men snart befallte general Tutschkoff att storma bron. Sandels lät artilleriet spela på de stormande, men oaktat sin manspillan lyckades Ryssarna kasta över omkring 2000 man, vilka drevo Savolaks jägare ifrån Kauppila. Med orubblig köld betraktade Sandels från en höjd, där han valt sin ståndpunkt, stridens utveckling. General Alexeieff, som anförde de överkomme Ryssarna, stormade batteriet. Men den lugnt beräknade Sandels hade uppställt tvenne bataljoner nära batteriet. Över dessa förde överste Fahlander, utmärkt för sitt obetvingliga mod, befälet. Icke förr än Ryssarna redan inträngde mellan kanonerna på batteriet, så att dessa icke mer kunde begagnas, gav Sandels befallning att avslå anfallet med bajonetten. Under hurrarop framstörtade Fahlanders bataljoner. Ryssarna kastades huvudstupa ur förskansningarna och förföljdes ned till stranden. Hela utrymmet mellan batteriet och bron betäcktes med döda och sårade. Vid Kauppila, då det återtogs, gjordes några fångar; men huvudstyrkan måste över den upprivna bron söka sin undflykt på den andra stranden. Batteriets eld var nu åter i full verksamhet, och hopar av fiender störtades i strömmen. Elden fortsattes av den Svenska styrkan, som just nu blivit förstärkt av några nyss anlända trupper, vilka utbredde sig på stranden mittemot Ryssarna. Genom denna förstärkning hade Sandels´ förlust under stormningen blivit ersatt, och han fortsatte striden till kl. 7 på aftonen, då mörkret gjorde slut på densamma. Furst Dolgorucki hade blivit skjuten av en Svensk kanonkula, och 1500 Ryssar stupat. Förlusten på Svenska sidan utgjorde omkring 300 man.
Den köld som utmärkte Sandels på slagtfältet, den omtanka och beräkning, varmed han genomskådade sina fienders och uppgjorde sina egna planer, göra honom till en av Sveriges utmärktaste fältherrar, och slaget vid det avlägsna Idensalmi, bland Finlands okända skogsmarker, skulle endast föregått i mitten av Europa, och segrarens namn hade blivit lika lysande i det övriga Europa som i Sverige.
Johan August Sandels, som av Bergsrådet Samuel Sandels och Cath. Elis. Brandt, föddes den 31 augusti 1764 i Stockholm. Bivistade 1788, 1808 samt 1812 och 1813 års krig. Lantmarskalk 1818. Riksståthållare i Norge 1819. Död i Stockholm den 22 januari 1831. Gift 1809 med fröken Ulr. Elis. Hermelin.

Johan August Sandels
Det skönaste bladet i den glänsande krigarelager, som Sandels vunnit, bär namnet Idensalmi. I spetsen för den femte Finska brigaden hade Sandels under sommaren 1808 trängt Ryssarna tillbaka ur norra Finland. Genom ett fördrag, som Svenske överbefälhavaren uppgjorde utan avseende på Sandels´ ställning, nödgades denne draga sig tillbaka till Idensalmi kyrka. Fördraget innehöll, att ett stillestånd med bestämd uppsägningstid var slutet. Sandels intog en fördelaktig ställning vid den 200 alnar långa Wirta bro, 1/4 mil norr om kyrkan. Trakten är här omväxlande av skogshöjder och vidsträckta sjöar och kärr. Närmast bron låg på ena sidan ett hemman, Kauppila, och på den andra trenne andra bondgårdar. Vid dessa lät Sandels uppkasta ett batteri, som beströk bron. Han hade under sitt befäl omkring 1200 man. Emot honom tågade Ryske generalen Yutsdhkoff, åtföljd av en ung furst Dolgorucki, en av Kejsar Alexanders förtrognaste ungdomsvänner. Den Ryska styrkan utgjordes av omkring 8000 man. Till den 27 oktober kl. 1 middagstiden var stilleståndet uppsagt. Sandels utskickade en officer att möta Ryssarna och tillika indraga de ridande förposterna, som söder om passet skulle iakttaga Ryssarna rörelser då de nalkades. I allmänhet var Sandels alltid väl underrättad om fiendens ställning och förhållanden. Han visste, att Ryska generalen hade befallning att storma passet, kosta vad det ville. Han befallde därföre en bataljon av Savolaks´ tappra jägare att uppriva bron, under det förposterna indrogos. Vid Idensalmi kyrka mötte förpost-officern kl. 12 en Rysk adjutant, som tillkännagav att stilleståndstiden lupit till ända. Då Svensken invände, att klockan nu endast var 12, svarade Ryssen trotsigt, att "hans chefs klocka utvisade den rätta tiden". Skott lossades därefter mot förposterna, då de drog sig tillbaka till bron. Endast hälften av bron var uppriven, då de Ryska skarorna utvecklade sig på motsatta stranden och där begynte en eld, som tvingade Savolaks jägare att draga sig tillbaka till Kauppila. Sandels´ batterier besvarade den Ryska elden. Men snart befallte general Tutschkoff att storma bron. Sandels lät artilleriet spela på de stormande, men oaktat sin manspillan lyckades Ryssarna kasta över omkring 2000 man, vilka drevo Savolaks jägare ifrån Kauppila. Med orubblig köld betraktade Sandels från en höjd, där han valt sin ståndpunkt, stridens utveckling. General Alexeieff, som anförde de överkomme Ryssarna, stormade batteriet. Men den lugnt beräknade Sandels hade uppställt tvenne bataljoner nära batteriet. Över dessa förde överste Fahlander, utmärkt för sitt obetvingliga mod, befälet. Icke förr än Ryssarna redan inträngde mellan kanonerna på batteriet, så att dessa icke mer kunde begagnas, gav Sandels befallning att avslå anfallet med bajonetten. Under hurrarop framstörtade Fahlanders bataljoner. Ryssarna kastades huvudstupa ur förskansningarna och förföljdes ned till stranden. Hela utrymmet mellan batteriet och bron betäcktes med döda och sårade. Vid Kauppila, då det återtogs, gjordes några fångar; men huvudstyrkan måste över den upprivna bron söka sin undflykt på den andra stranden. Batteriets eld var nu åter i full verksamhet, och hopar av fiender störtades i strömmen. Elden fortsattes av den Svenska styrkan, som just nu blivit förstärkt av några nyss anlända trupper, vilka utbredde sig på stranden mittemot Ryssarna. Genom denna förstärkning hade Sandels´ förlust under stormningen blivit ersatt, och han fortsatte striden till kl. 7 på aftonen, då mörkret gjorde slut på densamma. Furst Dolgorucki hade blivit skjuten av en Svensk kanonkula, och 1500 Ryssar stupat. Förlusten på Svenska sidan utgjorde omkring 300 man. Den köld som utmärkte Sandels på slagtfältet, den omtanka och beräkning, varmed han genomskådade sina fienders och uppgjorde sina egna planer, göra honom till en av Sveriges utmärktaste fältherrar, och slaget vid det avlägsna Idensalmi, bland Finlands okända skogsmarker, skulle endast föregått i mitten av Europa, och segrarens namn hade blivit lika lysande i det övriga Europa som i Sverige. Johan August Sandels, som av Bergsrådet Samuel Sandels och Cath. Elis. Brandt, föddes den 31 augusti 1764 i Stockholm. Bivistade 1788, 1808 samt 1812 och 1813 års krig. Lantmarskalk 1818. Riksståthållare i Norge 1819. Död i Stockholm den 22 januari 1831. Gift 1809 med fröken Ulr. Elis. Hermelin.

[topp]

[tillbaks index] | [text- diktarkivet] | [Bild på svenska]