En stor arbetardiktare och tidningsman som dominerade stort inom arbetarrörelsen under 1890-talet och en bit in på det nya seklet.

När jag vill mot djupen simma.

Ack jag är en liten gåsaonge, gåsaonge
Vid en strand.
Önskar att min visa bättre klonge, bättre klonge
Litet grand.

Mor min är en gammal rädder höna, rädder höna
Vill så väl
Hennes omsorg kan jag aldrig löna, aldrig löna
Nej min själ.

Men min simhud brast mot äggakanten, äggakanten
Och förstörd
Var för allan framtid underpanten, underpanten
På min börd.

Och när nu jag vill mot djupen simma, djupen simma
I min nöd
Ut där himlens stora solar glimma, solar glimma
Gyllenglöd.

När då mamma ropar ifrån stranden, ifrån stranden:
"Du är dum!"
Slocknar i min själ förhoppningsbranden, hoppningsbranden
Dummerdum!

Ty det går ej fram, men mest tillbaka, mest tillbaka
Herre Gud!
Ingen gåsafröjd kan jag få smaka, jag få smaka
Vid snatterljud.

Inte är jag gås och inte höna, inte höna
I underland;
Aldrig varda hoppets rankor gröna, rankor gröna
Vid stenig strand.