[tillbaks] | [till visan]

Dagens visa
1999 16 juni

melodin i midi format 
 
En av Spelorrens visor - författad omkring 1929.
----- [tillbaks] ----- 

melodin i midi format

Grammofonvisa

(originaltitel: Hell dig du goda speledosa!)
text: Spelorren
melodi: Det satt en fågel på lindekvist

Vad gjorde en gång herr Edison?
- En grammofon!
en grammofon!
Men den han gjorde var knappast nå´n
sådan som nu finns att köpa.
Den hosta´, harkla`, var hes och nös
och lät som tusanson själv var lös,
så när vi hörde´n vi riktigt rös
och helst vår kos ville löpa

Nu är den vassare flera strån,
vår grammofon.
Ja grammofon
är nuförtiden herr Mendelssohn
men även Jularbo-Kalle.
Och stundom är den ju herr de Wahl
och stundom Hultman med sol-koral,
men den bereder oss sällan kval
i alla fulla och falle.

Om du är livstrött i någon mån
köp grammofon,
köp grammofon!
Lägg se´n en skiva på lådans plån,
sätt i ett stift och dra veven!
Själv har jag lärt att i lust och nöd
i denna ljuddosa ha ett stöd
och ägnar henne med våldsam glöd
båd hipp-hurra-rop och leven.

När väl Morfeus jag sluppit från,
till grammofon!
till grammofon!
så att jag hävningen upp på tån
och höfter fäst må bedriva.
När sen jag vridit och böjt och sträckt
och fått en flåsande andedräkt,
så har jag blivit ordentligt väckt,
tack vare speldosans skiva.

Jag ej studerar vid Fyrisån,
ty grammofon,
ja grammofon
ger mig tillfälle till lärospån
i hottentottska och ryska.
När andra sitter i skolehus
och trängs med viktiga lärdomsljus,
kan jag därhemma vid skivors sus
ju klara lärdomens hyska.

Och svärmor kommer lik en demon,
din grammofon,
din grammofon
kör bort´na bättre än en cyklon,
blott du tar passande stycke.
Ty vid besök utav dylik släkt,
tar du en skiva helt oförskräckt,
som blivit spräckt eller knäckt och bräckt
och slitits ohejdat mycke´!

Om någon kväll blir mig monoton
vid grammofon,
blott grammofon,
så bjur jag hem vännen Fridulfson
och ett par små femininer.
Och sedan spelar jag upp till bal
och slipper gå till obskyr lokal
med risk att sänka en hög moral
bland mindre kända kusiner.

Men snart så tystnar båd´ klackars dån
och grammofon,
och grammofon.
Men blir med sömnen ej någon vån
på nytt jag då vevar upp´en
och tar en skiva med vysse-vyss.
Och om det sedan är nån som lyss,
så hörs blott snarkning från min kabyss,
till dess han gal, morgontuppen.

[tillbaks] | [topp] | [text start]