[tillbaks index] | [till text- diktarkivet]
[Svenska diktares hem]


ZACHARIAS TOPELIUS (1818-1898)
ZACHARIAS TOPELIUS (1818-1898) BARNDOMSHEMMET KUDDNÄS Extern länk: Ett urval av Topelius produktion
Extern länk: Visning - klicka här

Zacharias Topelius Dikter

start


Folkvisan i konsertsalen
Där sjöng en fågel på lindekvist
Kom hör min vackra visa
Hallonmasken
Under rönn och syren
På Roines strand
Rose-Marie
Kommunismens vagga
Vintergatan
Respolska

BARNDOMSHEMMET KUDDNÄS


  

topp

  
     

nästa

  

Folkvisan i konsertsalen.

text: Zacharias Topelius

Minns du den stolta salen, med utsikt emot sjön?
Där samlas vi en afton, när våren nyss är grön.
Vi folk av staden, vana vid baler och kurtis
vi samlas där att glädjas, vi också på vårt vis.

Nu ser man ej de flammor, som förr till tusental
från gyllne kronor skeno omkring den hela sal,
blott sol och vår de skåda, liksom en täck idyll,
på sammet och på siden, på blommor och på tyll.

Den snabba kotiljongens berusande musik
ej ljuder nu, på vällust och flärd och nöjen rik.
Den suckande Bellini, den brusande Auber,
den granne Donizetti man ej i dag hör där.

I stället träder blygsam en lantilig tärna in;
det är den arma Visan, hon bävar i sitt sinn,
hon rodnar. Ack, så okänd hon är i denna sal;
av Weber och Rossini hon leds som till en bal.

Då går en sakta viskning allt i den granna rad:
vad vill den arma tärnan här i vår huvudstad?
För bönders hop pä landet kan hon väl synas god,
men att i staden sjunga, det är ett övermod.

Det anar icke Visan, hon är ett barn, hon tror
att hennes egen kärlek i varje hjärta bor.
Hon fattar mod, hon sjunger, och uti varje ton,
liksom på landet fordom, sitt hjärta lägger hon.

Hon sjunger sina minnen från blåa insjöns strand,
från tysta skogens gömma, från klara källans rand,
hon sjunger sina drömmar från någon stilla dal,
där aftonvinden gungar i björkens krona sval.

Hon andas bergens hälsa, hon härmar vågens dån
och vakans ton om kvällen i skogen långtifrån;
all vårens ljuva fägring, all sommarns blomsterprakt,
och höstens veka vemod hon i sin sång har lagt.

Vi folk av staden, vana vid baler och kurtis,
vi lyssna med förundran, vi le på gammalt vis;
men hur det är, ett vemod igenom hjärtat går.
Och hur det är, så smyger i ögat tyst en tår.

Det är ett barndomsminne; den sången hörde vi
i våra oskuldsdagar, ren längesen förbi.
Då lyddes vi till toner från skog och dal och vik;
sen har vårt hjärta hårdnat, vår håg är ej sig lik.

Det är som talte till oss ur visan än en röst:
»Vänd åter, arma vän, till naturens modersbröst.
Vi är din stig så fridlös, vi är din själ så tom?
Så fåvitsk all din bildning, så arm din rikedom?

Vänd åter till naturen! Vi gick du bort från den?
Lyss på de Ijuva röster dig kalla dit igen.
SäIj ej för ytans skimmer din fromma barnalott;
ty ack, den högsta visdom är högsta oskuld blott.»
 

  

topp

  
  

midi

  
  

nästa

  

Där sjöng en fågel på lindekvist.

text: Zacharias Topelius

Där sjöng en fågel på lindekvist,
på lindekvist, på lindekvist:
En liten fågel är jag förvisst,
som nog kan spela och sjunga.
Men borta dröjer mitt hjärtas vän,
men borta dröjer mitt hjärtas vän,
i lund och mark är han fjärran än
och flyger långt bort i skogen.

Guds vackra ängel med ögon blå,
med ögon blå, med ögon blå
han satt i molnet och hörde på
och sjöng så stilla i kvällen:
Du lilla fågel på lindekvist,
du lilla fågel på lindekvist.
Gud giv din älskling åt dig visst
som du kan spela och sjunga.

Och fågeln sjunger ännu i dag
ännu i dag, ännu i dag,
han slår så ljuvliga sköna slag
och är så snabb med sin tunga.
Att vännen kommit, det hoppas jag,
att vännen kommit det hoppas jag,
ty fågeln drillar ju slag på slag
till fröjd för gamla och unga.

  

topp

  
  

midi

  
  

nästa

  

Kom hör min vackra visa.

text: Zacharias Topelius

Kom, hör min vackra visa,
som fågeln diktat har:
Guds godhet vill jag prisa
i alla mina dar.
Om honom susar bäcken,
om honom talar skyn;
i röda rosenhäcken
han blomstrar för vår syn.

Och himlen är hans höga,
hans underbara hus,
och stjärnan är hans öga,
och solen är hans ljus.
Och vida världen glädes
att honom prisa få;
och Gud är allestädes
och uti mig också.

  

topp

  
     

nästa

  

Hallonmasken

text: Zacharias Topelius

"Hu!" skrek Therese.
"Fy!" skrek Aina.
"Vad nu?" skrek stora syster.
"En mask!" skrek Therese.
"På hallonet!" skrek Aina.
"Slå ihjäk honom!" skrek Lorenzo.
"Ack så mycket väsen för en stackars liten mask", sade stora syster förtretad.
"Ja, när vi rensade hallonen", sade Therese...
"Så kröp han fram ur det allra största", fortsatte Aina.
"Och om någon hade ätit det hallonet", sade Therese.
"Så hade han ätit masken med", sade Aina.
"Nå, vad sen?" sa Lorenzo.
"Äta en mask! utropade Therese.
"Kantänka" sa Lorenzo skrattande.
"Nu kryper han under bordet", skrek åter Therese.
"Blås på honom!" sa stora syster.
"Trampa ihäl honom" smålog Lorenzo.

Men Therese tog ett hallonblad, sopade masken varsamt på bladet, och bar honom ut på gården... Då märkte Aina att en sparv satt på planket och lurade begärligt på masken. Strax tog hon bladet och masken, bar det till skogen och gömde det där under hallonbuskarna, så att icke den illparige sparven kunde hitta maskens gömställe.

Ja, vad är det vidare att berätta om en hallonmask?
 

  

topp

  
     

nästa

  

Under rönn och syren.

text: Zacharias Topelius

Blommande sköna dalar,
hem för mitt hjärtas ro!
Lummiga gröna salar,
där vår och kärlek bo!
Soliga barn av luft och ljus,
o jag förstår ert tysta sus,
blommande sköna dalar,
hem för hjärtats ro!

Säll i syrenens skugga,
söker jag här mitt hägn.
Rönnarnas dofter dugga
finaste blomsterregn.
Regnet slår ned i hjärtats vår;
hela dess värld i blommor står.
Säll i syrenens skugga
söker jag mitt hägn.

Kom, du min vän i skogen,
kom, vid min sida sjung!
Skogen är evigt trogen,
våren är evigt ung.
Livet förgår som kvällens fläkt;
evig är vårens andedräkt.
Kom, du min vän i skogen,
vid min sida sjung!

Älskade blåa öga,
le som i forna dar!
Låt vita rönnen snöga
blommor på det som var!
Skänk glad åt kvällens dagg din tår!
Vakna på nytt till sol och vår!
Älskade blåa öga,
le som forna dar!

Blommande sköna dalar
stråla av sällhet då;
klarare våren talar,
bättre vi den förstå.
Aftonen rodnar, vakan slår,
stilla en doft ur hjärtat går.
Blommande sköna dalar
stråla sällhet då.
 

  

topp

  
     

nästa

  

På Roines strand.

text: Zacharias Topelius

Hjorden betar, och klockan klingar,
klockan klingar på Roines strand.
Svanen flyger med vita vingar,
flyger ensam vid molnets rand.
Vårens vindar i löven gå,
solen skiner, och sjön är blå;
men jag sjunger min långa längtan,
sjunger ensam på Roines strand.

Fader min är en björk i skogen,
moder min är en sommarsky,
broder min är ett ax i logen,
syster min är ett vinterny.
Ensam är jag, som hedens ljung,
blommar ensam och vissnar ung,
sjunger, sjunger min långa längtan,
sjunger ensam på Roines strand.

Om den strålande solen visste,
om hon visste mitt hjärtas håg,
allt sitt rosende sken hon miste,
skulle sjunka i kvällens våg,
sjunka, sjunka i nattens famn;
men jag viskar min älsklings namn,
sjunger, sjunger min långa längtan,
sjunger ensam på Roines strand.
 

  

topp

  
     

nästa

  

Rose-Marie.

text: Zacharias Topelius

Ensam i skogen sjöng den vackra Rose-Marie,
kom till den klara bäck och såg sin bild däri,
löste sitt långa hår,
log som den fagra vår:
Hur är min bäck så glad, där han i blommor går?
Säg, varför ler i dag
skogen i grönt behag?
Varför är himlen blå, och varför sjunger jag?

Kom, sade bäcken, kom, du vackra Rose-Marie,
kom, som en vind i skogen susar lätt och fri!
Sätt dig invid min strand,
svalka din varma hand,
lös dina skor, och fäll ditt blåa strumpeband!
Vila vid björkens rot,
bada din vita fot,
skölj dina röda kinder! Tag mitt svar emot!

Därför är jag så glad, du vackra Rose-Marie,
att jag din spegel är och ser din bild däri.
Därför i täckt behag
blommar din skog i dag,
därför att Rose-Marie bär sjutton vårars drag.
Därför är himlen ljuv,
därföre sjunger du,
därför att bortom skogen bor en hjärtetjuv.
 

  

topp

  
     

nästa

  

Kommunismens vagga.

text: Zacharias Topelius

En gata. Hamburg? London? Wien? Paris?
Kväll. Mörker. Storm. Den stora spegelrutan
av en butik för alla läckerheter
från jordens hav och länder, klart belyst.
Allt dukas upp för vandrarns lystna blick,
allt doftar lust, allt skiner välbehag.
Stig in! Förnimmer du ej Herrens ord:
»Jag hungrade, och du gav mig att äta» ...
—       Ja, med ett tillägg: ät, om du har guld!

Längst in i detta rika paradis
framskymta skuggor, sträckta i divanen
vid berg av ostron, hummer och champagne.
Men utanför stå, halvt i gatans mörker
och halvt förbländade av rutans dager,
vid dennas ena hörn en svulten usling,
i trasor klädd, och vid det andra hörnet
en fattig mor med ett förhungrat barn.

Du, som därinne sitter mätt vid bägarn,
driv bort dem, om de lystet stirra in!
Skjut ned dem med kartescher, om de sträcka
sin magra hand mot dina läckerheter
och säga till dig: egendom är stöld!
 

  

topp

  
     

nästa

  

Vintergatan.

text: Zacharias Topelius

Och nu är lampan släckt, och nu är natten tyst och klar,
och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar,
och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå,
och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då.

De klara stjärnor skåda ned i vinternattens glans,
så saligt leende, som om ej död på jorden fanns.
Förstår du deras tysta språk? Jag vet en saga än,
jag har den lärt av stjärnorna, och vill du höra den?

Långt på en stjärna bodde han i aftonhimlens prakt;
hon bodde i en annan sol och i en annan trakt.
Öch Salami så hette hon, och Zulamit var han,
och båda älskade så högt och älskade hvarann.

De bott på jorden båda förr och älskat redan då,
men skildes åt av natt och död och sorg och synd också.
Sen växte vita vingar fort på dem i dödens ro;
de dömdes långt ifrån varann på skilda stjärnor bo.

Och rida vi långt från vårt nordliga spår
till glödande druvor och blödande sår,
så smattra trumpeterna segerbud.
Hugg in, tappra led! Fram! Med oss är Gud.

Men på varandra tänkte de i blåa höjdens hem.
Omätlig låg en rymd av glans och solar mellan dem;
tallösa världar, underverk av skaparns visa hand,
sig bredde mellan Salami och Zulamit i brand.

Öch då har Zulamit en kväll, av längtans makt förtärd,
begynt att bygga sig en bro av ljus från värld till värld;
och då har Salami, som han, från randen av sin sol
begynt att bygga, också hon, en bro från pol till pol.

I tusen år så byggde de med omotståndlig tro,
och så blev Vintergatan byggd, en strålig stjärnebro,
som famnar himlens högsta valv och zodiakens ban
och binder samman strand vid strand av rymdens ocean.

Förfäran grep keruberna; till Gud steg deras flykt:
»O Herre, se vad Salami och Zulamit ha byggt!»
Men Gud allsmäktig log, och klart ett sken sig vida spred:
»Vad kärlek i min värld har byggt, det river jag ej ned.»

Och Salami och Zulamit, när bryggan färdig var,
de sprungo i varandras famn — och strax en stjärna klar,
den klaraste på himlens valv, rann upp i deras spår,
som efter tusen år av sorg i blom ett hjärta slår.

Och allt som på den dunkla jord har älskat ömt och glatt
och skildes åt af synd och sorg och kval och död och natt,
har det blott makt att bygga sig från värld till värld en bro,
var viss, det skall sin kärlek nå, dess längtan skall få ro.
 

  

topp

  

Respolska.

text: Zacharias Topelius

Klang, min vackra bjällra, i den sena kväll
Spring, min raska fåle, över mo och fjäll!
Hemåt ila vi med vindens snabba fart,
där så vila vi i mjuka armar snart,
och vår lycka ingen må förtycka.
Alla kvällens norrsken flämta där i skyn;
alla sälla minnen skämta för min syn.
Klang, min vackra bjällra, i den sena kväll!
Spring, min raska fåle, över mo och fjäll!
Hemåt ila vi med vindens snabba fart,
där så vila vi i mjuka armar snart,
och vår lycka ingen må förtycka.

Ratsch! det sprakar nog en frost i björk och tall.
Kratsch! ett brak i skogen bådar furans fall.
Granens långa skuggor darra lätt på snön;
yvig är dess päls, och varje kvist är grön;
skogens kung är evigt ung och fager.
Tusen, tusen stjärnor gnistra i hans hår;
ingen kung på jorden sådan krona får.
Ratsch! det sprakar nog en frost i björk och tall.
Kratsch! ett brak i skogen bådar furans fall.
Granens långa skuggor darra lätt på snön;
yvig är dess päls, och varje kvist är grön;
skogens kung är evigt ung och fager.

Hej, galopp! det går på insjöns silfvertak.
Hejda loppet ej för varje liten vak!
Långa djupa fjärdar brusa under oss;
många ljuva världars ljus i stjärnors bloss
vackra glimma uti isens strimma.
Höjden är så klar, och klart är djupet ock
dö, det är visst gott, men bättre leva dock.
Hej, galopp! det går på insjöns silvertak.
Hejda loppet ej för varje liten vak!
Långa, djupa fjärdar brusa under oss;
många ljuva världars ljus i stjärnors bloss
vackra glimma uti isens strimma.

Klang, min vackra bjällra, gladt i kvällens ro!
Spring, min raska fåle, över fjäll och mo!
Första morgonstråle randas i vårt hem;
alla skogar småle, och vi le åt dem;
om vi stjälpa, det kan ingen hjälpa.
Syns ett ljus ej glimma i den mörka däld?
Är det hemmets skimmer eller stjärnans eld?
Klang, min vackra bjällra, glatt i kvällens ro!
Spring, min raska fåle, över fjäll och mo!
Första morgonstråle randas i vårt hem;
alla skogar småle, och vi le åt dem;
om vi stjälpa, det kan ingen hjälpa.
 

  

topp

  

Länk till Z. Topelius projekt Runeberg
Extern länk: Ett urval av Topelius produktion
Dikterna nedan hämtas från Projekt Runeberg.
Texten är i GIF-format
1 Januari 1850
Adolf Ivar Arwidsson
Advent
Aftonstjärnan
Aftonsång
Alexander II
Andesyn
Aprilnarri
Arbetaresång
Arbetsamhet
Archimedes' fasta punkt
Arkitektur
Asparnas kärlek
Barnatro
Beethovens längtans-vals
Bengt Erland Fogelberg
Bertel Thorvaldsen
Biografi öfver en ros
Bittida i skog
Björken berättar hvad som kan hända i månskenet
Blommor i vågens brus
Blommorna på Karl Collans graf
Blommorna på torget
Bönepsalm
Bönhörelsen
Carl Wilhelm Fontell
Carolina Borgström
Cendrillon
Daniel August Sælan
De gamlas kadrill på de ungas bröllop
De heligas kronor
De många boningarna
De tjugufyra åren
De två vid älfven
Demonen
Den 14 Mars 1851
Den 26 Augusti 1861
Den blå randen på hafvet
Den eviga sommaren
Den flydda
Den forna flickan
Den första fonografen
Den första snön
Den resande studenten
Den ringa gåfvan
Den samma sången
Det eviga ljuset
Det oförgängliga
Det rätta hemmet
Det stora löftet
Det vet ingen
Dothan
Draktänder
Dramatisk konst
Dröm och verklighet
Drömmen om sällhet
Du är min ro
Då vill jag ej mera sörja
Eden
Eden
Efter lyckligt dämpad brand
Efter svår eldsnöd
Ekenäs seminarium för folkskolans lärarinnor
Elevernas tack
Elias Lönnrot
Emanuel Svedenborg
En fågel i gröna björken
En glad visa
En julafton vid Medelhafvet
En kristens födelsedag
En liten flicka klagar för Sylvia landets nöd
En liten pilt
En liten tid
En moders dröm
En sommardag i Kangasala
En sommarnatt i skogen
En trogen tjenarinna
En vindskammare
En värld i spillror
Ensamhet
Ett finskt ordspråk
Ett Lützen-minne
Farkosten på vågen
Fingerräkningen
Finlands flagga
Finlands höjning
Finlands namn
Finlands öde
Finska operan
Finska rytteriets marsch i trettiåra kriget
Fiskaren sjunger i sin båt om kvällen på hafvet
Flickan från Miletos
Folkmelodier
Folkvisan i konsertsalen
Fotspåret i klippan
Fotspåret i klippan
Frans Michael Franzén
Frans Sedmigradsky
Fredrik Cygnæus
Fredrika Bremers minne
Fridhem
Fridsböner i aftonens lugn
Fruntimmersskolan i Helsingfors
Furornas sus
Fågel i rosengård. Sylvias visa 19
Fågelens visa
Fågelperspektiv
Fåglalåt
För de nödlidande i Estland
För de ringa
För en husfader
För en husmoder
För Finlands konstitution
För fiskare
För Fredrik Pacius
För föräldrar
För jordbrukare
För kejsaren
För skolungdom
För unga
För äkta makar
Förr och nu
Försakelsen
Första Maj
Gamla året till det nya
Georg August Wallin
Giuseppe Garibaldi
Glömd
Gossen vid tjärdalen
Gudarnes amen
Gustaf III
Gåfvor af höjden
Gåtor
Gömd och glömd
Hans handske
Har vetenskapen ett fädernesland?
Henrik Gabriel Porthan
Herr Meyer
Hoppet
Hvad månne de vänta på?
Hvarför gret du?
Hvem är din lefnads ljus?
Hymn
Hälsning till den finska nödens välgörare utom Finland
Hälsning till filosofie magistrarne
Hälsning till Upsala
Höstens vanmakt
Höst-taflor
I aftonlugn
I Esplanaderna
I Finlands vinter
I handel och näring
I hemmet
I Konstnärsgillets album
I Majniemis främlingsbok
I mörka tider
I svår storm och sjönöd
I utländsk hamn
I vattunöd
I. Psalm 36
Idyll i Valerii stil
II. Profeten Joel, kap. 1, 2
III. Psalm 46
Imatra
Innehåll
Innehåll
Innehåll
Intet vet jag
Irrskenet på heden
Islossningen i Uleå älf
IV. Profeten Esaias, kap. 60
J. L. Runeberg inför sitt rykte
Jacob Gabriel Leistenius
Jag älskar ej världen
Jairi dotter
Jenny Lind
Jesus i skeppet
Jesus i templet
Johan Jacob Nervander
Johan Jacob Tengström
Johan Jakob Nordström
Johan Ludvig Runeberg
Julefrid
Juleljus
Julgranen i Konstnärsgillet
Julnatten
Julpsalm
Julpsalm
Julpsalm
Julvisa
Kantele
Karin Månsdotters vaggvisa för Erik XIV
Karl Collan
Karl Emanuel Jansson
Katolicismens änka i Finland
Kometen 1858
Kommunismens vagga
Konstnärens maka
Konstnärsgillets prolog
Konung Davids 126 Psalm
Konungen kommer!
Koral af Sebastian Bach
Kraft och ära
Kristian II i Sönderborg
Kulkus flagga
Kung Carls jagt
Kvarnen och smedjan
Kvinnans rätt
Kvällen
Kymmene bär sin moder till grafven
Kärleken
Kärlekens dualism
Kärlekens parabol
Lang Matt
Led mig
Lejonet på Parola malm
Leonard Fahlander
Ljung
Ljungblornmor
Ljusterflamman på sjön
Lof- och tacksägelsepsalm
Lotta Lennings vaggvisa
Ludvig van Beethovens minne
Lund
Lärarinnan
Lärkröster i Maj
Magnus von Wright
Maria
Marias frågor
Marie Linder
Marsch för Helsingfors frivilliga brandkår
Marstrand
Maskraden
Matthias Alexander Castrén
Matthias Calonius
Med partituret till »Skapelsen» af Haydn
Med Snoilskys dikter
Menuett af Mozart
Metaren
Midsommarnatt
Midsommarnatt
Midvinternatt
Min moder
Mina aspar
Miranda
Missionspsalm
Mitt hjärtas kung
Morgonen
Morgonstormen i våren
Morgonsång
Mot skrymteri
Mot svordom
Musik
Måleri
Månkartan
Napoleons graf
Napoleons återkomst
Napoleons återkomst
Natten
Nattvardsbarnen
Naturens skönhet
Nebulosan
Neva
Nikolai Alexandrovitsch
Noli me tangere
Norrskenet
Novemberkväll
Novembervisa
Ny krigssång
Ny sjömansvisa
Nya blad
Nykarleby seminarium för folkskolans lärare
Nystads skräddare
Nyåret 1851
När hafvet brusar
När åskan går
O, stjärna du!
Odödliga kyssar
Olofsborg (Savonlinna)
Om sommaren
Om vintern
Om våren
On m'a trompé
Originala skuldsedeln
Orions bälte
Oskar Julius Granberg
Per Brahe
Pingstpsalm
Pio Nono
Poesi
Prins Gustaf
Prolog den 7 December
På balen och på bergen
På gränsen
På hafvet
På hoppets dag
På kullen om våren
På kullen om våren
På nattlig is
På Roines strand
På sveden
Regnbågen. Sylvias visa 16
Respolska
Rigi Kulm
Robert Wilhelm Ekman
Romans
Romans ifrån skogen
Romantiskt äfventyr
Rose-Marie
Röda och hvita blommor
Saga på kämpens hög
Saga vid spiseln
Saima kanal
Samma öde
Samtal på vers
Sancta Emilia
Sankt Henrik
Sannfärdighet
Sanningen i går, i dag och i morgon
Seglaren på världsbafvet
Selma och Fanny
Selmas sparbössa
Sextionde födelsedagen
Shakespeare
Simson och Salomo
Sjung! Sjung!
Själens frid
Sjömannen vid rodret
Skaldebref till C. A. Wetterbergh
Skapelsens suckan
Skogssköflingen
Skridskoåkaren
Skulptur
Skördefolket dansar om kvällen på ängen
Snöflingorna
Snöstormen
Sommarvindarna sjunga för blommorna på forna slagfält
Speglande vatten
Spinnvisa
Stockholm
Stockholm
Strandbrinken
Striden om ljuset
Studentvisa
Sunnanvinden berättar om dödens skördar i södra Finland
Svarta gardet
Sylvia presenterar sig själf och bjuder sorgerna rymma
Sylvias hälsning frän Sicilien
Sylvias sommartankar
Sylvias visa 17
Sylvias visa 18: Fågelungen till den äldre Sylvia
Sång den 7 December
Sång tillegnad de den 21 Juni 1844 promoverade filosofie magistrarne
Sången
Sällheten
Sörj icke för morgondagen
Tacksägelse för lycklig resa
Tidens bruk
Tidigt bruten
Till Bernhard Reinhold
Till David Hahl och Therese Decker
Till Emili Lindqvist
Till Emma
Till Emma Irene Åström
Till en skådespelare
Till Faktor D. Levins silfverbröllop
Till Finlands mödrar
Till Fredrik Pacius
Till Fredrik Pacius
Till friherre J. R. Munck
Till fru Emilie Topelius
Till G. H. Mellin
Till Gustaf Adolf Montgomery
Till Lönnrot och Castrén
Till Magnus von Wright
Till Maria i Visby
Till våren
Trosbekännelse
Två konungar
Två änglar
Tårarnas makt
Töcknen vid Lützen
Under häggarnas doft
Under rönn och syren
Uno Cygnæus
Ut till hafs!
Utsäde
v. Dreyses graf
Vaggsång för hafvet
Vaggvisa
Valdemars hemlighet
Var lugn för vår tid
Vasa marsch
Vasa stads nya folkskolehus
Vasarminne
Vattenspegeln
Vegas spår
Werner Holmberg
Vetandets törst
Veteranen från Aura
Vid begrafning på sjön
Vid en ung persons graf
Vid hälsokällor och badorter
Vid invigning af en begrafningsplats
Vid konstnärsgillets årsfest
Vid konstnärsgillets årsfest
Vid läroverks öppnande
Vid studenthusets invigning
Vid tjugu år
Vid älfmynningen
Villande vägar
Vintergatan
Vinterkväll
Vintervisa
Voltaires hjärta
Votum för den dramatiska konsten i Finland
Vågen
Vågskimmer
Vår enda arfvelott
Våra julidagar
Våren 1848
Våren och Sylvia komma tillbaka
Vårföreningen
Vårluft
Vårmorgon
Vägen
Världarnas daning
Världens rätta bruk
Ynglingatankar
Ynglingens drömmar
Ynglingens val
Åbo
Åbo domkyrka
Åbo marsch
Åskvädret
Ängelen och skyn
Änkans son i Nain
Ödemark
Ödemarkens jul
Öfverste Fabviers adjutant
Österrikarn och Donau

[topp]

[tillbaks index] | [till text- diktarkivet]
[Svenska diktares hem]