Så här gick det för oss i skollag-SM...
Som väntat blev det ganska tufft:
I den första matchen mot Borgarskolan, Malmö, hade vi inte fått in gnistan,
och fick se oss slagna med 4-0.
Patrik hade ett visst tryck mot sin högrankade (2093) motståndares kung,
men spelade fel i ett kritiskt läge, och fick till slut ge upp i en
söndertrasad ställning.
På 2:a bordet ställdes jag mot 2060-spelaren Efraim Laksman, som förde
ett gerillakrig på brädet genom sitt
moderna försvar. Jag rockerade långt och spelade på kungsangrepp, men
missade ett starkt drag av svart,
som gav honom fint angrepps-spel. För att befria mig från svarts grepp
tvingades jag offra en löpare,
varefter det inte dröjde länge innan jag kastade in handduken.
Andreas fick möta en 19-taggare och fick en lektion i springarslutspel.
Även Jon förlorade i en hopplös slutspelsställning.
I rond nummer två ställdes vi mot de blivande vinnarna - de farliga
Linköpingsgänget från Berzeliusskolan, mot vilka vi också förlorade med 4-0.
På förstabordet blev Patrik relativt snabbt ihjälslaktad av högrankade
Pontus Carlsson (2301).
Patrik, som hade svart, spelade alltför passivt mot Pontus
Tarrasch-variant i franskt.
Jag fick nöjet att möta ännu en 20-taggare (2077), mot vilken jag
kämpade väl, och hade flera remichanser (som jag olyckligtvis
missade...) i den rondens längsta parti.
Jag förlorade på tid i en ställning med torn mot torn och två bönder,
efter dryga 15 drag spelade i blixttempo.
Ett kampparti där min motståndare överraskade mig i öppningen med ett sällsynt
springarhopp i min sicilianska favoritvariant:
1.e4 c5 2.c3 Sf6 3.e5 Sg8!? - praxis är 3.-Sd5 4.Sf3 cxd4...
Jag kom (efter klantigt spel) kvalitet under, något som jag senare vann
tillbaka, efter att ha aktiverat samtliga pjäser till max, och hotat
remischackar.
Andreas fick än en gång spela springarslutspel med två minusbönder, som
resultat av en spanjor.
Jon kom tidigt kvalitet över, och i en förlorad ställning bjöd han remi
- något som med muntra skratt bemöttes bland flera av oss - även honom
själv!
Motståndaren avböjde naturligtvis inviten, och kämpade ned vår
tappre fjärdebordare.
Sista ronden spelades på söndag morgon, och vi (jag) lyckades faktiskt
skrapa ihop en tröstremi.
Åsö Gymnasium, Stockholm var våra motståndare.
Patriks meriterade antagonist - Dennis Rylander (2234) - visade sin
klass och utmanövrerade
på ett säkert sätt vår 1:a-bordsankare(?) trots den remiaktiga franska
avbytesvarianten.
Jag kom tidigt bonde under mot Robin Rylander (1876) i slutet italienskt
som svart, men lyckades hålla mig levande, och utjämna partiet.
I en blockerad
ställning med olikfärgade löpare
bjöd jag remi - något som avböjdes av min motståndare. Han upptäckte
emellertid själv attställningen inte gick att vinna, och mumlade tyst fram ett
remierbjudande.
Andreas spelade ännu en spanjor - denna gång som vit. Han blev väldigt
tillbakapressad, och blev formligen avrättad på brädet av sin
motståndare - den inte helt okände Rickard Sassenberg (1899).
Jon spelade länge jämnt med sin motspelare (1652), men gjorde en
bortsättning och förlorade.
Innan dess hade han löst ett problem med en tillsynes infångad springare
på ett briljant sätt.
Tillställningen var på det hela taget trevlig, och fick en mysig
inramning i och med det idylliskt placerade vandrarhemmet på vilket vi bodde.
Vi ser fram emot att göra om det här nästa år (om vi nu tar oss så
långt, vill säga), då vi rimligtvis bör ha höjt vår spelstandard
ytterliggare - och bör kunna bjuda upp till kamp på bättre villkor!
FOTNOT
Ingemar och de andra grabbarna representerade Liljaskolan, Vännäs och Västerbotten.
Laget bestod av: Patrik Wikström, Ingemar Wincent, Andreas Ankel och Jon Eriksmo.
|