Tillbaka
Varför firar vi 1:a maj?

Det som en gång var arbetarnas kampdag, kom till efter den stora Haymarketmassakern i Chicago år 1886 och till minnet av det dubbla justitiemordet på fem anarkister.

Första maj 1886 gick 400 000 amerikanska arbetare ut i strejk för 8 -timmars arbetsdag en kulmination på 1880-talets intensiva strejker. Som protest mot det brutala polisvåld som de strejkande hade mötts av den första maj, hölls ett möte på Haymarket i Chicago den fjärde maj. Vid slutet av mötet kom polis till platsen och kastade sig över de strejkande med revolvrar och batonger, trots att demonstrationen hade tillstånd. Från en sidogata kastades en bomb, som exploderade i närheten av en polisbil. Poliserna började då som vanvettiga skjuta in i människohopen och ett 40 -tal personer dödades.

Efter en intensiv jakt på de skyldiga till dådet blev 8 chicagoanarkister arresterade och anklagade för att ha orsakat Haymarketmassakern. De anklagades bl.a. för att ha kastat bomben. Efter en två års lång process med falska vittnen och en domare som redan från början fördömde fångarna, föll domen. Deras skuld bevisades aldrig, men man nöjde sig med att påvisa deras revolutionära bakgrund. Sju av de åtta dömdes till döden. För två av dem blev domen senare ändrad till livstids fängelse. Den 11 november 1888 blev de dödsdömda, alla medlemmar av Första Internationalen, avrättade. En av de avrättade var August Spies. Hans sista ord var: "Den tid skall komma då vår tystnad i graven blir mäktigare än våra stämmor som ni kväver idag." En av de andra dödsdömdas sista ord lät som följande: "Jag protesterar mot dödsdomen. Jag har inte dödat någon. Men ändå skall jag dö för att jag är anarkist, för kärleken, friheten och broderskapet." De tre andra som dömts till livstids fängelse, släpptes 1893 när det bevisades att bombningen hade utförts av civilpolisen. De döda är och förblir dock döda och 1889 utnämnde Andra Internationalen Första maj till internationell demonstrationsdag för att hedra minnet av de fem mördade anarkisterna vars enda brott var att de hade stått upp för arbetarnas kamp.

Så när du ser de svarta fanorna svajandes på Första maj vet du att de är där som symboler för våra döda kamrater och för en fortsatt kamp för arbetarnas rättigheter i världen.