För Kung och Fosterland             Björn Afzelius

Medan [Gm] bönderna inleder striden
sitter kungen med damen på [D7] knät,
och från [Cm] tornet han [D7] valt just för [Gm] dagen
kan han [Cm] spinna bataljernas [D7] nät.
Och medan [Gm] löparna far fram och åter,
och medan springarna lackar av [Cm] svett
drar sej [D7] kungen tillbaks till sin [Gm] kammare,
med den [Eb] styrandes [D7] självklara [Gm] rätt.

Cm... Gm... Eb. D7. Gm...

Ja, bakom murarna står han i trygghet
men därute står vit emot svart,
och han ser hur dom slår ut varandra
fast dom alla hör till samma klass.
Och när löparna slutgiltigt snubblat,
och när springarna sprängt sina liv,
och när damen har dött för sin älsklings skull
kan han lugnt göra upp om remi.

Men par[Cm]tiet ska komma då [F] bönderna tröttnar 
[Bb]på att få utkämpa [G7] kungarnas krig,
då dom [Cm] vänder sej mot sina [F] egna tyranner,
och [Bb] då blir det tal om en [D7] helt annan strid.
För då [Gm] bryter dom [F] regeln 
och [Eb] tar flera [D7] steg på en [Gm] gång.

Cm... Gm... Eb. D7. Gm... 

Ja, fast kungen är reslig och vacker
är han inte så mycket till pjäs,
men har man andra att fösa framför sej
har man råd att va stilig och däst.
Och detta spelet har länge vart klassiskt
för det förenar ju smärta med lust,
men det är lätt att begråta dom stupade
när man är ensam om damernas gunst.

Men partiet ska komma då...
...strid.
För då bryter dom regeln och tar flera steg,
ja då [Gm] bryter dom [F] regeln och [Eb] tar flera [D7] steg på en [Gm] gång.