av Per Ericson
En räv smyger sig förbi prästgården i Nedervetil en mörk höstvinternatt. Tjocka molnslöjor täcker månen. Ur fönstret kastas skenet av ett fladdrande ljus. Därinne för Ander Chydenius gåspennan över pappret. Fjädern söker sig till bläckflaskan och han tecknar ned orden: "Det vår tid förtrampar, plåcka efterkommande up, och det som nu heter djerfhet, hedras då med sannings namn."
Chydenius är en av de liberala giganterna i svensk-finländsk idéhistoria. Han var inte ensam, knappast ens den mest inflytelserika i sin tid, men han tillhörde definitivt de mest ivriga och konsekventa motståndarna till alla former av näringstvång och privilegier.
Ibland har han kallats nordens Adam Smith. Det är en rätt missvisande beteckning. Chydenius tycks ha saknat den systematiskt teoretiska orientering som den skotske upplysningsmannen besatt. Däremot förespråkade Chydenius en politisk liberalism som i mycket påminde om vad Smith skulle komma att lansera i Nationernas välstånd.
Chydenius levde och verkade i Österbotten, först som kaplan i Nedervetil, senare som kyrkoherde i Gamlakarleby. I politiskt hänseende gjorde han sig bemärkt både som fristående skribent och som riksdagsman. Han utövade ett tydligt inflytande på avskaffandet av den politiska censuren av tryckta skrifter under frihetstiden. I frågan om införande av ökad religionsfrihet levererade han påpassligt intellektuell ammunition, även om säkert kungens hållning utövade större påverkan på det faktiska utfallet. I sina många skrifter riktade han långtgående och aggressiv kritik mot näringsregleringar i olika former och mot storstädernas statliga privilegier.
Chydenius engagerades också i fiskerideputationen och bidrog där aktivt till att avskaffa statsbidragen till fiskerinäringen, bland annat med följande argument: .
Det vore fel att säga att Chydenius har fört en undanskymd tillvaro. I Finland har han status av smärre nationalklenod. Även i Sverige har han uppmärksammats, inte minst tack vare Eli F. Heckscher. Inom den svenska högern är det framför allt Per Dahl som har lyft fram Chydenius på senare år. 1994 gav han ut ett av Chydenius mest centrala verk, Den Nationnale vinsten, på sitt förlag Det svenska biet. Det är i detta verk Chydenius deklarerar:
"Ju närmare jag begynte, at efter friheten afmäta våra näringar, ju mera tycktes jag se möjeligheten, at uplifva dem: jag slap mitt ängsliga bryderi, om näringarnas företräde och mångfaldiga författningar därvid. Ett ämne, som efter all min öfvertygelse är långt öfver människo-vett, och Naturen sjelf så lätt uträttar. En enda författning, nämligen den, at kunna minska våra författningar, har alt sedan blifvit mig et fägnesamt arbetsämne..."
På senare år har allt fler debattörer och bedömare uppmärksammat att artonhundratalets omfattande avregleringar lade grunden för Sveriges tillväxtökning under nittonhundratalets första hälft. Avregleringarna har dock en lång förhistoria. Anders Chydenius är i högsta grad en del av den.
Det mest utmärkande draget i Chydenius politiska skrifter är viljan att finna vad vi i dag skulle kalla marknadslösningar på politiskt skapade problem.
Frågan om legohjonens ställning debatterades flitigt runt 1700-talets mitt. Det ansågs råda brist på arbetskraft, i synnerhet på tjänstefolk. Samtidigt fruktade man på visst håll också att denna brist skulle leda till löneökningar, varför det i en särskild legohjonstadga uppsattes gränser för lönesättningen. Det föreslogs också av några tänkare att legohjonen skulle lottas ut bland arbetsgivarna.
Chydenius mobiliserade hela det artilleri vi förknippar med den naturrättsligt grundade liberalismen gentemot legohjonstadgan. Han förklarade att de statliga regleringarna var både omoraliska, kontraproduktiva och dessutom grundlagsstridiga. Chydenius såg tydligt den nödvändiga kopplingen mellan liv och egendom, och argumenterade för att legohjonens arbetsförmåga var att förstå som deras förmögenhet, och att denna förmögenhet - lika väl som husböndernas - stod under lagens beskydd. Som han vid ett senare tillfälle uttryckte saken: "Naturens första rätt är, att menniskor skola få lefva, bygga och bo på jorden, försörja sig och de sina, giftas och föröka sitt släkte [...] Näst säkerheten för lifvet är otvivelaktigt den, som försvarar vår egendom, eller de medel, varmed lifvet upprätthålles."
Chydenius riktade explicit kritik mot det representativa majoritetsväldets avarter, bland annat i en skrift där han jämför den svenska huvudstadens lagreglerade fördelar på landsbygdens bekostnad med ett antikt exempel:
"Så missbrukas magten i fria samhällen til någras vinst och välmåga, och andra Medborgares förtryck. Carthagiensiska Republiken var fri, ty den stod inte under någon Envålds Herre, utan styrdes af regenter, som årligen blefvo tilsatte efter folckets vilja. Men hvad var det för folck? Jo det var den ofanteliga Handelsstadens inbyggare, som ansågo alla andra Landskap för bisvärmar och sin stad för ståcken dit de måste samla all sin Honung." (ss. 108-109)
Resonemanget för tankarna till senare tiders Public Choice-analys. Den politiska apparaten är för Chydenius det medel välbeställda och välorganiserade särintressen använder för att sko sig på andras bekostnad.
Chydenius vägleddes helt uppenbart av ett socialt patos i sin vilja att röja undan alla politiska ingripanden som hindrade den enskilde att själv bättra sin lott: "Det är alldeles orådeligt i en fri stat att lägga band på näringar, särdeles enär derigenom fattigt folk skulle bringas i elände". I det privata ägandet och i avtalsfriheten såg han de främsta medlen till förbättringar för de sämst ställda. Han ömmade starkt och genuint för landsbygdens fattigfolk och riktade svavelosande kritik mot tjänstemannavälde och privilegier. Han torde däremot inte ha hyst någon som helst sympati för tanken på att underkasta samhällslivet en ökad "demokratisk", det vill säga politisk, styrning eller kontroll.
Som Eli F. Heckscher har formulerat saken: "Chydenius’ åskådning var icke blott icke socialistisk; den var socialismens motpol. Dess innebörd var att enda vägen till samhällsharmoni och utrotning av arbetsfri inkomst bestod i den fria konkurrensen, att med andra ord allt statsingripande i produktion och fördelning enbart var till de breda lagrens skada".
Lästips: Pentti Virrankoski: Anders Chydenius - Demokratisk politiker i upplysningens tid, Timbro 1995